Debatt om barns aktiviteter och idrott

De flesta som finns i min närhet vet att mina barn gillar att vara fysiska aktiva. Det gör jag också så vår kalender är ofta späckade med fotboll, innebandy, dans, utflykter med Friluftsfrämjandet och så lite pianospel på toppen av det. Själv är jag ledare för F07/08 i underbara Hagunda IF (innebandy så klart) och kvällar och helger är fyllda med träningar och matcher. Mycket att rodda i, mycket att ta hänsyn till men himmel så kul.

Vi, precis som många andra lag, ser att ju närmare tonåren barnen kommer ju mer troligt är det att de hoppar av idrotten. Ibland är det för att en annan idrott är roligare, ibland är det för att skolan behöver tiden, ibland är det för att barnen helt enkelt inte har lust att lägga 2-3 träningar i veckan, cupspel och matcher på idrotten. Ibland har barn lust att bara hänga med kompisar.

Det är okej men det är också en balansgång. Jag fostrar inte mina barn för att bli idrottsstjärnor. Jag fostrar mina barn med idrott så de senare i livet automatiskt inkluderar rörelse i deras vardag.

Sverige jobbar på bra med barns aktiva rörelse och mycket forskning finns i ämnet. Men ändå, det slavar det här. Under en innebandyutbildning för ledare som jag gick för ett par veckor sedan visade föreläsaren på en pyramid hur vi kan satsa mot elit. Att en liten del av ungdomarna kommer vidare till landslaget (väldigt liten del) medan andra ser träningen som motion. Fint, sade jag, men vad händer med de ungdomar som gillar innebandy (eller fotboll, basket, volleyboll) men faktiskt inte har lust eller drivet att elitsatsa? Vad ska de göra? Friskis och Svettis? Löpträning? Var finns det möjligheter för ungdomarna att jaga runt en boll i ett lag, kanske ha matcher lite nu och då men inte på elitnivå. Typ som Korpen fast för unga. Föreläsaren stod mig svaret skyldig…

Bara ett par dagar senare kom det en artikel i UNT där forskaren Per Göran Fahlström vid Linnéuniversitet hävdar att man ska låta barnen hålla på med sina idrotter som de vill, helt upp till femtonårsåldern innan det är dags att specialisera sig. Halleluja! Äntligen någon som är på min linje, tänkte jag. Så länge barn tränar aktivt så spelar det faktiskt ingen roll om det är just fotboll eller innebandy. Barnen i sig är tränad, och får dessutom ökad spelförståelse genom att hålla på med fler idrotter.

Men så var det något som skavde. Igen.

Så jag satte mig ner och skrev till UNT, Sveriges idrottsförbund, Region Uppsala – Idrottsansvarig, Upplands och Sveriges innebandyförbund och till forskaren Per Göran Fahlström. Vart ska ungdomarna ta vägen som inte vill elitsatsa men ändå hålla på med sin idrott? Hur behåller vi de barnen fysiskt aktiva?

UNT svarade, ville att jag skulle skicka in en insändare. Så det gjorde jag utan att tveka. Två sekunder senare kom den ut i web-format och två dagar senare som en halvsida i Sport-sektionen. Jag fick lite positiva kommentarer av folk som läst samt även förslag att tex klättring är en sport som alla är välkomna till, oavsett ålder och kunnande (men var är bollen?). Idrottsansvarig för Region Uppsala svarade också, såg problematiken men då vi inte har en regering i landet ännu var det svårt för henne att leda detta vidare. Sådana detaljer… 🙂

Långt senare fick jag även svar från Riksidrottsförbundet via Henrik Persson:

Jag håller med dig om att glappet mellan att fortsätta att hålla på med sin idrott och att satsa varit för stort och är det fortfarande inom flera idrotter.

Men nu mer än nånsin händer det saker på detta område. Och det behöver inte vara i Korpen man gör det heller. Föreningen man tillhör har alla möjligheter att starta upp denna verksamhet, och detta kan man få hjälp bland annat i det distrikt man tillhör.

Du har helt rätt i att alltför många slutar eftersom de endast ser de två vägarna: Satsa eller sluta. Det kan vi ändra på!

Flera tips och exempel har vi samlat på denna sida. Kolla där och hör av dig till ditt distrikt för att kanske hitta de lokala exemplen!

www.strategi2025.se

Jamen se det bådar gott. Sådant där gillar jag, även om det verkar som om det ligger mycket på enskilda föreningar att dra igång  men härligt att tänket finns där.

