God jul och gott nytt skrivarår!

Nu tar jag och bloggen julledigt. Det behövs. Inte för att jag har överbombarderat er med inlägg under året men tro mig, ni finns alltid där i tanken.

När ett nytt år inleds brukar alltid jag summera upp och lägga en strategi inför allt det nya. Så även i år. Om ett par veckor lägger jag ut min strategiplan när det gäller skrivandet (och så kanske lite om träning..).

Annars är planen att jobba vidare med de böcker som är beräknade att komma ut under 2016. En timme om dagen är avsatt till detta och med det hinner jag långt. Som vanligt kommer jag skriva tidigt på morgonen och sedan är resten av dagen ledig för att hänga med man och barn. Vi hoppas fortfarande på snö men det börjar kännas lika otroligt som ett nobelpris i litteratur. Typ.

Vad ska ni göra i jul? Hur ser er strategi inför skrivandet nästa år?

God jul och gott nytt år!

Sista signeringen innan julafton

Härliga klädesbutiken Viva Viktoria i Stationsgallerian här i Uppsala har bjudit in mig för en signering så här i jakten efter de sista julklapparna.

Så, kom förbi måndagen den 21 december mellan 15-17 för en personligt signerad bok ur mitt samlade galleri (har även fått in novellantologier igen) så är julstressen över. Böcker som passar alla.

Vi ses!

Vad använder de tiden till?

Just i skrivande ögonblicket befinner jag mig på Arlanda. Planet är planerat att gå till Köpenhamn där jag gör en blixtvisit och styr sedan kosan över sundet och Malmö. Likaledes en blixtvisit för att sedan fara hemåt igen. Årets sista tjänsteresa och det känns bra. Jag gillar visserligen att resa, se nya saker och kolla in karaktärer på flygplatser men ibland kan det bli för mycket att det goda. Det ska bli bra med en längre paus nu.

För er som känner mig anar att jag sitter vid gaten redan en timme innan jag skulle varit på plats. Ni som känner mig vet att jag nojade över tidsplaner igår kväll och när jag nu skulle ställa klockan. Det kunde ju vara halt, det kunde bli krock på motorvägen, det kunde vara så att jag somnade om (som om det någonsin har hänt!) och det kunde vara så att det var mycket folk på flygplatsen där säkerhetskontrollen sniglade fram.

Som ofta förr så bestämmer jag mig för ett tal (4.30), inser det orimliga och ändrar om (5.30) för att sedan, just innan jag slocknar, ställa om klockan igen (5.00). Planan var att vara ute på Arlanda senast 7.50. Jag var ju redan incheckad.

Utan att gå in på detaljer var jag på plats innan 7…. Då hade jag ändå styrt upp en situation som sade att jag hade bokat parkeringsplatsen i november, inte december. Som tur var hade de plats åt mig men han skrattade gott åt mig när jag rev mig genom flygbiljett och hotell för att försäkra mig om att jag bokat rätt datum. Sade jag att jag redan checkat in…?

Ute på Arlanda är köerna långa. Tydligen börjar jullovet väldigt tidigt i vissa delar av landet för ungdomar och barn stod tätt tillsammans med med deras föräldrar, fullastade med bagage. En del klädda i shorts och flip-flop så jag antar att de inte ska fira julen i Kiruna eller Svalbard. Jag storknade lite när jag såg kön till säkerhetskontrollen. Visserligen kan jag gå via Fast track men det tycker jag är så skämmigt… Jag är ju ute i god tid så jag har inget emot att hänga lite i en kö.

Och varje gång, varje endaste gång kommer det folk förbi som säger ”vårt plan går snart, kan vi snälla få gå före.” Klart att man släpper fram dem. Jag har ingen brådska och ser ingen orsak att hindra dem. Just idag var det hela tre omgångar med passagerar vars plan var på väg att taxa ut. En kvinna fick ur sig ett ursäktande ”vi borde nog stigit upp tidigare”, innan hon hastade vidare.

För det är just det. Varför gjorde de inte det? Jag menar, vilken buss/tåg eller bil kan bli försenad på väg till flygplatsen. Det har jag all förståelse för men ofta slinker sådana där sanningar ut. Varför steg vi inte upp tidigare?

Jag hade kunnat sova till 6.30 och ändå kommit i tid. Jag hade inte haft möjligheten att sitta vid gaten och skriva detta men jag hade varit i tid. Istället hamnar jag längre och längre bak i kön för att folk som sovit längre/druckit kaffe/läst morgontidningen/packat ”det sista” måste hasta sig förbi. Vad gör de med allt tid de har som jag istället lägger på att vänta?

Ja, jag är tidsnegativ. Anar alltid det värsta och befarar det sämsta. Hatar att leva på tidsmarginalen, det ger mig magsår, så jag tänker inte ändra mitt beteende men jag undrar bara. Vad gör de med all tid när jag sitter vid gaten och skriver detta? Det är 45 minuter kvar till planet går…

Som sagt, årets sista tjänsteresa och sedan är det Uppsala för hela slanten!

