INSTÄLLT författarevent!

Vi har tidigare gjort reklam för ett kommande litterärt event ”Bokdrömmen som blev förverkligad – författarna berättar hur”. Precis som förra gången strömmade det in anmälningen MEN det kom också mail där folk gärna ville komma men var oroliga för att vistas i folksamlingar dessa Corona-tider. Det har vi all respekt för så därför tog vi idag beslutet att skjuta fram vårt event tills omvärlden har lugnat sig något.

Alla som redan har anmält sig och betalt kommer givetvis få pengarna tillbaka. Håll koll här när det kommer ett nytt datum så du inte missar årets mingel-event!

Trevlig lördags- och Mellokväll!

Recensionerna är tillbaka på Storytel

Det där med recensioner kan vara lika fruktat som glädjefullt. Något man tidigt lär sig inom yrket författare är att smaken är som baken. En människa tycker dina böcker är rent ut sagt skit, inte värt pappret ens, medan personen bredvid hyllar dig och dina karaktärer till skyarna.

Precis som många andra så har jag svårt att ta kritik. Precis som jag har svårt med att ta beröm. Och ärligt talat, den där kritiken, den icke särdeles konstruktiva, det är den som hänger fast. Visst är det märkligt? Jag minns en gång när jag var lärare över ett gäng medicinstudenter på första terminen. Vi hade rätt trevligt under undervisningstimmarna och jag minns att de skrattade ett par gånger åt mina skämt. Bara en sådan sak. En bra skara människor helt enkelt. Vid slutet av terminen skulle enkäter fyllas i. Var undervisningen till belåtenhet? Rätt nivå? Hängde ni med? Var läraren till belåtenhet? Sådana saker. Jag fick, rätt väntat, att jag pratade för fort (fast jag tyckte jag ansträngde mig för att prata jäääätteeeelåååångsaaaamt, så där som valarna i ”Hitta Nemo”). Men en person, anonymt givetvis, skrev kort och gott:

Hon borde gå och klippa sig. 

Japp, precis så. En person tyckte att det var värdefullt för mig att utvecklas som lärare ifall jag gick och klippte mig.

Alla andra kommenterar genom åren (trevlig, påläst, kunnig, rolig, bra struktur på genomgång) det liksom flagnar bort inför detta påstående. Jag borde faktiskt gå och klippa mig.

Man kan säga att jag visste vad jag hade att vänta mig när jag begav mig in i den litterära världen. Storytel har länge haft en kommentarssida där man kan lämna sin recension om boken för att guida andra om de ska ladda ner den eller inte. Personligen går jag kanske mer på omslag än ett par ord från en människa jag inte känner men det var ändå kul att någon tog sig tid att både lyssna på boken och skriva lite om den.

Jag tog bara ett axplock av de kommentarer som förut kunde läsas på Storytel. Ni ser, spridda skurar. Men överlag rätt positivt i alla fall. Jag gillar också att folk skiljer på historien och uppläsaren, det är fint. Sedan blev trollen för stora, för elaka, för utstuderade och påhoppen blev grova så Storytel valde att stänga av kommentarsfälten.

Men nu är de alltså tillbaka! Det märks att inte alla har sett det är för det finns få kommentarer som är yngre än 2018 men det kommer nog vad det lider. Mina nya böcker ”Lova för alltid” och ”Drömme blev du” har fått stjärnor men inga kommentarer.

Brukar du läsa kommentarerna? Tar du dig tid att sätta ett antal stjärnor och skriva ett par ord efter du har avslutat en bok. Jag ska erkänna att jag inte skriver något men försöker komma ihåg att sätta stjärnor så boken får betyg.

Trevlig helg på er!

Boktips: Hanna Lans

Redan från första gången jag träffade Hanna Lans har jag tänkt på henne som orädd, stark och obeveklig i sina åsikter. Lägg därtill till ett brett varmt leende och ett genuint intresse för människor. Jag är rätt säker på att vårt första möte skedde på en bokrelease, men vilken författare som stod i centrum eller titel på boken har jag ingen aning om. Däremot minns jag att man blir glad av att vara i Hannas sällskap.