Häromdagen kom en replik i UNT till mig – Idrottsrörelsen förändrar av Upplands Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna via Dag Söderberg. De skriver bland annat:

Vi vill se en idrott där vi skiftar fokus från resultat till prestation, där vi utvecklar talang hos alla istället för att leta talanger, där fler tränar alla motoriska rörelser och där vi erbjuder många olika sätt att träna och tävla.

Inom idrotten i Uppland finns idag aktiviteter hos idrottsföreningar där man kan träna och tävla helt på sina egna villkor. Ett exempel är Uppsala Baskets breddlag där det inte finns några krav på tränings- och matchnärvaro och där spelarna själva väljer ambitionsnivå. Ett annat exempel är samarbetet mellan Almtuna IS och Uppsala Young hockey Club som belyser nya sätt att träna och tävla med syfte att fler ska få prova på och kunna hitta ”sin” idrott även som tonåring.

Halleluja! Precis så! I alla idrotter, tack! Aktivt liv före elitsatsning, bredd före landslag. Upplands Idrottsförbund och SISU skriver också att de menar att kommunerna måste skapa förutsättningar för att detta ska ske och det blir ju ett jobb i sig. Men hej och hå vad glad jag är att detta är på gång.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Snack för en snack

Manus inskickat till korrektur och fantastisk recension av Här och nu

Häromdagen skickade jag in manuset ”Drömmen blev du” till korrekturläsning. Boken är planerad att ges ut under våren 2019. Underbart att ha deadlines att jobba mot och underbart att det kommer in kontakt på mitt eget ”hitta-på”. Det är en fantastisk hobby jag får hålla på med.

Och det blir inte sämre av att jag får tillskickad en fantastisk recension för Här och nu. Sådana här omdömen gör att jag skriver vidare, tidigare morgnar och sena kvällar. Läsarnas ord är min bränsle.

”Har läst Här och nu, en bok som jag efter några sidor tänkte var mer för en yngre person. Men det visade sig vara en stark bok om livet som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Den tar upp feghet, mod, ärlighet att våga vara den mär är och utmana sina rädslor. Blodsband att dom finns trots en svår uppväxt, men att det viktigaste är att få tillhöra ett sammanhang med människor man trivs med. Den berörde mig, tårar, leenden och igenkännandet. En stark bok om livets storhet.”

Stort tack för de orden. Och ni som inte läst boken än, ni vet var jag finns. 😉

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Här och Nu

Nytt kontrakt hos Lind & Co och fantastisk recension av Här och nu

En sådan helg! Först såg jag en fantastisk recension av godingen Här och nu som Villa Freja har läst. Alltså, ord som ”Verkligen en fempoängare”, ”Fin berättelse med stort djup” och ”Äkta feelgood.” Halleluja, så glad jag blir!

Sedan! Lind & Co hörde av sig och ville skriva kontrakt på boken som nu heter ”Drömmen blev du”. Romance i Härjedalen, kort sagt. Halleluja, vilken grej. Kontraktet är nu genomläst, påskrivet och inskannat. Tidsplan är utgivning i vår, 2019 och om allt vill sig väl så blir det igen underbara Anna-Maria Käll som inläsare. Halleluja, bara på det!

Och så Kulturnatten i Uppsala där jag blev inbjuden till Akademihotellet för att hänga med konstnärer och författare. Fantastiskt trevligt och så underbart att få träffa potentiella läsare, bekanta, sådana som redan läst böckerna och så alla dessa samtal om skrivande, livet och typ 1 diabetes. Att vara författare kan vara väldigt segt och oinspirerande när man sitter där hemma i pyjamas och otvättat hår och försöker skriva något fyndigt och omtänksamt. Att få stå flera timmar i en och samma lokal tillsammans med andra författare som sliter med samma sak är sjukt nyttigt och välbehövt. Tack Ulrika Amador och Christina Johansson för sällskapet!

Boken ”Nu sticker jag!” har precis nu börjat hitta sig ut till läsare vilket alltid är lika nervös. Signeringar är bokade lite här och där och Vänge bibliotek tar emot mig och boken torsdagen den 27 september för lite release på hemmaarenan. Inget kan heller göra mig gladare än när en mamma skickar en bild på sonen som krupit upp i soffan och sträckläst ”Nu sticker jag!” en lördag. Barn som läser gör mig tårögd. Barn som läser mina böcker och gillar gör mig asglad! Och så tårögd av tacksamhet. Låt oss hoppas på härliga recensioner för denna viktiga ungdomsbok framöver.

