Det är så underbart att min andra bok som hittade ut bland boklådorna ”Här och nu” fortfarande tuffar på. Idag noterade jag att nästan 3000 har inte bara lyssnat på boken via Storytel utan även tagit sig tid och lämnat ett betyg. Så himla tacksam och hoppas på att jag och boken kan bryta 3000-vallen inom kort.
Har du inte laddat ner och lyssnat än? Gör det här, och här. Och gärna nu!
Ja, var minsta lilla sekund i vårt schema är uppbokat. Ja, vi har ständiga samtal runt bordet vem som skjutsar, hämtar, står i kiosk och vem som säljer vad för att ungarna ska få en ny väska/cup/overall. Ja, ibland undrar jag om jag och Mr Underbar var riktigt kloka som BÅDE skaffade tre barn OCH lät dem engagera sig i lagsport. Ja, till och med flera…
Som de flesta vet spelar mina barn piano, innebandy, fotboll, dansar och (nytt för säsongen) handboll. Förutom att tvättmaskinen ständigt går varm och blöt där hemma för att få ordning på rätt matchställ till rätt sport och dag så ska ju ungarna också ta sig till rätt plats, med rätt utrustning, med rätt lag och så gärna hem igen.
Det är en källa för konflikter, jag lovar. Och jag inser att det ständiga pusslandet med lag och skjuts ger mig snart en hjärtinfarkt.
Men vet ni vad, det är det värt. Så många gånger om. Det blev jag påmind om igår när mina tjejer hade match. Min dotter stod i mål. Man kan säga att jag närt tre stycken målvakter vid min barm, oavsett idrott. Så pulsen är alltid hög när de står där och vaktar. De inser, nog mer än jag, att det inte är bara deras ”fel” att ett mål trillar in. Det handlar om backar, om positioner och så humöret, det alltigenom så viktiga humöret.
I andra period smällde det hårt där en motståndare och en från vårt lag far i hög fart in i min dotter, lagets målvakt. Alla tre faller i en hög. En skriker. Min dotter. Utan tanke på hyfs och etikett sticker jag in på plan och kastar mig på knä. Hon håller sig åt sidan, hjälmen har farit av i smällen och hon gråtskriker. Domaren blåser naturligtvis av och kommer även han fram. Motståndare och medspelare samlas runt min jänta. Alla undrar hur hon har det. Där finns inga tankar på ett eventuellt mål, inga tankar på ställningen i matchen eller fortsättningen framåt. Där fanns bara en oro för en tioåring i smärta.
Jag fegar inte ut. Jag säger direkt ”du får kliva av, vi har ersättare”. Det är kanske inte vad jag som ledare skulle ha sagt men det var vad jag som mamma fick ur mig i det läget. Dotterns ansikte är förvridet i smärta men så tittar hon upp på mig, jag ser att hon gör en kraftansamling. Hon biter ihop och skakar på huvudet. Bestämt. ”Jag står”, säger hon och famlar efter hjälmen.
Jag som mamma vill ta henne i mina armar och rusa från plan. Bort från alla illasinnade klubbor, sparkande ben och felpass. Jag vill göra det enda rätta, skydda min jänta.
Men hon skakar igen på huvudet, drar ner hjälmen och ställer sig upp. Skakar av sig smärtan och tar en för laget.
När jag vänder om för att gå tillbaka till ledarbåset hör jag hur alla klappar händerna. Motståndarna, tränarna, domarna och medspelarna. För modet hon uppvisade, för beslutsamheten. För att hon befinner sig i ett lag och tillsammans ska de kämpa.
På väg av plan hade jag gåshud. En sådan liten sak egentligen. De applåderar för att en tioåring får en smäll och reser sig igen. Sportsligt och schysst. Och sedan fortsätter matchen som om inget hade hänt.
Men, kära vänner, det är därför jag skjutsar, lämnar, skriver matchprotokoll, skickar in närvarolistor och försöker sälja klubbkort. För de stunder när mina barn rätar på ryggen, blir en meter längre och tar en för laget. Och när matchklockan ringer är självförtroendet och självkänslan större än när matchen började.
