Min skriv-agenda inför höstterminen

Jag har kämpat lite med mitt författarskap det år som varit. Dels har motivationen varit låg men också för att det nya jobbet tagit mer tid än vad jag trodde jag skulle tillåta det göra. Visserligen blev det till en barnbok i diabetes. En bok som fått fint mottagande och vars bilder jag är helt fascinerad av. Jag har inte hunnit ha release-fest för den boken än men det kommer, det kommer.

Nu ska det bli andra bullar i soppan. Pocket av Lova och Här och nu går som bara den. Slutsålt i ett huj och nya versioner är på ingång. Ljudböckerna placerar sig på topplistor och jag får fina mails från lyssnande läsare som ger underbar energi. Många frågar efter fortsättningen och det får mig att skämmas lite. För den ligger ju där i hårddisken. Jag vet ju slutet på slutet, så att säga. Det ska bara träskas igenom i redigeringen och få några fler aktiva scener (bara och bara..). Först ska jag ge mat till svinen, lägga locket på brunnen och se en till teveserie. Typ.

I somras hade jag ett ytterst intressant möte med en författarkollega. En vitamininjektion, kan man kalla det. Jag kom ut helt omtumlad (och väldigt mätt) efter att ha sprutat ut tankar och ideér om hur höstens författande bör se ut.

SKA se ut.

För det handlar ju mest om mitt eget engagemang och viljestyrka. Sätta mig ner på den breda baken och få en timme avklarad. Det är ju inte svårare än så. Faktiskt. Och sanningen är den att när jag befinner mig i ett skrivarflöde mår jag som allra bäst, så är det bara. Vem vill inte sikta mot att må som allra bäst?

Så, för att nå mitt mål så har jag skrivit en plan och hur jag ska fira mina delmål. Så här ser det ut:

Skrivtid:

  • En timme skrivtid måndag och fredag, varje vecka
  • En timme skrivtid lördag eller söndag, varje vecka
  • Uppdatera blogg minst en gång i veckan, inklusive författarsida på Facebook
  • Skrivtid är ÄVEN ATT STIRRA IN I DOKUMENTET eller fixa med research, synopsis och redigering

Delmål

  • Jag kommer sätta kryss i kalender för varje dag jag har utfört enligt plan med start 14 augusti.
  • Varje månad räknas kryssen och arbetet bedöms och analyseras.
  • Om minst 85% är av målen är uppfyllda enligt plan blir det belöning.

Belöning/månad

  • Middag med valfri skrivarkollega, inklusive vin
  • Jeans som sitter bra
  • Skrivarresa
  • Klippa och färga håret hos frisör

Nu kör vi!

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Marknadsföring, Snack för en snack

Författarfestival i Linsell i juli

Förra året var vår första gång. Författarframträdanden och signering under Linsells marknad. Det blev en succé och var otroligt roligt. Därför ordnade vi med en ny.

Först måste vi nog säga hur mycket det regnade. För det gjorde det. Det är aldrig bra när det kommer till publikrekord. Först när upphållet kom började det komma ner folk till parken. Men som vi sa, då är det ju myggfritt och dessutom är det ju bara att hantera i ett land som Sverige. Juli eller inte. Så publiken som kommit fick komma upp på scen för att inte känna sig som dränkta katter. Det gjorde de så gärna. Och vi fick en intim och trevlig stund tillsammans. Jag hade förberett för klänning och ballerinaskor men bara en halvtimme innan allt drog igång fick jag på mig Fjällrävenbyxorna och fleecetröjan samt gympaskorna. Det var jag väldigt glad för. Förutom att jag nog skulle ha haft stövlarna…

Vi var tio författare med olika böcker och genre. Jag blev själv fångad av flertal av deras livshistorier och imponerades av livsglöd. Från scen kunde jag se hur många spetsade öronen och även kunde jag höra samtal efteråt där publik diskuterade författarnas böcker över kaffen och flötgröten. Sådant där är ju otroligt värdefullt. Många kom också fram och bläddrade i våra böcker vid signeringshuset.

Vi avslutade dagen med ett samtalsforum där publiken fick ställa frågor och vi hade även förberett ett par stycken för varandra. Det blev väldigt trevligt och jag hörde att många uppskattade det. Det är givet något vi ska fortsätta göra framöver.