Ha en underbar arbetsvecka!

1 kommentar

Under Böcker och författare, Elektrisk kärlek, Här och Nu, Roboten Ludde

Kulturnatten i Uppsala – kom till Akademihotellet

Kulturnatten i Uppsala är en härlig tillställning där folk, gamla som unga, drar runt på stan från morgon till sen natt och är kulturella. Mina barn har som tradition att se på eldshowen vid Helga Trefaldighetskyrkan med riddare, hästar och galna upptåg. Maffigt när mörkret faller.

Själv ska jag stå på Akademihotellet från kl 13-18. Det blir första gången ”Nu sticker jag!” får vara ute bland folk och det ska bli väldigt roligt att höra vad folk tycker om den boken. Mina andra böcker ska givetvis även få vara med.

Du hittar mer info om dagen här. Vi ses!

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Roboten Ludde

Ludde har kommit!

Min åttonde bok är hos mig! Det är en lika speciell känsla varje gång. Stort, liksom. Lite overkligt. Klarade jag av att sätta alla de där orden på pränt, ett efter ett? Fick jag ihop en början, slut och en mitt? Samarbete med förlaget, omslag, lektörsläsning, språkgranskning och så ut till testläsare. En lång radda av händelser som sedan knyter ihop sig till att bli en bok. En bok..

Redan innan jag höll boken i min hand fick jag se att boken lyfts upp som nyheter i Skoltidningen. Det känns fantastiskt bra då boken dels riktar sig till barn i skolålder (Ludde går själv i sexan) samt har en huvudperson som har typ 1 diabetes. Då det är tre barn varje dag som drabbas av typ 1 diabetes borde det gå ett par på varje skola, tänker jag. Då är det ju bra att veta vilka utmaningar man ställs inför en vanlig skoldag. För att inte tala om under orienteringen…

Jag håller på att boka in mig på signeringar. Redan under september står det tre stycken i schemat varav det ena är av det häftigare slaget och något jag aldrig prövat på tidigare. Jag ska bara få alla detaljer på plats så återkommer jag mer om det senare.

   

Är du sugen på ett eget signerat exemplen på momangen så finns de hos mig för endast 100 pix.

Hurra för min åttonde bok!

Lämna en kommentar

Under Roboten Ludde

Ludde får snart se dagens ljus i boklådorna

”Nu sticker jag!” är en ungdomsbok som utspelar sig i Vänge. Tänka sig, samma by som jag bor i. Så smidigt och gräv där du står och allt det där. Äldsta sonen fick också välja namn till huvudrollsinnehavaren och han valde Ludde. Smidigt det med.

För att göra det än mer som ett familjeprojekt och i sann byanda så är äldsta sonen frontpersonen (eller rättare sagt, ryggpersonen) på omslaget tillsammans med syskon och kompisar ur innebandylagen.

Ser ni CGM på överarmen? Den vita klumpen alltså. Det är en smart manick som mäter ditt blodsocker utan att du behöver sticka dig själv i fingret tusen gånger i veckan för att säkerställa att du får i din rätt mängd mat i förhållande till insulin. Mig veterligen är det nog första gången vi har diabeteshjälpmedel på ett omslag. Bara så ni vet.

Japp, det är alltså en bok med en huvudperson som lever med typ 1 diabetes. Ludde har haft det sedan han var fyra och tänker inte mer på det i sin vardag för han vet vad han ska göra och det vet även hans vänner och familj. Tills han flyttar från Skåne till blåsiga Vänge och allt blir nytt och påtagligt igen. Han kommer in i en klass som känt varandra sedan blöjstadiet och här ska han både hantera sin skånska, saknaden efter vännerna och innebandylaget i Ystad medan han kämpar för att hålla blodsockret på rätt sida larmet. Han vill hem, tillbaka till Ystad, helt enkelt. Under långa dagar i nya skolan smider han planer för att sticka. En vanlig ungdomsbok med andra ord. Som de bör vara.