Mitt absolut favoritminne är faktiskt från bokmässan 2014. Jag hade precis gett ut boken Här och nu på Idus förlag och stod där i signeringstassen under värsta bokhetsen. Hanna hade läst min bok och skulle komma förbi för att ge ett uttalandet. Jag var knappt kontaktbar för i samma signeringsruta stod… Per Herrey. Jag menar, Herreys!! Kanske inte alla i min omgivning vet hur otroligt galen jag var i både Carola och Herreys. Så där, tapetserade väggarna med idolerna galen. Fast, utan att säga något till någon, givetvis. Jag fattade ju att det var Alphaville och Duran Duran som gällde om man skulle hänga med i klassen och inte bli utstött. Men ändå, Herreys, bara en meter ifrån mig. Min kusin fick en suddig mobilbild tagen underifrån med en galen text typ ”Kolla kolla kolla!” för hon visste jag skulle förstå. Per hade gett ut barnboken ”Kungen i djungeln” på Idus förlag så det var inte för att sjunga och dansa som han stod i båset.

Det var först när Hanna Lans kom in i båset, säger ”nejmen där är ju Herrey, kom så går vi och hälsar” som det mest naturliga sak i världen. Då fick jag faktiskt fick skaka hand med min ungdomsidol (fast, jag var ju mest till Rikard och min kusin till Louis men vi ska inte hänga upp oss på sådana detaljer). Inte bara det, hon tog kort på bröderna tillsammans med förläggaren Ulrika Slottner. Jag vet att det även finns en bild på mig och Per tillsammans med Hanna men den har jag visst tappat bort.

Så efter releasen sökte jag upp hennes debutbok Som någon annan bäddar. Jag hade inga direkt meningar om vad boken skulle handla om utan gick enbart på det faktum att det var Hanna som skrivit den.

Baksidetext:

Som någon annan bäddar är en berättelse om hemlängtan, svek och lögner och om den inre och yttre resa en kvinna genomgår då hon fastnar mellan två länders lagstiftningar. Det ena landet är Sverige, det andra är USA. Läsaren får följa den vindlande Haagkonventionen om återförande och överflytt av barn, och de efterföljder den får för en familj när två länders lagstiftningar tolkar konventionen på olika sätt. Det är också en berättelse om ett äktenskaps uppgång och fall samt kärleken till ett barn och ett land. Som någon annan bäddar skildrar utsatthet och vanmakt, men här närs också ett hopp om att finna en lösning.

Jag var tvungen att fråga några gemensamma bekanta. Är det här verkligen Hannas egna historia? Är detta verkligen starka självständiga Hanna som hamnat i ett sådant dilemma och tragedi? Jo då, blev svaret. Och jag blev än mer imponerad. Det är lite som ”Inte utan min dotter” fast utspelad i USA. Boken genomsyras av kampen för att få behålla sonen, få komma tillbaka till Sverige och kärleken och lojaliteten från Hannas familj. Det är en viktig bok, en samhällsnyttig bok som verkligen borde få mer spridning. Varför inte finnas som kurslitteratur att utgå ifrån i skolan.

Väl hemma i Sverige byggde Hanna upp ett nytt liv tillsammans med sonen. I det livet fortsatte skrivandet att ingå. Hon skriver oförtröttliga inlägg om metoo-debatten och får, i alla fall mig, att tänka om, tänka med nya perspektiv. Hon skriver också skräck och spöken. Nu kanske jag är väldigt lättskrämd med tanke på hur mörkrädd jag är men herre min dag vad läskiga böcker. In i evigheten och Havet vilar blankt, båda utgivna på Berghems förlag. Det är välskrivet, bra karaktärer, trovärdiga repliker och härliga omgivning. Om jag inte helt missminner mig så är ett av Hannas tidigare hem som fått stå som modell för spökhistorien i In i evigheten. Hanna har också drabbats av stressrelaterad psykisk ohälsa, något som hon också delar med sig av i boken Liv på paus – hjälp mig!

