Mina damer och herrar, vi är igång!

Helger och kvällar är galet inbokade. Innebandy i många konstiga konstellationer och sedan huset fullt med barn som följer med hem efter matcherna. Skrivtiden blir lidande, kan en tänka.

Men icke! Idag var det herrmatch. Jag hade med mig dator och böcker till arenan. Så snart det var periodvila halade jag fram arbetsverktygen. Ibland hann jag skriva ett par meningar, en gång bara ett par ord men det är mer än vad jag hade i morse.

Så, mina damer och herrar, jag kan stolt presentera att jag nu är på sida 4 av planerade 20 sidor. För tillfället har flyglarmet gått och kaos uppstått, men det är ju då det är som bäst. Här irrar det runt 6 ungar och vill ha fika. Jag har sagt att det kommer när situationen lugnat sig något och alla är i säkerhet i skyddsrummet. Mina egna ungar viftade undan orden och gick ut från kontoret. De andra ungarna tittade storögt på mig men ställde inga fler frågor.

Tur det, för jag har inte tid att svara.

Klart ni är nyfikna och låt mig då berätta. Hagunda IF vann med 10-5. Så där ja!

Här bor en skrivande person

Mer behöver jag nog inte säga. Ska vi kalla det tidskapande i vardagen? Diskbråck i familjen? Tid över till allt annat roligt?

Eller helt enkelt grannskapets skräck?

Vilket fall som helst, låt mig presentera:

Min trädgård!

En betald bäst vän

Ni vet de där amerikanska filmerna när en kändis eller affärsman har en sekreterare/personlig assistent som håller reda på allt i deras liv. Jag menar allt, från kemtvätt till dagens möte. Som kommer ihåg att boka det där sjukgymnastträffen och köper present till mamma. Allt. En sådan som vet allt om en men man betalar dem för det samtidigt.

En betald bästa vän.

En sådan vill jag ha just nu. Som håller reda på mig och min omgivning. Som endast ser till mitt bästa hela dagarna. Till och med kanske hämtar kaffe när jag dippar lite. Som ser till att röja i kalendern så jag dessutom kommer ut i löparspåret. Utan ursäkter och undanflykter.

Jag ser faktiskt helt att denna person dyker upp redan 5 på morgonen med en kopp rykande kopp kaffe, samtidigt som jag smuttar på drycken drar personen igenom agendan för dagen och plockar ut lämpliga kläder ur garderoben. Det enda jag behöver är duscha (helst ensam dock) och få mig ur huset för frukosten serveras naturligtvis i bilen på väg till det möte/jobb/avtal denna person redan gjort och förberett för.

När jag kommer hem har personen sett till att städfirma övertagit huset ett par timmar eftersom personen ser på mitt schema att just städning kan överlämnas till någon annan. Detta inkluderar även fönsterputsning samt sortering av kläder i barnens skåp. Gärna också sätta in kvitton i pärmar och en klar redovisning. Fast det är klart, till det kan jag ha en revisor, inte en städfirma.

Ni fattar. Det enda jag behöver göra är sådant som jag är bäst på. Inte allt det andra. Och min betalda bästa vän ser till att jag inte går under av uppgifter för det är hon/han som står schemat. Det ansvaret ligger inte på mig. Jag ska göra det jag är bäst på.

Att vara jag.

Jag har hört att en betald bästa vän kan vara rätt dyrt. Speciellt i mitt liv. Kanske dags att skriva en novell till Allers igen…

I år rationaliserar jag bort julkort…

… men några av sändarna till vår familj har valt att inhandla kort, skriva vår adress, sätta på frimärke och lägga på lådan. Fast helt rationalisera bort själva julhälsningen.

Fyndigt å min ära, men lite trixigt att säga tack…

Problem att hitta julklappar innan stressen slår till?

Låt mig då komma med ett absolut ödmjukt förslag. Ett signerat förstahandsutgåva av en inbunden Lova eller rent av en pocketvariant av densamma.

Underfundigt, trivsamt och definitivt ett hårt paket att längta efter under julgranen.