Press kommer alltid när det är sådana här event på gång så vi fick bra spridning i olika media. Det är ju alltid kul. Jag hade med mig min helt färska ”Som ett myggbett – flera gånger om dagen” till signering och fick även sälja ett par stycken. Pocket för Här och nu och Lova gick också bra samt Sonfjällsdeckarna.

Vi ska absolut fortsätta med detta. Det är så himla roligt och givande. Frågan är vilka vi ska bjuda in på scen nästa år? Några tips?

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Marknadsföring

Fin recension av Min osynlige kompis

Författaren Kim Kimselius, som precis avslutat sin 44:e bok, har tagit sig tid att läsa Min osynlige kompis, den andra delen i Sonfjällsdeckarna. En spökhistoria med Elsa och Svea i spetsen.

Det känns skönt att Kim verkligen gillar mina böcker och hon har helt rätt i att jag slarvar med grammatiken. Eller, rättare sagt, jag har ingen aning… Det ska vi bli bättre på, det har jag lovat. I nästa bok ska varenda vart och var vara helt rätt. Det vet jag att Elsa är superbra på så jag överlåter det till henne.

Läs hela recensionen här. 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Dags för författarfestival i Linsell. Välkomna!

Förra året var en succé. Vi hade författare från hela Sverige på scenen. Härjedalen gick man ur huse för att lyssna på våra samtal och flertal ur presskåren var med för att bevittna framgångarna. Inte ens ett skyfall under Elin Olofssons tal fick folk att resa sig upp ur sofforna och bege sig hemåt. Läs mer om det här.

Naturligtvis ska vi ge oss på detta igen. Det sker på söndag den 16 juli mellan klockan 11-16 i Linsell, Härjedalen. Vi har massor av spännande samtal på scen och möjlighet att prata med författarna både under dagen samt ställa frågor under eftermiddagens framträdanden. Här hittar du hela listan av folk som kommer.

Förutom författare blir det marknad, loppis, knallar och flötgröt. Helt klart värt ett besök! Välkomna!

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Marknadsföring, Sonfjällsdeckarna

Majken har kommit hem till mig

Jag är så sjukt stolt över att jag fått möjlighet att skriva en barnbok inom temat typ 1 diabetes. Inte bara för att Idus förlag tror på mig och min förmåga att skriva lättläst och pedagogiskt utan även att få samarbeta med kunniga Alina Ögger som lyfte texten till högre dimensioner. Så vansinnigt kul att se hur hon tolkade mina ord in i färgglada bilder.

Det blir givet inte sämre av att BTJ recenserade boken i de finaste meningarna man kan tänka sig. Vad säger ni tex om: Det här är en fin bok om hur det kan vara när en närstående får diabetes, men det är också en fin vänskapsskildring. Texten är pedagogisk och längst bak finns ett faktaavsnitt för den som vill veta mera. Det finns också massor av charmiga, humoristiska, varma och färgglada illustrationer.

Boken passar ypperligt för bibliotek, förskolor och bibliotek. Med tanke på att två (2!) barn varje dag (VARJE DAG) får den obotliga kroniska sjukdomen typ 1 diabetes borde detta bli en storsäljare. Så, ut och shoppa. Klicka in er här eller varför inte här. Givet alltid hos eminenta Idus förlag. Och vill du ha den signerad vet du var jag finns. Alltid här för dig.

Lämna en kommentar

Filed under Som ett myggbett

Vad är jag rädd för?

Just nu drömmer jag väldigt livligt på nätterna. Jag brukar i och för sig alltid drömma mycket men i perioder är det mer tydligt och med massor av inlevelse än andra gånger.

Den sista månaden har varit en sådan period. Så även i natt.

Jag var på ett event för Hagunda IF. Vi skulle alla samla in pengar till vårt innebandylag som ska in i Allsvenskan och massor av människor hade samlats på en stor plats för att heja fram auktionsropen. Så långt allt gott. Och väldigt realistiskt. För att se bättre bestämde jag mig för att klättra upp på en mur som var lite längre bort. Som det ofta brukar i drömmar så blev muren till ett staket när jag närmade mig men det är ju inget konstigt eller något man reflekterar över på plats. Jag klättrade upp, satte mig till rätta och skådade över församlingen. Bredvid mig satte sig en flicka på typ fem år. Vi pratade lite om innebandy och om vinden som svepte runt våra ben.