Som sagt, Hanna Lans är ingen som vare sig tiger stilla eller låter andra styra. För ett par dagar sedan var hon med i en artikel i GP med titeln ”Pengarna försvann i skilsmässan – nu vill hon säkra pensionen på börsen” med en av de sköna underrubrikerna ”Säkrar chokladen utanför börsen”. Grejen var att hon aldrig ville vara utan pengar för att kunna äta choklad så därför har hon ett eget chokladkonto. När hon går i pension ska det vara minst 100 ooo kr på det kontot. Hennes sköna motto är: Jag kanske blir en fattig pensionär – men jag ska inte bli en ledsen pensionär.

Precis så är hon. Pragmatisk och skön. Optimist och realist i samma anda. Läs hennes livsresa ni med!

Min ”Här och nu” tuffar på

Det är så underbart att min andra bok som hittade ut bland boklådorna ”Här och nu” fortfarande tuffar på. Idag noterade jag att nästan 3000 har inte bara lyssnat på boken via Storytel utan även tagit sig tid och lämnat ett betyg. Så himla tacksam och hoppas på att jag och boken kan bryta 3000-vallen inom kort.

Har du inte laddat ner och lyssnat än? Gör det här, och här. Och gärna nu!

Recension av ”Drömmen blev du”

Jag har två böcker som är enbart ljudböcker. På många sätt är det ett jättebra format för ljudboksbranschen har verkligen exploderat på senaste åren. Folk slukar böcker när de lyssnar och jag behöver inte ha ett stort lager här hemma. Det trista är att jag inte har något att signera när jag är ute på event men å andra sidan halar folk gärna fram deras telefoner för att jag ska hjälpa dem att ladda ner böckerna. Det fungerar det också!

Min uppfattning är att det är lite svårare att få en ljudbok recenserad än en fysisk bok. Så har det i alla fall varit för mig. Därför blev jag än mer glad när Villa Freja hade lyssnat på och valt att recensera min ”Drömmen blev du.” Klicka in här och läs vad hon har att säga.

Och sedan laddar du ner boken själv!

 

Fullsatt på Teater Blanca när förlagen kom till Uppsala

När jag höll som bäst på att skriva på vad som kom att bli min debutroman sökte jag med ljus och lykta efter kunskap om bokbranschen. Jag ville förstå vilka förlag som fanns tillgängliga, vad som krävdes för att skicka in ett manus och om det fanns några tips att komma högst upp i manushögen. Den första skrivarrelaterade kurs jag hamnade på var ”Nu har du ditt manus – vad händer sedan” som Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo höll i. Förutom alla konkreta råd de gav träffade jag några personer som för alltid kommer att vara en del av mitt författarnätverk, bland annat Annika Estassy.

Den kursen gick på Riddarholmen i Stockholm. Det är inte så långt dit, en tågresa och en promenad så är jag på plats. Men kurser och seminarier av liknande konkreta event borde även ske i Uppsala.

Finns det inte så skapar man det själv. Det får bli mottot i mitt liv.

I samråd med Bokfolk i Uppsala så skapade vi en arbetsgrupp. Vi fick stöd av Region Uppsala och lokal på Teater Blanca via Uppsala författarsällskap och vips så hade vi ett forum, ett ställe, att vara på. Vad vi hoppas på kan bli det första av många eventkvällar blev till en realitet. Vi kallade kvällen ”Förverkliga dina författardrömmar – förlagen berättar hur” och vi bjöd in det klassiska förlaget, hybridförlaget och en egenutgivare för att förklara skillnaderna och likheterna mellan de tre. Målgruppen var alla skrivande personer i Uppsala (fast det visade sig komma folk från Sundsvall i norr till Stockholm i söder). Christina Johansson från Chajn Event stod för registreringen, vin och snacks till alla deltagare.