För tänk på det. Jag läser tonvis av böcker varje år. Extremt sällan har huvudpersonen något slags tillstånd som gör att han eller hon måste tänka på andra saker än personer i deras omgivning. Kanske glasögon någon gång ibland men annars inte. Det är ju jättekonstigt. Hur många har inte allergier? Glutenintolerans? Astma? Annat som gör att de måste fundera en gång eller två innan de till exempel går hem till en ny klasskamrat som möjligen har en katt eller tre hundar. Typ 1 diabetes drabbar cirka tre barn varje dag i Sverige. Eftersom det är en livslång sjukdom så är det rätt lätt att räkna ut att varje skola borde ha ett par stycken typ 1 diabetes barn. Så, alla borde veta vad CGM är.

I alla fall när de läst ”Nu sticker jag!”.

Du hittar förlagets press release här.

Och du kan lätt klicka hem boken på Adlibris, Bokus eller annan näthandlar som passar dig. Du kan även surfa in på fin-fina Idus förlag och beställa boken. Varför inte hitta dig andra fantastiska böcker under samma gång.

Medan du gör det så ska jag planera en signeringsfest här i Vänge för att fira boken och för att tacka alla fantastiska Vänge-bor som ställt upp mangrant när jag behövt hjälp. Jag hoppas DU kan komma.

 

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Roboten Ludde

Litteraturfestivalen i Sveg blev en härlig succé

I mitten av juli kastade jag in ungarna i bilen och drog norrut. Nätterna kunde vi tillbringa i vårt underbara nya sommarhus:

Dagarna använde jag för att planera frågor till alla eminenta författare som vi bjudit in till Litteraturfestivalen. Detta skulle bli vårt tredje år men nytt var att Sveg tagit över arrangemanget och vi skulle hålla till på Gammelgården. Underbart, tyckte vi och hoppades på folk.

Dagarna grumlades av det faktum att stora delar av Härjedalen, Jämtland och Hälsingland stod i brand. Tung rök rullade in över bygden och vi spanade ständigt upp mot himlen i jakt på våra hjältar, de italienska brandflygplanen som alla hört skulle komma. Vi ser Sonfjället från vår by. När rök virvlade upp från fjällsidan stack Mr Underbar direkt iväg för att larma. Han tog med sig karta och kompass för att säkerställa position när han ringde räddningstjänsten. Han blev en av de första som ringde in. Den första visade sig vara min kusin som med absolut säkerhet kunde säga vilken myr det brann vid. Ändå tog det lång tid innan brandkåren kunde komma fram. Terrängen är oländig, bilar har inget på fjället att göra och det enda förhoppning man hade var just till de utländska stora brandflygplanen. Elvakaffe har nog aldrig varit så tyst tidigare då vi endast satt och lyssnade på radio för att försöka förstå vad vi kunde göra, vad vi borde göra och ifall vinden skulle vända.

Det var varmt. Olidligt varmt under Litteraturfestivalen. Det var fint arrangerat med massor av stolar runt scenen, som badade i solsken. Som tur var gick det att flytta runt på stolarna för de drog sig tillbaka mot skuggan.

Enligt rapport kom ungefär 200 personer och lyssnade på oss, åt flötgröt, köpte böcker och fick sig en pratstund med författarna. Själv stod jag på scen från 11-15 för att intervjua efter bästa förmåga för att publiken skulle fatta intresse för just den författaren och vilja få med sig hem ett signerat ex av boken. Vi hade också pausmusik av härliga Stefan Ström som pratar så mycket dialekt att det rent av är svårt att förstå. Önskar att jag hade en dialekt…

Journalister och fotografer var på plats under dagen. Tidningen Härjedalen släppte ett härligt bildkavalkad över dagen (jag måste verkligen lära mig att stå ordentligt) och sveg.se skrev fint om dagen. Så härligt att det blev både uppmärksammat och uppskattat. Micael, som drar in alla författare, är superpepp på att göra om Litteraturfestivalen nästa år. Vi har rent faktiskt en väntelista på författare som gärna vill vara med, så egentligen hindrar det oss inte. Tiden, tiden är alltid ett problem men än så länge går det bra och det är vansinnigt roligt.

Jag och familjen bjöd sedan hem Micael med sambo samt Stockholmsförfattarna till vårt nya sommarhus där vi fick oss många goda skratt och samtal över ett glas vin. Speciellt när damerna absolut skulle pröva på vårt utedass med tre hål… Härlig dag!

Senare samma vecka fick jag ett meddelande från en läsare. Blixten hade slagit ner i hennes hus och det mesta brunnit upp. Däremot hittade hon en svedd Sonfjällsdeckare som annars klarat sig fint. Det fick bli en samlingsbild för hur veckan i Härjedalen blev.

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Sonfjällsdeckarna