Intervju hos Type and Tell

Ni har väl inte missat den nya egenutgivarsajten Type and Tell? Just i dag har de dessutom en intervju med mig angående hur ”Var det inte värre än så här?” blev till en bok efter att ha varit med i galna NaNoWriMo.

Läs samtalet här.

Första recensionen för ”Var det inte värre än så här?”

Och den blev fin. Väldigt väldigt fin. Så där så jag spricker fin.

Ni hittar den här. 

Hur gick det nu med NanoWrimo?

Egentligen tvivlade jag varken på min förmåga att hamra ut massor av ord på kort tid. Jag tvivlade heller inte på min historia. Jag hade gjort ordentligt med research innan jag skrev de första kapitlen. Det brukar jag ju inte göra. Dessutom hade jag gjort en synopsis som jag diskuterat med flertal personer som godkänt plotten. I alla fall i stora drag. Det brukar jag inte heller göra.

Jag brukar bara kasta mig ut i orden, låta dem få vingar och se om det bär.

Eftersom jag behövde en spark i baken var just NanoWrimo verkligen bra för mig. En hel månad då man ska tävla mot sig själv att få ihop 50.000 ord. Eller, omsatt i A4sidor, en så där 180 sidor. Cirka.

Men så jag skrev de första dagarna. Jag var på tjänsteresa i Berlin så kvällarna var mina att ta hand om. Och jag skrev och skrev. När kollegan ville umgås över ett glas vin efter middagen tog jag med mig datorn och skrev en dialog tillsammans med henne. Det blev många skratt, många minnen och extremt trevligt. Något jag definitivt kan tänka mig att göra igen. Det gav energi in i skrivandet samt någon att prata med när jag kört fast.

Redan efter femton dagar var jag i mål. I dag är jag nästan uppe på 60K och still counting.

Det är bara det att jag kom in i ett stort problem. Insåg det i natt.

Ingenting hänger ihop. Inte i tidslinjen, inte i en logisk vänskap och verkligen inte i en romans. Det stämmer helt enkelt inte.

Får jag panik? Blir jag förbannad? Drabbad av ångest?

Ja, men så kan det vara. Och så gäller det att återhämta och hitta en lösning.

Är det något så är jag bra på just den biten. Tackla motgångar med en lösning. Sätta en handlingsplan i verket och sedan inte se bakåt.

Verkligen bra om man vill bli författare. Eller målvakt. Eller forska. You name it!

Idag (läs måndags) är planen att sätta mig med mina postit-lappar. Skriva upp varje kapitel och bena ut tidslinjen. parallellt. Vissa handlingar måste nog skrivas om. Andra läggas till. Det kommer ta tid men det är lika bra att jag gör det nu innan historien drar iväg åt totalt fel håll.

Men jag kan ju verkligen göra det då NanoWrimo är över för min del. In i kaklet med postit-lappar på näsan. Ska vi säga så?

Heja!

Får man skryta så här i fotbollstider?

För jag har PRECIS KLARAT MIG GENOM NANOWRIMO!

Inte för att det har betydelse men det blev på halva tiden. Ganska så precis. Inte för att romanen är på något sätt klar. Och eftersom jag är så otroligt uppe i hela historien just nu (det är snart dags för en klassisk cykelolycka a´la Uppsalastuk) så stannar vi ju inte här.

Skulle jag tippa på så är första utkastet klart när ordräknaren stannar runt 80.000 tecken. Och så lite redigering på det.

Då får F och C läsa hela sin historia i ett svep. Då har en termin passerat på Uppsala universitet och våra vänner går på jullov. Kanske lite klokare. Kanske inte lika ensamma, kanske helt enkelt lite mer vuxen.

Sedan ska vi hitta ut till våra läsare också.. Men se det kan bli en helt annan historia. Mer om det en annan gång. Lägg namnet ”Var det inte värre än så här?”

Lite som NanoWrimo, om du frågar mig…

Nu, fotboll!

Och där sprängdes allt!

Jag inte bara tog mig förbi 40K. Det blev även en del förbi 42K. Nu är det inte långt kvar tills jag är i mål och får hitta på något annat att göra på kvällarna.

Vissa dagar alltså. Vissa dagar.

Hej och hå och nu är det torsdag!

Skrivarstress och press

Igår var första dagen sedan NanoWrimo började som jag inte överhuvudtaget har öppnat upp dokumentet. Där jag hade planerat in tid åts upp av en välförtjänt gymträning. Även fast jag tänkte jag skulle vara lite snabb på crosstrainern så blev det inte så. Jag tog ett avsnitt Solsidan till helt enkelt. Det gick ut över min NanoWrimo.

Jag är på ca 36K ord (har jag precis lärt mig att man ska svänga sig med av termer) och är rätt glad över det. Ja, det finns både konflikter, intriger och kapitel kvar för de sista 14K. Ingen fara, jag kommer gå i mål (såtillvida inte något förfärligt händer framöver, men nu ska vi inte vara sådana).

Så om det är tyst på bloggen och om jag ser lättare stressad ut när vi ses så är det för att jag

1. Gärna ville hänga lite mer med F och C

2. Försöker hinna med allt jag ska göra en normal november plus skriva en roman

3. Har fått för mig att man ska göra en NanoWrimo på halva tiden för då är man helt enkel cool…

Något sådant!

Vi hörs snart!

Det finns en orsak till tystnaden

Se efter varför på Debutantbloggen.

Sch….

Vad jag gör hela November?

Kolla in Debutantbloggen och hav förståelse…