Trevlig vecka på er!

Signering lördagen den 12 december, Ica Maxi Lindhagen

Imorgon packar jag bilen med böcker och drar till Ica Maxi, Lindhagen. Jag och Stockholmsvägen börjar bli riktigt tjenis, så det så.

Ni kommer dit, deal? Mellan 13-17 står jag och ett par andra författare där. Spännande böcker ur olika genre utlovas, samt en kram till den som vill. Ett leende har jag alltid till övers.

Välkomna!

Fortsättning följer för Cassandra och Fredrik

Förra veckan fick jag en väldigt fint recension på ”Var det inte värre än så här?”. Vargnatts bokhylla undrade som slutkläm hur det gick för Cassandra och Fredrik i framtiden.

Så jag mailade och berättade det. För jag vet ju det. Naturligtvis vet jag hur de har det idag, tjugo år sedan. Jag var bara inte klar över det själv. Hur mycket jag visste alltså. Så jag skrev ner det och insåg att hjälp, vad de är med om saker. Och hjälp vad trist det är med Fredrik och hur kunde det gå så där?

Jag kanske måste skriva den boken så ni också får veta…

Och hur går det signeringarna?

Igår packade jag bilen med böcker, skyltar och min iZettle och drog till Gamla Uppsalas traditionella julmarknad. Vädret var som vädret är just nu. Storm och småspik till regn. Julstämningen lyser med sin frånvaro men julmarknader står som spön i backen i alla fall.

Med all rätt, för mysigt är det. På Kaplansgården gick en tomte och spelade dragspel, där kunde du köpa lotter, hembakat, få personligt signerade pepparkakor och böcker, i en enda röra.

Och där stod jag med mina böcker, roll-up och finklänningen (som till och med fick komplimanger, bara en sådan sak) inköpt i Australien.

Redan en halvtimme innan start sålde jag de första böckerna. Och lite så fortsatte det hela vägen. Fick springa till bilen för att hämta mer. Det var en strid ström med folk precis hela tiden. Jag signerade, tog betalt och slog in till julklapp. Och som jag pratade. Hela tiden. Alltid är det någon som vill skriva en bok och berätta historien för mig, alltid är det flertal som har stuga i Härjedalen och vi pratar fiske. En köpte Lova och upptäckte att hon redan hade köpt Sonfjällsdeckarna på väg hem från Råndalen där de varit i september. I Linsell stannade de till för att äta. På Linsellbaren hittade hon en perfekt julklapp. Japp, ni gissar rätt. Sonfjällsdeckarna. Så liten är liksom världen.

Nog för att mina böcker väckte intresse men systerdotterns bokkonst var det som gjorde att folk verkligen stannade till. Hon vek böcker till hjärtan, fjärilar och text som Love och sålde för 75 kronor. Hon sålde slut på allt hon hade medan hon febrilt vek av allt annat hon hade. Till slut sneglade hon åt mina böcker som visst hade en åtråvärd tjocklek. Där satte jag stopp. Någon fason får det väl ändå vara.

Kolla in så fint hon viker:

Lite roligt i sammanhanget var att vi gärna ville stötta henne i försäljningen. Man vill ju gärna få ungdomarna att känna hur värt det är att tjäna egna pengar. Så innan marknaden drog igång fick vi fatt i en bulvan, en söt rar tant, som skulle peppa Lina, beundra böckerna och sedan köpa en bok med pengar jag smusslat till henne. Det var ju helt ointressant om man ser i backspegeln då allt sålde slut. Men nu har jag ett konstverk att ställa bredvid mina egna små litterära alster.

Så ja, att stå på en julmarknad tar hela dagen, man är torr i halsen av allt prat, stel i kinderna av leenden och ont i fotsulorna eftersom jag aldrig sitter ner men det är skönt att inte lyfta in böcker i bilen på väg hem och det är roligt att få träffa så mycket folk. Även om inte alla köper så tänker jag att de sett mina omslag och kommer i tanke om den trevliga författaren nästa gång de ska välja en bok istället för en blomma eller chokladask när de ska på besök.

På lördag är det dags igen. Ica Maxi i Lindhagen, mellan 13-17 tillsammans med andra eminenta Idus-kollegor. Vi ses där!

Kanonrecension för ”Lova”

Lova kom ut 2013. En evighet sedan i bokvärlden. Och ändå inte. Den enormt produktiva Kim Kimselius har läst Lova och ger den fem stjärnor av fem möjliga. Läs recensionen här.

Lova och Chris vinkar från Australien och tackar. Vad roligt det skulle vara om jag hittade ett förlag som kunde ta tag i uppföljaren till boken så alla kan ta del av deras fortsatta liv.

Fin recension för ”Var det inte värre än så här?”

Vargnatts bokhylla har visserligen fortfarande Här och nu som total favorit men gillar ”Var det inte värre än så här?” Speciellt tycker hon att kemin mellan Fredrik och Cassandra är så magisk att den står ut genom pappret. Läs recensionen här.

Halleluja!