Först ut på scen var Anna Levahn från Printz Publishing. De har författare som Camilla Davidsson, Jojo Moyes och David Nicholls på sin lista. Anna berättade livfullt om hur hon och Pia Printz spelade teater tillsammans under barndomen i Avesta och sedan, över ett glas vin, kom fram till att de skulle arbeta tillsammans med böcker och förlag.

 Anna Levahn

Anna pratade även om Printz affärsmodell, att deras manusinkorg dessvärre är stängd just nu för de ska hinna gå igenom alla de har och att det kommer ytterligare en svensk författare inom kort på deras utgivningslista.

Alexandra Torstendahl är grundare till hybridförlaget The Book Affair med författare såsom Martina Haag, Ebba von Sydow och Malin Berghagen. Alexandra har många års erfarenhet i bokbranschen och kan både rutinerna runt klassiska bokförlagsupplägg som hybrid. Hon gav konkreta och handfasta råd vad man ska tänka på när man söker förlag till sitt manus och vad som kan tänkas kräva av en författare för att lyckas höras i det ständiga bruset av nya boktitlar.

Alexandra Torstendahl

Daniel Åberg hade tagit sig till Uppsala hela vägen från Vittangi utanför Kiruna. Han har erfarenhet från både förlagsvärlden och som egenutgivare. För tillfället skriver han mest ljudboksföljetonger på Storytel Originals, där Virus är serien som fick min man att stanna upp och lyssna på en bok från början till slut. Det är inte en liten bedrift, om du frågar mig. Även här var det väldigt konkreta råd om vägarna fram till egenutgivning och att det faktiskt kan vara lönsamt för författaren men att det ligger ett oerhört stort arbete bakom. Han sade även att det var lätt för honom att skicka ut rec-ex till tidningar för att få uppmärksamhet men däremot otroligt mycket svårare att tex ringa till bokhandlare för att få signeringsmöjlighet eller be dem köpa in boken. Som egenutgivare ska du ju kunna allt inom gebitet, inte bara skriva boken.

Daniel Åberg

Efter de tjugo minutrarna presentation av deltagarna på scen tog moderator Åsa Lundholm över. Hon hade förberett några frågor runt bokprocessen och hur man såg på bokbranschens framtid, olika format och så vidare. Även publiken var synnerligen frågvisa och kom med värdefulla input under utfrågningen. Det blev väldigt intimt och informellt inne på den fullsatta teatern och det var otroligt uppskattat, både av de medverkande och av publiken.

 

Efteråt gavs det möjlighet att mingla med förlagen och ställa än mer frågor. Det var så hög stämning att det var svårt att få ut folk från teatern efteråt. Det finns så mycket att prata om inom bokbranschen och så många manus att stöta och blöta för att just de ska nå upp och fram.

   

Om jag vill göra om liknande event i Uppsala? Hell YES! Så himla roligt och så fantastiskt att vi var utsålda. Så underbart att förlagen tog sig tid att komma och dela med sig av deras erfarenheter. Jag hoppas verkligen att alla i publiken blev inspirerade och motiverade att fortsätta med att skriva och göra vad de kan för att förverkliga deras författardrömmar!

Stor uppslutning till Härjedalens litteraturfestival i Hede

Söndagen den 14 juli stod jag på scen och intervjuade hela 14 stycken författare som kommit resande från hela landet för att vara med på den fjärde omgången av Härjedalens litteraturfestival. Denna gång hade vi förflyttat oss till den fina orten Hede och till dess bygdegård. Solen gassade från en klarblå himmel, åhörarna satt parkerade just nedanför scen och bakom dem stod författarna redo med deras böcker och signeringspennor. Det serverades både kaffe, flötgröt och annan godfika och till lunch blev det spelmansmusik.

Med andra ord, det var en strålande dag med fantastiska samtal om böcker, skrivande, dagjobb och drömmar. Alla bjöd på sig själva och de ställde även fint upp på den lilla utmaning jag hade med i en fråga med Härjedalen som bas. Det kunde vara frågor om när Härjedalen blev svenskt, vad namnet kommer ifrån, hur landskapsvapnet ser ut eller vad mosippans status egentligen är.

Härjedalens kommun hade arrangerat fint på plats och även flaggat för eventet på hemsidan. Press och media var på plats för att rapportera. Både innan och under dagen. Jonna Eriksson, en Hede-författare som debuterade med boken ”En passares betraktelser” fick även blogga om dagen på Hedes hemsida.

Även i år åkte ett gäng från Sverigeförfattarna på Härjedalens marknader under veckan och fick chansen att träffa på läsare och bjuda in dem till festivalen. Jag hängde med dem till Linsell där affären skulle inviga deras nya uteplats. Det blev en enormt trevlig dag (om än något regnig) med många böcker sålda och trevliga möten med både släkt och nya grannar. Så roligt att Sverigeförfattarna uppskattar vårt event och pratar redan om att få återkomma till nästa år.

Ja, för visst blir det ett femte år? Absolut, bara krafterna härdar med och tiden räcker till. Vi håller just nu på att diskutera möjlig placering till nästa år samt om vi kan få kulturbidrag. Därtill har vi en väntelista på författare som gärna vill vara med men vi har haft lapp i luckan. Sedan har vi ett par som vi gärna vill bjuda in. Det arbetet kommer att påbörjas redan efter sommaren knappt tagit slut.

Med andra ord, underbar dag i Hede bygdegård och vi satsar stort in mot femårsjubileumet!

 

Härjedalens litteraturfestival – nu i Hede

För fjärde året i rad kommer vi att arrangera Härjedalens litteraturfestival. Denna gång går turen till Hede och deras fina bygdegård. Där har vi bjudit in 14 stycken författare, både lokala och från andra delar av Sverige. Som vanligt har vi försökt få med så många olika genre som möjligt så det ska finnas något för alla i publiken.

Söndagen den 14 juli ska du alltså styra kosan mot Hede. Eventet går av stapeln från kl 10-15 och förutom författarna kommer det även vara musik, härjedalska knallar, tunnbrödsbakning och flötgröt. För bra för att missa, eller hur?!

Klicka in på länken här och anmäl ditt intresse samt var med när vi presenterar författarna, en efter en, fram tills dagen har kommit.

Vi ses i Hede!

Välkomna till Litteraturfestival i Sveg

Även i sommar kommer jag och Micael Lindberg presentera författare under Litteraturfestivalen i Härjedalen. Denna gång har vi flyttat eventet från Linsells folkpark till Svegs Gammelgård. Förutom tretton författare från hela Sverige i alla genre, blir det även flötgröt. Det drar nämligen storpublik.

Ska bli så otroligt att få samtala med författaren på scen, få chans att ställa frågor om skrivprocess, deras böcker och hur de ser på livet som kulturarbetare. Och annat jag kan komma på. På slutet blir det öppet forum, fritt för alla att ställa frågor till oss på scen,

Jag hoppas vi ses där!

Spoiler recension om Här och nu

Det är kanon att kunna använda sig av Google Alert för helt plötsligt dimper det ned ett mail i inkorgen som meddelar att någon av mina böcker, eller jag, har varit omnämnd på sociala medier. Flest gånger handlar det om boken ”Här och nu”, vilket är härligt då boken varit en del av boklådorna sedan 2014 men fortsätter att hitta sina läsare.

Denna gång kommer recensionen från Kaela. Hon lyssnade på Här och nu via Storytel och insåg vad smidigt det var med ljudböcker samtidigt som man utför rätt trista saker som vika tvätt, stryka och städa. Första delen av recensionen kan ni läsa här. Och ett par dagar senare avslöjade hon hela slutet här (spoiler varning).

Kort och gott, läs boken.