Redan från första gången jag träffade Hanna Lans har jag tänkt på henne som orädd, stark och obeveklig i sina åsikter. Lägg därtill till ett brett varmt leende och ett genuint intresse för människor. Jag är rätt säker på att vårt första möte skedde på en bokrelease, men vilken författare som stod i centrum eller titel på boken har jag ingen aning om. Däremot minns jag att man blir glad av att vara i Hannas sällskap.
Mitt absolut favoritminne är faktiskt från bokmässan 2014. Jag hade precis gett ut boken Här och nu på Idus förlag och stod där i signeringstassen under värsta bokhetsen. Hanna hade läst min bok och skulle komma förbi för att ge ett uttalandet. Jag var knappt kontaktbar för i samma signeringsruta stod… Per Herrey. Jag menar, Herreys!! Kanske inte alla i min omgivning vet hur otroligt galen jag var i både Carola och Herreys. Så där, tapetserade väggarna med idolerna galen. Fast, utan att säga något till någon, givetvis. Jag fattade ju att det var Alphaville och Duran Duran som gällde om man skulle hänga med i klassen och inte bli utstött. Men ändå, Herreys, bara en meter ifrån mig. Min kusin fick en suddig mobilbild tagen underifrån med en galen text typ ”Kolla kolla kolla!” för hon visste jag skulle förstå. Per hade gett ut barnboken ”Kungen i djungeln” på Idus förlag så det var inte för att sjunga och dansa som han stod i båset.
Det var först när Hanna Lans kom in i båset, säger ”nejmen där är ju Herrey, kom så går vi och hälsar” som det mest naturliga sak i världen. Då fick jag faktiskt fick skaka hand med min ungdomsidol (fast, jag var ju mest till Rikard och min kusin till Louis men vi ska inte hänga upp oss på sådana detaljer). Inte bara det, hon tog kort på bröderna tillsammans med förläggaren Ulrika Slottner. Jag vet att det även finns en bild på mig och Per tillsammans med Hanna men den har jag visst tappat bort.
Så efter releasen sökte jag upp hennes debutbok Som någon annan bäddar. Jag hade inga direkt meningar om vad boken skulle handla om utan gick enbart på det faktum att det var Hanna som skrivit den.
Baksidetext:
Som någon annan bäddar är en berättelse om hemlängtan, svek och lögner och om den inre och yttre resa en kvinna genomgår då hon fastnar mellan två länders lagstiftningar. Det ena landet är Sverige, det andra är USA. Läsaren får följa den vindlande Haagkonventionen om återförande och överflytt av barn, och de efterföljder den får för en familj när två länders lagstiftningar tolkar konventionen på olika sätt. Det är också en berättelse om ett äktenskaps uppgång och fall samt kärleken till ett barn och ett land. Som någon annan bäddar skildrar utsatthet och vanmakt, men här närs också ett hopp om att finna en lösning.
Jag var tvungen att fråga några gemensamma bekanta. Är det här verkligen Hannas egna historia? Är detta verkligen starka självständiga Hanna som hamnat i ett sådant dilemma och tragedi? Jo då, blev svaret. Och jag blev än mer imponerad. Det är lite som ”Inte utan min dotter” fast utspelad i USA. Boken genomsyras av kampen för att få behålla sonen, få komma tillbaka till Sverige och kärleken och lojaliteten från Hannas familj. Det är en viktig bok, en samhällsnyttig bok som verkligen borde få mer spridning. Varför inte finnas som kurslitteratur att utgå ifrån i skolan.
Väl hemma i Sverige byggde Hanna upp ett nytt liv tillsammans med sonen. I det livet fortsatte skrivandet att ingå. Hon skriver oförtröttliga inlägg om metoo-debatten och får, i alla fall mig, att tänka om, tänka med nya perspektiv. Hon skriver också skräck och spöken. Nu kanske jag är väldigt lättskrämd med tanke på hur mörkrädd jag är men herre min dag vad läskiga böcker. In i evigheten och Havet vilar blankt, båda utgivna på Berghems förlag. Det är välskrivet, bra karaktärer, trovärdiga repliker och härliga omgivning. Om jag inte helt missminner mig så är ett av Hannas tidigare hem som fått stå som modell för spökhistorien i In i evigheten. Hanna har också drabbats av stressrelaterad psykisk ohälsa, något som hon också delar med sig av i boken Liv på paus – hjälp mig!
Som sagt, Hanna Lans är ingen som vare sig tiger stilla eller låter andra styra. För ett par dagar sedan var hon med i en artikel i GP med titeln ”Pengarna försvann i skilsmässan – nu vill hon säkra pensionen på börsen” med en av de sköna underrubrikerna ”Säkrar chokladen utanför börsen”. Grejen var att hon aldrig ville vara utan pengar för att kunna äta choklad så därför har hon ett eget chokladkonto. När hon går i pension ska det vara minst 100 ooo kr på det kontot. Hennes sköna motto är: Jag kanske blir en fattig pensionär – men jag ska inte bli en ledsen pensionär.
Precis så är hon. Pragmatisk och skön. Optimist och realist i samma anda. Läs hennes livsresa ni med!
Eva Ludvigsen 