Min största motivation: min datorn håller på att klappa ihop.
Just denna omtalade dator köpte jag för förskottet jag fick när Här och nu blev till pocket och ljudbok (plus att jag bjöd familjen på glass). Det är snart sex år sedan. Helt galet vad tiden går. Och helt galet att datorn redan nu håller på att klappa ihop.
Utöver det så är jag nöjd med denna omtalade dator. Den är rätt liten, bara 11 tum, så jag har verkligen kunnat ha med mig den precis överallt. LÄtt är den också, väger ju ingenting. Kanske lite för litet tangentbord för att det ska vara helt bekvämt att sitta länge och skriva i taget. Å andra sidan har jag aldrig varit en skrivare som skriver länge. Kort och intensivt är mer min melodi så det har inte gjort så mycket. Sedan har batteritiden mycket kvar att önska. Helst vill min fina lilla dator ha sladden i hela tiden och det är inte vad jag anser att en bärbar ska behöva ha. Och så har yngsta barnen sett sin chans till en egen dator, precis som storebror (fast det är skolans och det har lillebror svårt att ta till sig).
Fast just nu skriver jag inte alls. Det måste vi ändra på för annars blir det ingen ny dator. Logiskt och tydligt direktiv för frun här hemma. Nu ska jag bara bestämma mig för vilket projekt som ska få gå först i mål. Och så måste vi tänka lite sälj här. Vilket av de två manusen som just nu ligger på vänt i datorn är mest troligt att valsa in på en manusredaktion, en förläggare håller min digitala pappersbunt mot taket och jublar ”Henne ska vi ha!”.
Manus elva eller manus tolv? Eller manus Något-helt-nytt? Jag tror jag ska surfa runt på några datormodeller och fundera på saken.
Eva Ludvigsen 