DET är svaret till varför mina barn är med i lagsport och varför jag gör vad jag kan för att de ska fortsätta. Heja IdrottSverige och alla dessa eldsjälar!!
Det finns inget jag beundrar så mycket som egenutgivare i bokbranschen. Deras envishet, arbetsinsats och nyfikenhet spränger alla gränser för vad jag trodde var rimligt att genomföra vid sidan av heltidsarbete och familjeliv. Tryckeriavtal, förhandla med Akademibokhandeln, korrekturläsa, skriva blogginlägg, röra om i grytan för att bana väg för boken, kämpa med BTJ för att få en recension och så alltid alltid alltid försvara sig mot den snobbiga bokvärlden. Ingeting kommer gratis, snarare tvärtom. Att få uppmärksamhet i media är svårt. Att vara egenutgivare och försöka skapa sig ett namn, det är fan skitsvårt. Anna gör det med bravur på alla sätt, men jag kan nästa ta gift på att om boken kommit ut på större förlag hade fler människor fått njuta av dessa karameller till läsupplevelser.
Anna Jakobsson Lund är ett bevis för att en egenutgivare kan göra snygga, totalt välskrivna och fantastiska böcker. FANTASTISKA!! Hon driver förlaget Annorlunda förlag som gett ut bland annat trilogin om Systemet – Tredje principen, Aldrig ensamma och Enda vägen. Dystopier likt Hunger Games och Divergent som utspelar sig i Sverige och vill krossa systemet.
Baksidetext till Tredje pricinpen:
När Systemet krossar allt du tror på – väljer du att gömma dig eller att slåss? Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig. Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom. En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, söka upp folk han inte vill ha med att göra. Ava får order om att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att han måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?
Jag har slukat, jag säger slukat, de tre böckerna om systemet. Det passar mig perfekt och jag har gett dem vidare till min 12-åriga son som gillar dystopier och action. Det är fart, smart och känslor. Precis som det ska vara. Boken väver in IKEA och Öresundsbron i bygget för att vi ska kunna känna samhörighet till omgivningen. Fantasin runt just omgivningarna och system är imponerande, många gånger kommer jag på mig själv om att skaka på huvudet åt allt som faller på plats under handlingens gång. När jag läser bloggares recensioner om Tredje principen så är det karaktärernas personlighet som folk återkommer till. Det kan jag till fullo skriva under på. Ava och Levi levde nära under huden på mig flera veckor efter att jag läst ut triologin. Speciellt Levi…
Om du inte tror mig kan du läsa ett par recensioner här.
Och mitt i allt omslagsdesign, skriva intrikata intriger och göra marknadsföring så har Anna även satsat på att översätta Tredje principen till engelska. Helt rätt, enligt mitt tycke. Det här en perfekt bok som kan täcka upp tomrummet efter att Divergent och Hunger games är utlästa. Lycka till med engelskasatsningen, Anna!
Knappt kom Systemettriologin ut i boklådorna så lanserade Anna flertal nya böcker. Den ena mer fantasifull än den andra. Hade jag inte precis läst tre böcker på raken så hade jag trott att tex Czentes Omega skulle ta cirka 10 år att skriva klart med tanke på uppbyggandet av både karaktärer, egenskaper, landskap och omgivningar.
Sådan här produktbeskrivning av en bok går jag igång på:
Är du beredd att offra din sista chans för att rädda någon annan?På Intergalaktiska akademin för elever med särskild problematik får unga tjuvar, mordbrännare och bedragare möjlighet att komma tillbaka till samhället. För att klara sig måste de visa att de har lämnat sitt gamla liv.Men när fem elever upptäcker ett hot på akademin tvingas de in i en kamp där de inte kan lita på någon. Deras enda alternativ är att använda kunskaper som de gjort allt för att glömma.
