Förboka diabetesböcker till bokrean

Bokrea är ju väldigt mycket som julafton för oss bokfantaster. Vilka fynd man kan göra! Mina fina diabetesböcker kan du nu hitta till fantastiska summor, nästan så att vi skänker bort titlarna.

Klicka gärna in på alla bokreor och förboka böckerna om typ 1 diabetes. Klick klick.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Diabeteshandbok, Som ett myggbett

Äntligen är slutet här!

Som jag har slitit, som jag har frustat och som jag har tvivlat. Men ja då, det gick till slut. Ikväll blev kvällen då jag kom på ett slut till ungdomsromanen och dessutom skrev det. Jag är så himla stolt över mig själv!

Visst, jag vet allt om redigering och fluff. Namn som byter plats, dagar som hoppar runt, smaker och dofter som ska in, allt det där som gör historien till mera än en saga från A till Ö. Jag ska fixa det. Jag lovar, det är bara enklare att komma igång när man nu vet slutet.

Och så sände jag iväg ett ex till mina två testläsare som så storartat lovat läsa igenom och kommentera. Inte på avsaknad av fluff, eller att onsdag blev måndag utan allt det andra. Bara det där att två människor tar sig tid, ur deras hektiska vardag, för att läsa igenom mitt hittepå och komma med förbättringskommentarer. Jag är MÅLLÖS!

THE END!

 

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Roboten Ludde

”Skriv ditt liv”, lyssna på föreläsningen

För ett tag sedan berättade jag att jag fick den stora äran att föreläsa om ”Skriv ditt liv” för Äldrekontakten och deras Telefonträffar. NU kan alla ni lyssna på mig och de andra föreläsningarna via deras hemsida. Väldigt intressant, faktiskt.

Klicka här och luta dig tillbaka.

Lämna en kommentar

Filed under Marknadsföring, Snack för en snack, Sonfjällsdeckarna

Ett träd föll över vägen…

… jag tvärnitade, ringde 112 och skrev en novell.

Så kan man också få inspiration.

Lämna en kommentar

Filed under Snack för en snack

Sista träffen som mentor i Region Uppsala

Jag kände mig lite som mamma igår morse när radio skrek ut ”Klass 1 varning, stanna hemma. Ge er inte ur på vägarna.”. Min första tanke var ”Bra, då är det inte så mycket trafik. Jag sticker.”

Resan gick till Örebro, första mötet klockan 8 på morgonen. Som tur är tycker jag om att lägga till timmar i min tidsplan för det gick  i 40 km/h på motorvägen. Jag vågade inte dricka mitt kaffe av rädsla att köra av vägen. Idag har jag träningsvärk i axlarna och käkarna av all spänning.

Men fram kom jag. Fem minuter innan mötet och sedan full fart hela dagen. Hem tog resan bara två timmar för då hade all snö regnat bort och blåsten släppt.

Det var tur det för då skulle jag vidare på nästa jobb, i nästa karriär. Vi hade avslutningsmöte på Region Uppsala där jag avgick som mentor till min fina adept under hösten 2017. Hon har varit så duktigt, så inlyssnande och även kommit med återkoppling på våra samtal. Vi har stått på scen tillsammans, spridit kunskap om mentorsprogrammet och lockat fler att söka. I vår var det visst fler än tidigare som sökte. Galet roligt!

Det har varit otroligt roligt, väldigt lärorikt och även reflekterande. Visst, jag har gett ut sju titlar sedan 2013 så visst borde jag har en del erfarenhet men jag har bara inte tänkt över det. Tänkt över allt som hänt, både dåligt och bra, lutat mig tillbaka och faktiskt beundrat åren som gått. Klappat mig på axeln och sagt ”bra jobbat!”. Så det gjorde jag igår. Skamlöst och utan att staka mig. Bra jobbat, Mentor Eva.

Det blir tomt, utan att vara mentor, utan att ha en adept. Men kanske jag kan vara stoltare över mig själv, över vad jag åstadkommit i bokbranschen. Utan utbildning, utan kunskap och så sju titlar, boom, liksom.

Boom sa det också idag när jag var på väg till möte inne i stan. Bara fem meter framför föll det en stor gran. Pang, krasch, Rätt över vägen. Skvätte upp kvistar på min bil. Men jag hann stanna, tvärnitade och fick igår varningsblinkers. Trädet låg över hela vägen och inga kom förbi. Köer över allt.