Där, utan någon som helst varning, började världen kantra över på ena sidan, för att sedan vältra till nästa. Jag fick tunnelseende, svårt att andas och hjärtat slog i 180. När jag såg ner mot marken upplevde jag det som om jag stod på världens ände, högt högt ovanför alla andra. Det snurrade framför ögonen och ven i öronen. Den lilla flickan försökte hjälpa mig men jag kunde inte hantera att hon tog på mig, att hon försökte säga saker som ”det är ingen fara, det är inte så högt”. Det stod folk nere på marken som bad mig hoppa men det enda jag hade var ren och skär panik. Jag klamrade mig fast i staketet och andades stötvis. Det spelade ingen roll vad folk sa, jag skulle ändå dö nu.

Mitt i allt snurr insåg jag att jag måste bara ta första steget. Sträcka ut benet för att nå trappsteget, även fast det var avgrundsdjupt långt borta. Jag insåg att jag måste vända mig om och försiktigt klättra ner, ett steg i taget. Jag måste välja bort rädslan, tvinga kroppen vidare och sedan kommer jag vara säker.

Så jag gjorde det. Sakta. Steg för steg. Alltmedan folk runt omkring sträckte ut deras händer för att stötta.

Väl nere på marken, på skakiga ben, såg jag uppåt. Det var rent av pinsamt att inse att höjden jag suttit på var bara trettio centimeter ovanför mitt eget huvud. Att jag lätt kunnat hoppa ner utan fara för brutna ben, än mindre risk för död.

Det är ett antal timmar sedan jag vaknade men jag har fortfarande kvar den där känslan av panik i kroppen. Ni vet, när man tror att sista sekunden är kommen och det finns inget mer att göra. Paniken över att alla andra tycker det är det met enkla i världen att våga ett språng medan jag helst vill krypa ihop i fosterställning och försvinna.

Nej, jag har inte börjat på nytt jobb. Jag bor kvar i mitt hus med min kära familj. Jag har sommarlovet runt knuten och allt är faktiskt precis som vanligt. Visserligen bytte jag bil för ett par veckor sedan men exakt samma modell som tidigare två. Jag har bok nummer 7 på väg ut i boklådorna men det har jag ju prövat förut så det är inget nytt. Jag är inbokad på både föreläsningar och signeringar men det ser jag bara fram emot. Det ska bli kul, det vet jag sedan tidigare.

Varför denna panik? Vad är det kroppen går och funderar på? Vad är det den försöker rensa ut?

Förslag?

Lämna en kommentar

Filed under Snack för en snack

Barnboken om typ 1 diabetes finns att beskåda

Jag fick ett uppdrag i höstas – skriv en barnbok om typ 1 diabetes. Lagom pedagogisk, lagom faktaspäckad och gärna med härliga bilder som barnen kan titta på medan föräldrarna/lärarna läser högt. Det där med att rita går ju bort, det vet alla sedan tidigare, men skriva gjorde jag. Och valde sedan fantastiska Alina Ögger som illustratör.

Och vilka bilder hon levererande. Som hon tog mina ord, gjorde det till sina bilder och så massor av färgsprakande på det. Jag är helt mållös över resultatet. 

Och stolt. Sjukt stolt. Jag hoppas detta blir en väl mottagen bok ute i samhället. Varje dag drabbas 2 (TVÅ!) barn av typ 1 diabetes. Det är en kronisk, livshotande sjukdom som utan komplicerad daglig egenvård skulle betyda döden. Faktum är att om du fick typ 1 diabetes för 100 år sedan var döden enda alternativet.

Varje dag får två familjer detta besked. Det är två skolor, fyra arbetsplatser och flertal vänner, familj och bekanta som ska vänja sig med allt det nya. Mäta blodsockret, flera gånger om dagen, fundera på hur mycket insulin som krävs till dagens matportion i förhållande till rörelse, infektion eller sinnesstämning. Och hur berättar man för kompisarna…

Då behövs den här boken. Bevaka den du också!

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Som ett myggbett