Den nyaste boken från Anna Jakobsson Lund är Blynätter som beskrivs som en sågverksfantasy i norrländsk miljö. Ni fattar, det är ju en bok jag måste springa till biblioteket för att beställa hem. MÅSTE läsa!
Andra böcker från Anna Jacobsson Lund, denna smarta och produktiva författare och förläggare.
Anna skriver i en blogg tillsammans med Anna Ahlund och Anna Arvidsson, kallad Anna skriver under. Där har man fått följa de tre författarna och deras väg till första bokkontraktet och nu, hur de håller sig kvar i bokvärlden. Alla dessa tre Annors böcker är väl värt att läsas.
Gör som jag och trotsa snobberiet. Beställ hem ett gäng böcker från små förlag och egenutgivare från bibliotek och upptäck själv dina pärlor.
Jag har två böcker som är enbart ljudböcker. På många sätt är det ett jättebra format för ljudboksbranschen har verkligen exploderat på senaste åren. Folk slukar böcker när de lyssnar och jag behöver inte ha ett stort lager här hemma. Det trista är att jag inte har något att signera när jag är ute på event men å andra sidan halar folk gärna fram deras telefoner för att jag ska hjälpa dem att ladda ner böckerna. Det fungerar det också!
Min uppfattning är att det är lite svårare att få en ljudbok recenserad än en fysisk bok. Så har det i alla fall varit för mig. Därför blev jag än mer glad när Villa Freja hade lyssnat på och valt att recensera min ”Drömmen blev du.” Klicka in här och läs vad hon har att säga.
Och sedan laddar du ner boken själv!
Ett av mina favoritbokförlag är Idus förlag. Ett sunt växande förlag i Lerum utanför Göteborg där Ulrika Slottner med kollegor gör allt de kan för böckerna och dess skapande författare. Ulrika var den som tog över min svåra, men underbara, tvåa ”Här och nu” när Frank förlag inte längre var med i spelet. För det är jag henne evigt tacksam. Och inte har jag ångrat mig en sekund. Att ha en förläggare som allt är lika trevlig, proffsig och med bokens bästa för ögonen, ja, det är så underbart, så tacksamt, ni anar inte. Idus har blivit expert på ungdoms- och barnböcker och är ständigt omnämnda i tex skoltidningar, bibliotek och annat.
Visto förlag ligger under Idus förlag. På Visto förlag bedömer de också manus och ger bara ut böcker av hög kvalité. De manus som blir erbjudna Vistos upplägg har Idus svårare att marknadsföra via deras kanaler som de använder för Idus.
Många gånger när folk talar om hybridförlag är det just kvalitet som folk klankar på. ”Vem som helst kan ju ut en bok på hybrid”. Nej, min vän. Det hänger på 1. förlaget 2. författaren. 🙂 Många fantastiska författare och läsupplevelser har jag fått via Idus förlag och Visto förlag, en del kommer att komma här på bloggen.
Katarina Lundholm är ett nytt författarskap och ett nytt namn för mig. Hon dök upp i min emailkorg för ungefär ett år sedan när hon letade förlag till sin debutbok. Mest av allt behövde hon guidning för hur bokbranschen är, hur man ska tänka och vilka förlag som kunde vara av intresse. Tillsammans med författare Anne-Lie Högberg och Anna-Lena Brander diskuterade vi för- och nackdelar med olika alternativ och vad som skulle passa henne. Med hennes färgglada och drivande personlighet hade jag inga tvivel överhuvudtaget att tro på att hon själv kunde kränga flertal böcker, boka intervjuer och fixa allt det där marknadsbiten som är så viktig.
Det dröjde inte länge förrän Visto förlag visade sitt intresse och själva bokprocessen – från manus till bok – kunde ha sin start.
Värket är en samhällskritisk roman, skriven skönlitterärt. Man kan nästan se det som ett socialt experiment. Det handlar om en myndighet – Värket – som i början av boken får reda på att de ska gå från vanliga kontor till öppet kontorslandskap, en process som Katarina själv var igenom på sin arbetsplats. Förändringar kan både stressa och glädja folk, beroende på vad du är för en personlighetstyp. Hur ska det gå att ständigt vandra runt i en öppen planlösning med en låda med dina fåtal kontorsmaterial och dator utan att veta var du ska sitta? Var hör man hemma i gängen när allt bryts upp från grunden och vad är det för tankar som gror inom en? Eller, en förändring kan vara början på något spännande, något nytt. Hjärnan tvingas hitta nya synapser när individen byter plats, pratar med nya människor eller tittar på smarta karriärskillen som cyklar fram på kontorets motionscykel.
Katarina är duktig på att få fram karaktärer som är emot och för det öppna landskapet. Hon mejslar fram deras åsikter, låter handlingarna stå för gestaltningen. Där finns en värme för alla, även de som framstår som arroganta och egoistiska. Alla är ju sin personlighet av en anledning och det visar Katarina. Lägg därtill välskriven och med balanserade handlingskurvor genom hela boken ger mig en aning om att det här är en författare att hålla koll på i framtiden.
För att komma från ett litet förlag och dessutom vara debutant redan fått fina recensioner. Nedan ett par exempel:
Läs den, helt enkelt!
Som jag nämnt i tidigare inlägg så struntar läsarna i de flesta fall vilket förlag boken är utgiven på. Så länge boken gör sitt jobb och skapar en läsupplevelse utöver det vanliga är läsarna nöjda. Hittar man en författare tenderar man att längta efter nästa bok, nästa och nästa. Lite som jag och Sagan om Isfolket när det begav sig.
Det många läsare kanske inte reflekterar över är att flertal av de stora författarna i Sverige började deras bana på små förlag med tillika små marknadsmuskler, små upplagor och begränsat antal recensioner i stora tidningar och bloggar. När författarna sedan blir självförsörjande på sitt skrivande, sitter regelbundet i morgonsoffor och får press och media att krulla med tårna av lycka bara de gör ett litet uttalande om något, har alla för länge sedan glömt att det var det lilla förlaget som vågade satsa, vågade förverkliga en författardröm. De större förlagen har råd att hovra över debutanter, notera hur de arbetar med marknadsföring själva, se hur utgåvan säljs, om pocketen blir en framgång och hur många som klickar hem ljudböckerna. Efter andra, kanske tredje boken dyker de in, kastar fram ett avtal och sveper med sig en överlycklig författare som äntligen får vara med de stora.
Och kvar står det lilla förlaget (en boktitel bara det…).
Camilla Läckberg var en sådan. Det lilla förlaget Warne gav ut hennes debut Isprinsessan. Men idag är hon ju mest känd som en av Forums storsäljare.
Annika Estassy har också gjort en Camilla Läckberg-resa. Jag träffade Annika första gången på en skrivarkurs i Stockholm. En kurs av slaget ”Nu har du ditt manus – vad händer sedan?”. Med andra ord, vi som satt där hade kommit så långt att vi ville, eller hade börjat, skicka in till förlag men behövde den sista skjutsen av tips för att göra det lilla rätta och plockas ut ur manushögarna. Annika hade skrivit ett feel-good manus ”Solviken”. Då jag fortfarande hade dåligt samvete för att jag lämnat barn och man hemma under helgen, att jag tog värdefull tid, och pengar, ur familjekontot för att satsa på mitt manus var Annika stenhård. ”Det kunde lika gärna vara golf. Eller maraton. Du investerar i dig själv och det är viktigt. För hela familjen.” Tänk att jag minns det där än. Vi stod på trappan utomhus, Annika hade tjusiga läderhandskar (hela hon är alltid så tjusig) som hon drog på sig medan hon nonchalant slängde ur sig de orden jag så väl behövde höra. Tack!
Det slumpade sig så att både ”Solviken” och min debut ”Lova” hamnade på samma förlag, Frank förlag. Det var enormt skönt att ha en slipad och erfaren affärskvinna som Annika vid min sida när vi förhandlade om kontrakt och avtal samtidigt som vi skålade i bubbel tillsammans.
Förläggare Eva Fallenius (mitten) på Annikas releasefest.
Solviken gavs ut 2013. Det är en varm relationsroman om längtan efter kärlek och bekräftelse och om att våga för att vinna. Eller snarare, faster Greta som pekat ut en riktning åt huvudpersonen Marie. Greta testamenterar Solviken, ett färgglatt renoveringsobjekt i Roslagens skärgård. Marie, som känner hur fyrtioårskrisen närmar sig med raska steg, vet att hon inte har någonting att förlora, och kastar sig ut i det okända. Det blir en omtumlande yttre och inre resa, inte bara för henne utan även för Niklas, Ylva och Gabriel som hon råkar på vägen och vars öden sammanflätas med hennes. Asbra bok, är mitt kortfattade uttalande.
I samma veva som både jag och Annika blev debutanter blev vi också invalda att vara en del av Debutantbloggen. Under ett år (2013) skulle vi en gång i veckan skriva om vår debutanterna, tankar och funderingar, tips och tricks för alla andra hugade spekulanter på det åtråvärda bokkontraktet.
AnnaMaria Jansson, Debutantbloggare 2012.
Solviken var en högre klass, det var givet redan från början. Både inbundna och pocket sålde slut i omgångar. Annika fortsatte jobba på heltid, för det är ju så man gör. På kvällarna skrev hon på den svåra tvåan. I samma veva försvann Frank förlag ut ur bilden och Annika var förlagslös. Det blev press, ja visst, men kanske inte på det sättet som man som författare vill att det ska vara men Annika red igenom vågorna.
Det stod inte på förrän Bokfabriken hittat detta stjärnskott och ville ge ut ”Croissants till frukost”. Det är en smart uppföljning av ”Solviken” där vi istället får följa ett annat par medan Marie och Niklas florerar mer i bakgrunden. Annika tar oss till Frankrike, ett land hon känner väldigt väl och det är tydligt i boken att hjärtat klappar extra för landskapet. Så pass att hon ett par år senare lämnar Sverige för gott för att istället bli heltidsfransk, OCH heltidsförfattare. Recensionerna hyllar boken, mycket för det franska men också för feelgood-känslan. Att fly från sin egen trista vardag för att istället starta upp ett Bed & Breakfast på Purpelkusten.
Omslaget, säger jag bara. OMSLAGET!
Annika står sällan stilla. I samarbete med sin agent ger hon sig in bland de stora fiskarna och nu står stjärnor och planeter i rätt ordning. Norsteds inser att här finns en författare värd att samla på och de gör entré. Annikas tredje bok ”Alla dessa hemligheter” når alltså hela vägen in till de stora (och ingen nämner längre Frank förlag när de pratar om Solviken). Inledningen till baksidestexten är en av mina favoriter: ”Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.”
Det bara måste man läsa vidare på, eller hur?
En feel good bok om året är melodin för Annika. Hon skriver oförtrutet vidare på sina hitte-på personer som läsare tar till sina hjärtan och längtar efter mera. Bok nummer fyra (två på Norstedt) blir ”Gröna fingrar sökes.”
I mitt tycke är detta en bok som skiljer sig från de andra. Den är mörkare med tydliga ingredienser av sorg och smärta där flykten ut i trädgården blir räddningen. Det och vänskapen mellan två kvinnor. Jag störtgillade Solviken när den kom men ”Gröna fingrar sökes” är min klara favorit. Eller som Bloggbohemen säger det: ”Att läsa Annika Estassys Gröna fingrar sökes är som att ha allt gott godis i påskägget i munnen samtidigt och bara njuta av alla smaker. Jag gillar den nästan onödigt mycket! ”
Mitt i allt skrivande har Annika sagt upp sig från jobbet, flyttat flertal gånger för att, som redan nämt, bygga sig ett hus till sig själv och sin man och flytta till Frankrike. Och så har hon blivit mormor.