All information hittar ni under fliken ”Signerat ex av Lova”.

Ser fram emot att få vara en del av just DIN julklappslista.

Inte ett hett tips som tidskapare utan mer en bekännelse

På min förra blogg hade jag en sida som hette ”Tidskapare” för jag är ju lite av en expert på att just kapa tid i svängarna. Vara effektiv och hinna det mesta fastän dygnet bara har 24 timmar. Faktiskt. Det här är ett inlägg i den andan men jag är inte stolt. Det är jag inte. Absolut inte stolt. Men jag delar i  alla fall.

Imorgon kommer 12 (TOLV!) ungar hem till oss för att julbaka. Det lät som en bra idé när vi sände ut inbjudningarna men hej, tolv ungar och deg… Efter lussebullarna är klar, morotsoppan uppäten så kommer syskon och föräldrar in på fika. Glögg hade jag tänkt mig. Det ska bli jättetrevligt och jag vet att ungarna gläder sig blå på både skola och dagis.

När man då ska bjuda hem till lite adventsfika så här i alldeles-snart-dags-för-juletider så måste det ju pyntas. Man kan inte sitta där med sommargardinerna och gröna lampan och baka lussebullar. Det går inte.

Så igår drog jag igång gardiner, stjärnor och dukar. Med god (nåja) hjälp från mina barn. Det är ju bara det där… att…. (och här kommer det skämmiga och jag bara vet att både mormor och farmor vrider sig ett antal varv i graven och mamma kommer ta sin hand ifrån mig).

Jag julstädade inte. Hängde upp gardiner på smutsiga fönster, lade på dukar på dammiga bord och såg åt ett annat håll.

Själva grejen med just julpynta är att veta, absolut säkert veta, att därunder är det skinande rent. Att man slitit som ett djur i ett par timmar, svetten lackar mot jul och fönstrena glittrar. Det är det som kallas att jujpynta. På riktigt.

Mr Underbar tyckte inte det var så farligt medan jag gick runt och svor, slog och domderade. Som om dammen stack och gömde sig av bara farten.

Sanningen ska fram. Där i mörkret blev det riktigt juligt. De där stjärnorna sprider ju ett härligt ljus omkring sig och gardinerna gör sitt till. Jag ser fram emot att hämta hem ungarna, ta fram saffranet och värma på glöggen. Inte för att jag har vare sig glas eller speciellt för ändamålet russinbehållare. Jag är ändå säker på att vi kommer ha det riktigt mysigt och vill det sig väl så kan det mycket väl bli en tradition.

Fast då ska jag ha städat. Nog för att jag sparat mig ett antal timmar (som kan läggas på mitt manus istället) men nu vet jag att det inte blir städat förrän efter jul. Då det är dags att byta om på skepnaden igen och svida till schyssta tantgardiner. Sådana där med rysch pysch och en aning spets. Kappa har jag hört ska vara inne hos tanter.

Varför då? För då blir jag tant…

Men har ni sett Solsidan?

Den är ju asabra! Verkligen rolig.

Ja, jag veeet. Jag är nog lite efter, även i detta. Men ändå. Har ni sett Solsidan? Den är ju så bra.

Häromdagen drog jag till med tre (3!) avsnitt när jag står på crosstrainern. Tänker först att ett avsnitt räckte alldeles utmärkt. Steg av, svettig och dan. Gjorde lite ryggövning medan jag fnissade åt dialogen jag nyss hört. Och bestämde mig för att dra ett avsnitt till. Bara för att jag kunde liksom. Och då kunde jag ju gärna ta ett avsnitt till. För parkeringen var ju redan betalad och vattenflaskan skulle visst drickas upp på plats.

Solsidan. Va? Vem hade kunnat ana att 1. jag skulle hinna se in mig på serier andra redan sett 2. att jag skulle gilla den slags humorn.

Jag kan nog räkna ut både en och två som skrattar gott (här hade jag ju bra lust att skriva skrocka, men nej, det gör jag inte längre) (men bra lust hade jag) och skaka lite förundrat på huvudet, men det är sant.

Solsidan. Min nya träningsserie!