Monthly Archives: oktober 2015

Hjälp från fiske- och friluftsaffär

Det här med att vara författare är ju gigantiskt roligt. Inte bara alla sköna skrivarvänner utan också det här med att maila runt till folk i landet och be om hjälp om de mest konstigaste sakerna. Och så får man svar!

Häromdagen mailade jag en fiske- och friluftsaffär uppe i Härjedalen. Sade egentligen bara att jag just nu skrev på en bok där huvudpersonen, en inbiten Stockholmsbo, ville impa på en tjej (vad annars..) och dressa sig efter härjedalska mått. Så han går in i butiken och ber expediten att klä upp honom samt skaffa ett fiskespö.

Det var uppdraget. Jag var nyfiken på hur fiskeaffären skulle ta det.

Mailet tillbaka var långt och detaljerat. Där fanns ord jag aldrig hört talas om. Där fanns märken jag inte visste existerade. Där fanns tankar om ”ska det vara flugfiske eller haspelspö?” som jag var tvungen att ta ställning till (han fick köpa bägge). Skulle det vara keps eller fiskehatt? Hög eller låg känga? Eller kanske vadarstövlar?

Jag googlade fram kläderna, nickade nöjt, noterade i mitt anteckningsblock och insåg hur bra det passade in i manuset.

Hurra för alla där ute som så gladeligen vill hjälpa en författare. Och hurra för all ny kunskap jag får mig till spis varje gång jag jobbar med mit manus.

meindl        Fiske

Annonser

2 kommentarer

Filed under Marknadsföring

Morgonen blev tidig.. Och meningslös

Det där meningslösa liksom bara fortsätter just nu. Tillsammans med känslan av ”jag borde göra det här bättre!”

Som jag skrev igår, när jag vanligtvis är på hotellrum brukar jag till och med ha datorn med mig ner till frukosten. Eller in på toaletten. För så stor brukar min iver att göra klart det där jag nu förutsatt mig att göra klart. Ett manus. Ett kapitel. En dialog. En novell. Vad det nu är.

Idag, igår. Intet.

Jag somnade som ett ljus klockan 20 igår. Sov till 4.30. Tänkte ”nu jäklarns, ska det bli skriva av.”

Nej.

Såg på teve. Insåg att jag mår bra av att inte se så mycket på teve. Läste en bok. Läste faktiskt ut den. Den var bra. Åt frukost. Utan telefon eller dator.

Försöker mig på att göra en strategiplan för att komma ur det här vakuumet!

Så!

Jag mailade ett par personer jag gärna vill ha med i nästa bok.

Jag bokade in mig på ett researcharbete till en bok jag ALLTID drömt om att skriva. Alltid!

Jag stirrade den sämre delen av självkänslan i vitögat och morrade åt den att krypa tillbaka ner i det mörka hål det alltid borde hålla sig gömd och verkligen inte komma fram när jag lever i ett vakuum. Snarare tvärtom. Det blir annars lätt moment 22.

Jag borstade tänderna och lade på läppglans. Herre gud, då är det illa!

Så nu är skorna på, huvudstaden ligger för mina fötter och väskan är packad och klar inför alla möten jag ska riva av idag.

Det må så vara att gårdagkvällen och morgonen var rätt meningslösa men JAG har kontroll över dagen. Nu ska jag ut och fånga den. Gör det ni också!

Lämna en kommentar

Filed under Snack för en snack

En helt meningslös kväll

Just nu sitter jag i min pyjamas i sängen i ett intetsägande hotellrum någonstans i världen. Egentligen borde det råda full aktivitet här på rummet. Som det brukar vara. När jag är på resande fot glömmer jag allt om missad tid med familj, högar av jobb jag inte hinner med och sociala aktiviteter som får stryka på foten. Istället proppar jag kvällarna fulla av redigera manus, skriva scener eller jobba med marknadsföring. Jag kan lätt jobba fem timmar i streck, helt utan avbrott från barn eller andra och sedan toksova resterande timmar tills jag ska ut och fara runt igen. När det åter är dags att vända hemåt mot Uppsala igen brukar datorn vara laddad av nya kapitel och manus som är redo att möta förläggaren.

Typ.

Bara inte denna gång. Jag kom upp på hotellrummet runt fem idag. Rätt så slutkörd om jag får säga det själv men med en god tanke om vad jag skulle hinna med. Det är ett manus som måste struktureras upp och leta fram researchmaterial. Ett annat manus har fått en del tips på hur redigeringsprocessen ska se ut. Ett tredje manus saknar ett kapitel mitt i allt. Jag har redan bestämt hur det ska se ut och vad som ska säga.

Det ska bara skrivas.