Nästa bok i bokhyllan från Annika är rykande färsk. ”En sång för Hedda” har jag fått en finfint ex av (varför? Kolla i boken…) men ännu inte hunnit läsa. Omslaget, igen, omslaget! Jag förväntar mig stordåd, igen. Jag förväntar mig läsupplevelse, igen. Och det vill inte säga lite.
Om Frank förlag inte tagit upp Solviken ur manushögarna, bestämt sig för att ekonomiskt satsa på boken och författaren, hade vi inte haft dessa böcker i våra hyllor och Norstedts hade inte haft en storsäljare inom feelgood-genren. Tänk på det ni, alla ni som ser ner på de små förlagen. Tänk på det ni!
Jag har funderat länge på att skriva boktips som bottnar i böcker från de små förlagen. När jag väl kom till skott, fick ihop ett par inlägg och boktipsade om Anne-Lie Högberg, var det därför extra roligt att så många läste, delade och kommenterade. Stort tack för det.
På lördag kommer nästa tips…
Som först ut i listan av författare som började deras karriär på små förlag vill jag ha Anne-Lie Högberg. Hon och jag var debutanter samma år, 2013. Vi träffades på något mingel, men vi blir visst aldrig helt eniga om när det skedde första gången. Det är väl heller inte viktigt. Det viktiga var att vi möttes och att vi, där och då, insåg att vi, fast vi är rätt olika, är lika när det kommer till bokbranschen. Vi var båda debutanter, båda osäkra på vad det skulle innebära, båda rädda för bok nummer två och så var det trevligt med bubbel på mingel. En del bubbel, visade det sig…
Hennes debutbok heter ”Det kommer aldrig mer vara du” och kom på ett förlag som inte finns idag, Litet Förlag. ”Gräv där du står” är det klart att Anne-Lie har fått med sig från skrivarkurser och det gör hon verkligen. Boken handlar om en slitsam och jobbig skilsmässa hon var med om, där mannen lämnade henne och tre barn för att bli tillsammans med väninnan istället. Och dessutom på midsommarafton. Att familjerna bor i lilla samhället Bålsta, barnen går på samma dagis/skola, underlättar inte i sorgeprocessen och läran att stå på egna ben igen. Man får följa huvudpersonen Agnes under cirka ett år från den ödesdigra dagen då mannen Oscar berättar om förälskelsen till Agnes äntligen hittar fast jord under fötterna igen.
Anne-Lies stora styrka som författare är de karaktärer hon målar fram med penseln över tangentbordet, de livnära och alldagliga händelserna som var och varannan kan känna igen sig i. Det är okonstlat språk, trovärdiga repliker och lokalanknutet till Bålsta. Alla kriterier för att landa en succé. Med Agnes kommer stora känslor, där finns tårar, skratt och vänliga leenden, boken igenom.
I Bålsta är hon världskändis men på Litet förlag blev det svårt att nå ut. Anne-Lie har redan från starten varit enormt duktig på att boka in signeringar, framträdanden och röra runt i grytan på sociala medier. Hon lärde sig snabbt hur man kan använda sig författarsidor på Facebook och Instagram för att sponsra inlägg. En kunskap hon med glädje delar med sig till alla som frågar.
För fem år sedan höll Anne-Lie sin bokrelease, skålade glatt och förväntansfullt. Veckan efter sa hon upp sig på jobbet för att skriva på heltid. Den svåra tvåan. Då kom beskedet att hon hade bröstcancer och livet tog sig ytterligare en vändning.
Men man heter inte Anne-Lie Högberg från Bålsta om man inte är en riktig fajter! Anne-Lie grinade cancern rätt i ansiktet, slet sig genom alla behandlingar, rakade av håret från huvudet och gick på releasefest. Inte alltid med ett stort leende men alltid med ett varmt hjärta!