Jag tänkte att det här får man ju liksom ta tag i. Insåg att trädet var för stor för mig att dra undan så jag ringde 112. Första numret jag kom på… Jag inser nu att jag lät enormt förvirrad. Presentera mig inte. Sa inte var i Sverige jag befann mig, bara att jag var vid fartkameran, du vet, där vid Läbysvackan. Han var väldigt tålmodig, den där larmoperatören, det måste jag säga. Bit för bit lirka han ut mer information av mig. Vägnummer, närmaste stad, vad för slags träd.

Medan vi pratade växte köerna och jag var sen till ett möte. DÅ stannar det till en hantverkarbil. Utan ord stiger en blåklädd man ut, drar fram en cirkelsåg och stegar fram till trädet. När den inte räcker till hämtar han nästa såg och räcker dessutom över en handsåg till en av oss alla som stod och glodde på granen. Två sekunder senare var trädet borta och vägen fri. Hantverkare än fasen i mig en superkraft i sig!

Direkt efter jag kom hem hade jag innebandyträning för underbara tjejlaget Hagunda F07/08. Först hade jag tänkt mig vanlig innebandy. Men så kom jag lite i flödet av ”jag överlevde, jag fick inte ett träd i huvudet. Jag kan röra mig, vifta på tårna och vinka till himlen”-moment. Så jag sa det till tjejerna. Att idag blir det ingen klubba och boll. Idag hyllar vi kroppen och det faktum att vi kan röra den. Efter trettio minuter hårt fyspass där svetten lackade på min panna och tjejerna lovade att höra av sig imorgon om de fick träningsvärk körde vi stafetten som jag aldrig fattar, Sten-sax-påse. Mycket skratt och trams. Precis vad jag behövde. Sedan byggde vi sarg och spelade match, bara för att vi kunde.

Så, på det hela taget är jag sjukt glad över mitt liv. Mitt i livet, och det är mitt. Jag viftar på mina tår, äter min fiskleverolja och kramar mina barn. Imorgon ska jag gå tio kilometer i vårvädret, bara för att jag kan, för att det är bra. Sedan ska jag köra killarna till fadderträning i innebandy. För att det är det roligaste de kan tänka sig en fredagskväll.

Bra shit, helt enkelt!

 

2 kommentarer

Filed under Barnjidder, Snack för en snack

Grattis på födelsedagen, syrran!

I fleeera veckor här i januari har jag och min storasyster varit lika gamla. Exakt på året, lika gamla. När hon och familjen kommer på födelsedagsfirande hemma hos mig brukar jag vara snabb på att säga det: ”Nu är vi lika gamla. Exakt lika gamla!”

Jag behöver ju inte säga att hon inte är direkt förtjust. När vi var mindre så brukade hon kontra med att när jag fyller fem, åtta eller tio var hon lika snabbt med att bli sex, nio eller elva på samma dag som jag. När jag högt deklarerade för alla som (inte) ville höra det fortsatte hon envist med att säga att min födelsedag var också hennes.

Fast vi egentligen var lika gamla. I fleeera veckor.

Förutom nu, så här på äldre dagar. Nu drar hon på det. Vill inte alls säga att hon är ett år äldre fleeera veckor i förväg. Vill nog helst säga att hon faktiskt är lika gammal som jag, fast det tar emot på grund av god gammal sed. Jag blev i år 44. Syrran ville inte ta siffran 45 i sin mun. Det märktes. Så, ju äldre vi blir, ju mer samma ålder har vi, liksom.

Snart blir det nog som med Moster. Så länge som jag har funnits till har hon fyllt 25. När vi barn omkring henne blev 25 ändrade hon sig till 25+, men inte ett år äldre. Jag tror jag ska säga det själv. Det är liksom enklare för alla parter.

Men i alla fall.

Grattis, syrran, på 25-årsdagen. Nu är vi lika gamla!

2 kommentarer

Filed under Snack för en snack

Kanonerbjudande på Adlibris just nu för Här och nu

Käraste författarkollegan Anne-Lie Högberg tipsar om att både hon och jag ligger högt högt högt uppe i listorna hos Adlibris. Naturligtvis var jag tvungen att kolla detta och ta mig tusen, det stämmer.

Inte nog med det, Här och nu går att köpa till riktigt bra pris. Två pocket för endast 79 kronor. Varför inte slå till på både min fina bok och så hennes ”Väck mig när det är över” som jag varmt varmt kan rekommendera.

Sedan hittar jag att Diabeteshandboken – Det är ju bara en spruta har det otroliga priset 99 kronor (ord pris 198 kr). Ut och shoppa nu!

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Diabeteshandbok, Här och Nu, Marknadsföring