Häromdagen var jag på mingel för jobbets räkning. Jag hamnade bredvid en väldigt trevlig person. Medan vi fick i oss sushi och alkoholfri öl pratade vi om jobb men också om hobbysar. Hon gillade stand-up och hade tagit kurser i det. Det tyckte jag var ascoolt men skulle själva aldrig våga. Så jag berättade om mitt skrivande. Av någon anledning dröjde jag mest kvar vid Uppsala-boken ”Var det inte värre en så här?” Boken som, av alla mina sex titlar, fått minst uppmärksamhet men med en historia som jag gillade från första början, när själva fröet såddes inom mig, så att säga. I USA är college-filmer ett begrepp, här i Sverige har det inte riktigt fått samma genklang. Konstigt kan man tycka. När jag flyttade till Köpenhamn för att läsa min grundutbildning la jag om grunden för den jag egentligen ville vara. Utan den flytten hade jag aldrig varit den jag är idag. Varför finns det inga böcker/filmer om det i Sverige?
Så roligt då att bara ett par dagar efteråt hitta en recension om just ”Var det inte värre än så är?”.
Läs den ni också!