Fast här sitter jag. Och glor. In i skärmen. På den gulmålade väggen. På teven, där jag önskade att något intressant kunde visas.

Och inte skriver jag ett enda dugg. Bara stirrar. Glor. Och stirrar lite till. Känner mig tom. Och en aning meningslös. Väldigt ineffektiv, faktiskt.

Har öppnat ett par dokument, stirrat på dem och stängt ner dem igen. Har funderat på att gå ut en sväng men förkastat även det. Har prövat läsa en bok men stirrar mest på sidorna.

Kan inte låta bli att irritera mig över att jag kastar bort en hel hotellnatt. Att jag inte gör något nyttigt. Något vettigt. Utför något jag sedan inte kommer hinna med.

Det irriterar mig fruktansvärt, det ska erkännas.

Liksom… Bara stirrar….

Hoppas ni har en mer meningsfull måndag!

 

4 kommentarer

Filed under Snack för en snack

Vintertiden – En påtvingad jet-lag

Alltså.. Vad känner ni inför det här med att byta tid mitt i allt?

Jag känner… Sådär…

Alla bara pratar och pratar om hur gött det är att få sova en timme extra. Först tar det mig visserligen ett pinsamt långt tag att räkna ut ifall jag ska ställa tillbaka klockan eller fram. Sedan tar det exakt lika pinsamt långt tag att fatta om då klockan är sex på morgonen, vad är klockan egentligen?

Men det är nu, i skarpt läge, jag inser hur mycket jag faktiskt inte gillar det där här med omställande av tid. Som en påtvingad jet-lag, fast utan resa, sol, värme och all-inclusive. Bara jet-lag.

Här sitter jag alltså. Klockan är fem på morgonen. Fast egentligen är den sex så barnen är ju vakna. Men inte teven. Så vi sitter och tittar på varandra och undrar vad det var som hände. Varför någon har bestämt att barnfamiljer plötsligt ska ha en väääääldigt lång söndag där kvällen kommer för fort, aktiviteterna aldrig börjar och man är hungrig på fel tider.

Bara en tanke klockan fem på morgonen. Eller om det var klockan sex…

3 kommentarer

Filed under Barnjidder

Flogsta behöver mer kärlek

Jag är uppvuxen i ett område i Uppsala som heter Flogsta. Ett klassiskt studentområde med massor av höghus. Precis samma område som min kära Cassandra flyttar in till samma dag som hon och hästsläpet kommer från Värmland.

flogsta_hoghus

Flogsta är, törs jag närmast säga, ett av Uppsalas mest bespottade områden. Och det helt oförtjänt. Så där så att jag hukat mig lite när jag i olika sammanhang måste berätta för folk att jag är uppvuxen i Flogsta. I ett sådant där rött radhus som bilden ovan. I samma andetag får jag sedan ur mig ”Och det är inte alls långt till stan. Och inte alls fullt med kriminella. Och flogstavrålet hörs ju knappt. Förresten är det bra att få ur sig lite ångest då och då.”

Lite så där.

Nu hukar jag mig inte längre. Jag har för ont i ryggen för det och betydligt bättre självkänsla än tidigare. Men kommentarer om Flogsta kommer fortfarande. Det är sorgligt få som säger ”Å vad nära till naturen. Men vad bra att det går så många bussar. Färgglada radhus. Tar det verkligen bara tio minuter på cykel ner till stan. Här i Flogsta ligger världens bästa affär, Ica Väst.”

Det hör jag alldeles för sällan.

Så när Cassandra flyttade in skulle hon få svara alla nitiska Uppsalabor att hon visst trivs kanon i området och om det faktiskt vore så att ingen ville bo i Uppsala skulle det ju finnas ett ledigt rum till henne. Nu är hon ju, som ni alla vet, rätt bostadslös. Trots att hon bor i Flogsta.

Varför denna svada om Flogsta, undrar ni alla. Med all rätt. Jag tog en längre sväng i området än vad jag hade tänkt mig från början. Saken är den att häromdagen kom det en film som heter ”Himmel över Flogsta”. Recensionerna var bra men det var mycket ”hindrade folk att hoppa från balkongerna”-depression över det. Så där som vi Flogstabor alltid för höra att vi har det. Deppigt och ångestladdat. Jag twittrade om det och sade att borde inte ”Var det inte värre än så här?” vara en tänkvärd bok att filma istället. Ingen svarade på det.

Betydligt gladare blev jag när en annan Flogstabo skrev en motartikel i UNT för att motverka ångesten. I äkta journalistanda gick hon runt i sina barndomstrakter och frågade Flogstaborna hur de upplevde området. Föga överraskande var de av motsatt åsikt än filmen. Mer likt min åsikt faktiskt. Jag mailade journalisten Emma Williams och tackade för artikeln. Väldigt olikt mig, ska jag säga, så ni förstår att detta är något som ligger mig varmt om hjärtat. Hon svarade och tackade för mailet. Det höll vi på med lite fram och tillbaka tills vi sade trevlig helg och lade på (eller, ni fattar. Loggade ut, kanske mera).