Idag är hon friskförklarad och stora delar av upplevelserna med bröstcancern fick vara med i den svåra tvåan – ”Väck mig när det är över” (Världens bästa titel, om du frågar mig). Återigen en stark verklighetsbaserat drama med stora känslor, mitt i en vardag av bonusbarn, smutstvätt och källsortering. Och där ska en cancerdiagnos hanteras och bearbetas. Hon gör det med bravur, den där Anne-Lie Högberg, sanna mina ord. Hon tar inte bara fatt i cancerns intåg i Agnes liv, även systerskapets härligheter och våndor drar hon ett par vändor samtidigt som hon försöker komma överens med bonusbarnen.
När Litet förlag inte längre fanns, ja då är det bara att börja pressa sig igenom det där nålsögat igen och det var precis vad Anne-Lie fick göra. Bok nummer två kom ut på ett annat litet förlag, Ordberoende förlag. Recensionerna var överväldigande. Det gräts som aldrig förr och när tårarna torkat från kinderna så fanns ordspråket ”När livet ger dig citroner, gör lemonad” tydligt kvar i minnet.
Lind & Co fick nu upp ögonen för Anne-Lies författarskap och valde att ge ut både ljudbok (inläst av Maria Lyckow) och pocketen och nu börjar det ta lite fart. Boken får större spridning och försäljningen ökar, Anne-Lie jobbar oförtrutet på med signeringar och event. Bålstaborna står på tårna i väntan på bok nummer tre, även den om Agnes. Vad ska nu hända i Anne-Lies liv som hon kan använda sig inspiration?
Den avslutande delen i triologin blev ”Innan vi visste allt om varandra” (alltså, dessa titlar, SÅ bra!). Det mesta har ordnat upp sig från de första två böckerna men så flyttar det in en Vendela i grannhuset och Agnes blir nyfiken mot sin vilja. Vad bär Vendela på för hemligheter och har de en koppling till Agnes? Mamma Gunnel börjar bete sig märklig och det blir också en källa till oro. I denna bok får Anne-Lies eget liv vila, till fördel för fantasins.
Boken kom ut på ett annat litet förlag, SOL, och fick även den finfint mottagande. Ljudboken och pocket blev även denna gång lanserade av Lind & Co, som gav den spridning och recensioner.
Du kan läsa recensionerna för alla tre böckerna här.
Eftersom omslagen är så fantastiska och vardagsrealism i böcker fångar mitt intresse så hade jag med största sannolikhet tagit dessa böcker från bibliotekens hyllor och slukat dem med glädje. Jag hade precis lika sannolikt berättat om läsupplevelsen med alla jag mötte och hoppats på att de skulle finna boken för att själva läsa. Men, sanningen är den att jag troligtvis aldrig blivit exponerad för Anne-Lies fantastiska verk om jag inte befunnit mig i skrivarvärlden och blivit en del av hennes bokstam. Det är inte schysst mot så bra böcker!
Många små förlag tar ekonomiska risker genom att satsa på oetablerade författare. Böckerna förtjänas att spridas och sälja i massvis så författaren kan få en ekonomisk trygghet när de skriver på nästa bok. Och nästa. Och nästa.
LB förlag har fångat upp Anne-Lies fjärde bok och jag väntar med stor spänning på releasefesten och att få läsa boken. Då blir det inte längre berättelsen om Agnes utan något helt nytt.
Läs eller lyssna på Anne-Lie Högbergs böcker. Ni kommer inte att ångra er!
Under Okategoriserade
Än idag minns jag den där magiska stunden i skolbänken när ÄNTLIGEN bokstäverna föll på plats och b, p, d, m och n satt där de skulle. Ord bildades i meningar som faktiskt gav mening. Jag gick i trean och innan dess hade läsningen (och framför allt högläsningen) varit en stor plåga. Varför kunde alla andra och inte jag?!
Men sedan tog jag revansch! Jag slukade böcker, ju tjockare ju bättre. I fyran hade jag läst Utvandrarna och Hemsöborna, tagit mig igenom Notre Dam och Selma Lagerlöfs fantastiska verk. Fem-deckarna ligger fortfarande klart och tydligt på topplistan av läsupplevelser och vi ska inte tala om Sagan om Isfolket! Herre min dag, Siljan och Tengil, säger jag bara.
På biblioteket gick jag runt bland bokhyllorna och plockade ner böcker som kallade på mig. Första meningen var det som kunde fånga mig. Fanns där en naturskildring åkte boken tillbaka. Drog den igång med en fråga eller ett replikskifte kom boken med hem. Inte en enda gång under alla dessa magiska stunder, gluttade jag på framsidan för att se vilket förlag som gett ut boken. Det var inte det viktiga.
Idag vet jag att jag styrdes mycket av recensioner, både bland dem i min omgivning men även topplistor i tidningar, boktips i teve osv. Så där väldigt neutral var jag faktiskt inte, utan läste det mesta av Bonnier, Norsteds och Forum osv utan att ens reflektera över det.
Och det är ju bra. Massor av fantastisk litteratur har jag plöjt genom åren och det är jag ytterst tacksam för.
År 2011 kom skrivandet in i mitt liv och det valde att stanna hos mig. För det är jag också ytterst tacksam. I och med skrivarkurser, skrivarstammar och möten med andra författare som var ute efter samma sak som jag ville jag läsa böckerna som kom från debutanterna. Jag kanske följde dem via Debutantbloggen (där jag själv sedermera var delaktig i 2013), träffades på mingel eller småsnackade mellan våra bloggar.
Jag vet att jag inte skulle ha kommit i kontakt med några av dessa debutanter om jag inte varit en skrivande person som också ville bli debutant. Som många vet är nålsögat att få ge ut en bok på förlag extremt trångt i bokbranschen så när ens titel hamnar i boklådorna är det en stor ära och en känsla av ”ÄNTLIGEN!”. De absolut flesta får ge ut sin bok, antingen via klassiska kontrakt eller hybrid, på mindre förlag. Mindre förlag betyder ofta färre eller inga recensioner i de större kretsarna. Det betyder svårare att få in boken på tex Akademibokhandeln eller vara med på en topplista i en dagstidning eller månadsblad. Det betyder också att i de flesta fall måste du som författare jaga press för intervjuer, skicka rec-ex till bloggare du tror kommer att gilla boken och fixa signeringar på julmarknader, ICA maxi och den lokala hantverksmässan.
En väldigt bra skola för kommande manus helt enkelt.
Jag vurmar för debutanter och jag vurmar för deras passion att ge ut och att nå ut med sin bok. Där finns ett sådant engagemang som nästan går att ta på, en tilltro på det skrivna ordet och vad det kan förändra hos läsarna, både kortsiktigt och långsiktigt.
I dessa debutantböcker på mindre förlag har jag hittat fantastiska pärlor. Pärlor som förtjänar att få stora svulstiga recensioner och massor av plats på bokmässa och tevesofforna. Men nej, att vara en debutant på litet förlag innebär, för många, en stor tystnad från omvärlden. Visst, din mamma, moster, kusin och bror både måste och vill läsa boken. Med säkerhet pratar de om den med stolthet på arbetsplatsen och lovar att ta med den nästa dag så de kan få låna.
Men vi författare vill ju nå längre än så. Även fast vi befinner oss på förlag som inte har samma marknadsmuskler och försäljningskanaler som de stora jättarna så finns boken där.
Jag har tänkt att under hösten recensera några av dessa pärlor som jag aldrig hade läst om jag inte hade hade hamnat i den skrivande världen. Många finns på nätbokhandlar och på bibliotek så inspireras gärna och sprid vidare så de små förlagen, de som många gånger ta risken med ett helt okänt författarskap, får den ros de förtjänar.
Håll er tätt på denna blogg så kommer ett par fantastiska pärlor från små förlag inom kort!
Trevlig hösthelg!
Visto förlag (2015)
Idus förlag (2014)
Frank förlag (2013)
Katarina på bokrelease
Delar av bokstammen på bokrelease
Eva Ludvigsen 