Så då tänkte jag så här (och faktiskt andemeningen med detta inlägg även om jag ska erkänna att det tog rasande lång tid att komma till poängen idag). Flogsta behöver kärlek. Ett område som får så mycket kritik behöver lite uppmuntran för att orka växa vidare.

Igår ordnade jag med lite bokpaket och travade iväg till Heimstaden som ansvarar för Flogstas höghus = studentkorridorer/lägenheter. Jag klev in receptionen och förklarade att jag gärna ville lämna över en bok som lite ”plåster på såren” och ge min version av Flogsta. Eller snarare, Cassandras, men den ligger förbluffande nära min egen så det lät jag passera denna gång.

De blev så glada! Alltså!! Jag menar det. Jag borde ha fiskat fram telefonen och tagit ett par bilder på dem. Jag ångrar det nu. För de blev så glada! Vi pratade lite om filmen och artikeln och hur jobbigt det var att alltid få försvara det ångestladdade området. De lovade läsa boken och jag lovade fixa bra priser ifall de ville ha julklappar.

Sedan drog jag ner till Ica Väst och gjorde samma sak. Det är ju faktiskt världens bästa butik och jag inser att jag inte säger det till dem tillräckligt ofta. Att jag inte ger dem den kärlek de behöver och förtjänar för att jag ska gå in där, handla kundkorgen full och sedan gå ut och känna att jag gjort massor av smarta erbjudanden.

Vi säger sådant där för sällan till varandra. Eller hur? Så jag säger det här till er. Ni är världens bästa bloggläsare och jag uppskattar er alla otroligt mycket.

Trevlig helg på er!

varre3d400-500x500         d81aa-guldstjarna             d81aa-guldstjarna        Höstböcker

4 kommentarer

Filed under F & C - en ungvuxenroman, Marknadsföring, Snack för en snack

Recension för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Novellboken #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek har fått en recension av BTJ. Och jag fick vara med på ett hörn. Stort!

”Det är svårt att skriva noveller som berör eller stannar kvar i minnet och inte försvinner när man slår igen boken, men här finns en del. Kjell E. Genberg hör till de få proffsförfattarna i boken och hans novell hör också till de minnesvärda. Eva Ludvigsens novell är otäck i sin skildring av den Facebook-beroende mamman som lägger ut en bild på sin dotter i ambulansen med tanken att här blir det många ”likes”. Staffan Lagrosens novell fick mig att skratta högt. Det är berättelser om kärlek som ger glädje, sorg, smärta, lidande och som berör. Jag tror alla kan hitta några, kanske många, favoriter i boken. Det är en kärleksfull blandning.”

OmslagKärleksnoveller

6 kommentarer

Filed under Böcker och författare, Noveller

Boktips: ”Ett vet jag säkert” med Oprah Winfrey

Alla som känner mig vet att jag vurmar för Oprah och hennes tänkvärda teveprogram. Jag minns att jag hetsstressade hem från föreläsningar för att hinna se ett program som jag kunde skratta, fulgråta eller le gott åt. Allt under samma timme. Jag gillar hennes avslappnade sätt, hennes sätt att prata med folk och bjuda på sig själv. Jag gillar att hon jobbar stenhårt och kommer från tuffa betingelser. Inget har varit lätt och hon har lärt sig massor längs vägen.

Det har hon nu skrivit ihop i en bok som heter ”Ett vet jag säkert.” Det är en blandning av de krönikor hon skrev i sitt egen tidskrift. Det är inte mycket vi vet säkert i världen men ett vet vi säkert. För så är det ju. Jag vet inte när jag kommer dö, om jag gör rätt under dagen eller om jag borde köpa en bil. Men ett vet jag säkert:

Jag kan dö för mina barn

Jag står upp vid motgångar

Skratt är bästa medicinen

Det vet jag säkert.

Detta är en bok som ska läsas i små doser. Gärna ett kapitel per kväll, med möjlighet till diskussion efteråt. Själv har jag hetsläst den, precis i min anda. Just nu är jag uppfylld av orden ”ett vet jag säkert” som jag tycker har en skön och sann rytm. Det skulle inte undra mig ifall många av er i min omgivning kommer höra den meningen ett par gånger om dagen med start nu.

Ett vet jag säkert, läs den!

ett-vet-jag-sakert

Finns att köpa på bland annat Adlibris, Bokus, CDON. Höras via bland annat Storytel.

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare