Det är så otroligt underbart att se hur de ”gamla” böckerna fortsätter leva vidare och sprida glädje (och lite sorg).
LexieLäser har plöjt sig genom ”Här och nu” på en dag. Det är rätt tydligt att hon gillade det hon läste. Hon går så långt som att kalla den ”den bästa boken hon läst i år.” Bara en sådan sak.. 🙂
Läs hela recensionen här.
Idag är den sista skälvande dagen för att rösta fram mitt bidrag ”Elektrisk kärlek” i Harper Collins författartävling. Klicka nu in och lämna ert bidrag innan det stängs. Därefter lägger juryn sin bedömning och så meddelas den totala segraren.
Så här en måndag bjuder jag på en bild på mig tillsammans med bröderna Ravelli. Ni som känner mig vet att jag är gammal (med tryck på gammal) fotbollstjej och därtill målvakt (för jag fyllde upp målet så bra, som min tränare så charmigt sade) så jag var lite stressad när jag såg bröderna Ravelli duka upp sina produkter precis bredvid mina böcker under den stora innebandydagen.
Jaja, vi började prata, trevliga människor de där tvillingarna och vips stod vi och tog bilder tillsammans. De var väldigt intresserade i mina böcker och hur och när jag skrev. De skrev autografer på mina barns armar, jag skrev autograf i mina böcker till dem. Win-win.
Under Okategoriserade
Jag tror mamma min fick kaffet i vrångstrupen när hon såg dagens artikel. ”Bok om sex och kärlek i Sveg tävlar om kontrakt”.
Ja, det handlar om Harper Collins-tävlingen (du har väl röstat idag!?). Tidningen Härjedalen ringde och ville göra en intervju nu när handlingen utspelar sig i Härjedalen. Perfekt, tänkte jag då röster alltid är eftertraktade. Jag hade cirka tio minuters kaffepaus mitt i en föreläsning om hjärtkärl-diagnostik. Varför inte prata om sex på en fisketur då, tänkte visst journalisten. Och jag nappade. Läs artikeln i sin helhet här.
Nu ska det bli spännande att se om 1. mamma pratar med mig igen 2. rösterna ökar på tävlingens hemsida.
Den som lever får se…
Äldsta sonen är synnerligen involverad i mitt skrivande. Han både säljer in mina böcker samt kommer med goda förslag till karaktärer och historier.
Idag sade han att han hittat bästa låten till mitt finalbidrag i Harper Collins författartävling ”Elektrisk kärlek”. Det var vi ju tvungen att lyssna igenom.
Tillåt mig presentera Marcus och Martinus ”Elektrisk.”
Ska vi säga att de kommer på bokreleasen?
När recensenten skriver ”Den här är så bra så jag vill att alla ska läsa den”, samt ”Boken är toppen!” då kan jag garantera ett brett och hjärtligt leende från mig de nästkommande dagarna.
Läs hela recensionen här.
Och så glömmer vi inte bort att rösta på Elektrisk kärlek som vinnande bidrag i Harper Collins författartävling. Det är fortfarande ett par dagar kvar. Klicka in här.
För ett par år sedan satt jag i en sådan där kick-off med jobbet där man skulle komma varandra in på livet. Säga varandras svagheter och styrkor, våga falla och våga ta emot. Ni vet, sådant där som allt som oftast slutar med något teambuildandet som bowling eller kasta varandra mellan trädtopparna.
Sådana aktiviteter har aldrig varit min favoritgren. Håller mig gärna vid sidan av och iakttar istället.
Just denna kick-off minns jag särskilt väl för den kom att betyda mycket för mig. Faktiskt än idag. Vi blev uppmanade att skriva ett ord om grannen bredvid oss. Något som symboliserade just den personen. Jag har inga problem att hitta fram sådana ord till de flesta i min omgivning. De absolut flesta jag omges av är bra människor med massor av fina egenskaper.
Då är det värre att invänta sin egen lapp. Jag hade förväntat mig något som ”snäll”, ”social”, ”glad” för det är jag ju. För det mesta. Och det är bra (men harmlösa ord).
Jag fick ”inspirerande”.
Jag behöver nog inte säga att det gjorde mig evärderligt glad. Så glad att jag var tvungen att krama om utdelaren av ordet. Så glad att jag köpte mig en klocka med ordet på. Så glad blev jag.
Häromdagen fick jag via FB en kommentar från en ung tjej att hon varit inne på min blogg. Där hade hon blivit så inspirerad av min skrivarresa att hon började genast skriva på en novell.
Via skrivarbloggar får vi nästan dagligdags höra att vi inspirerar genom våra texter, genom att berätta om våra erfarenheter, svackor och följebrev.
Det gör mig så ofattligt glad.
Om ni bara förstod hur mycket ni, kära bloggläsare. har inspirerat mig. Samma sak med alla skrivarbloggar jag läst genom åren. Och min kursledare som gav mig fanken på att just lilla jag kunde skriva. Och de underbara kollegorna på Debutantbloggen. Och… Och…
Kom igen, nu går vi ut och fortsätter inspirera varandra. Genom inspiration skapar vi stordåd!
Jag är inte alls förtjust i sådana här offentliga omröstningar som just nu pågår på Harper Collins författartävling. Naturligtvis känns det inte direkt asbra att jag ligger så tydligt efter den täta vinnarstriden.
Gör mig en tjänst, klicka in din röst idag (imorgon och hela vägen till 25 januari) så lovar jag ett brett leende och kanske till och med en kram nästa gång vi ses.
Av över hundra bidrag sållade de ut 25 stycken som fick sända in ett helt manus. Temat var romance, annars helt fritt. På spel står ett bokkontrakt på Harper Collins.
Jag valde att skicka in ett manus som heter ”Elektrisk kärlek”. Nutida romance, som utspelar sig i Härjedalen. Där finns glesbygd möter storstad, gruvliga hemligheter, passion, flugfiske och en och annan björn. Där finns också vänskap, familjeband och sabotage på hög nivå. Som vanligt med högt driv och massor av skrivarglädje.
Idag fick jag reda på att jag var en av fem utvalda som går vidare till final. Nu är det en offentlig omröstning som gäller. Naturligtvis skulle jag bli otroligt glad ifall du läste igenom mitt bidrag (första kapitlet) och sedan röstade på mig. Sprid gärna budskapet på dina sociala medier så jag får hjälp mot de andra fyra fina finalisterna.
Du hittar omröstningen här.
Klick, klick. Tack för din röst!
Som författare är man många gånger ensam. Man skriver ensam, man står på scen ensam, man hänger på signering ensam.
Därför är det så underbart härligt att träffa sina kollegor, därtill från samma förlag. Igår drog jag på mig vinterjackan, storvantarna och megaskorna för att klara väntan på tågperrongen on my way till Stockholm.
Redan vid Centralen sprang jag in i första Idus-kollegan. Emma Askling, som satt på Starbucks och drack en liter kaffe i väntan på att mitt tåg skulle rulla in. Väldigt uppskattat då hon kunde guida mig fram till rätt tåg och uppmuntra mig att tänka bort alla stockholmare som trängdes likt japaner i vagnarna. Varför bor man i Stockholm? Jag kommer aldrig ifrån den frågan och jag kommer nog aldrig få ett bra svar på det heller.
Organisatören för dagen, Pär Sahlin, hade bokat in oss på den lokala restaurangen för att vi skulle kunna sitta lite avskilt och privat medan vi smed våra planer inför året som kommer. Nu blev det så att ett annat gäng hade ungefär samma tankegång så restaurangen var stojig och stimmig men det lade verkligen inte sordin på våra samtal. Gammal som jag är hade jag dock svårt att följa med. Funderade på att göra en tratt av menyn men det skulle se konstigt ut… Min bild på Pär drar onekligen tankarna till att han skriver skräckhistorier med olämpligt slut, men det gör han ju inte. Bara barnfantasy med drakar och lutande torn.
Kvällens strukturkonsult, Mikael Rosengren, hade delat upp kvällen i två punkter. Först, en tvåminuters presentation av oss själva och våra böcker (no surprise, jag drog över med cirka 22 minuter FAST vi hade timer på). Därefter smidande av planer. Det var urtrevligt att höra allas bokhistorier och jag är så sjukt impad över folks driv, energi och hur mycket bokvärlden betyder för dem. Många gånger återkom vi till hur mycket Ulrika, Sandra och kompani gör för oss författare och hur de smittar med deras glädje och passion. Det är en ära att få vara en del av Idus-gänget, så är det bara!
Jag ser ju besatt ut när jag pratar om mina böcker. Som om det är någon som jag måste övertyga om min ideologi eller något. Jag vet inte… I natt drömde jag också att vi gjorde en enkät efter middagen där var och en fick bedöma de andras presentation. Det eniga uttalandet om mig blev att jag var en ”ettrig arbetsmyra med lika många titlar som barr i stacken.” Jag vet inte… Kanske det… Ettrig ser onekligen bilden ut att vilja signalera.
Här är hela det härliga gänget. Vi har startat upp arbetsgrupper och ser fram emot ett 2016 tillsammans. Det finns en hel del trådar att dra i och själva nystandet blir askul. Bara en sådan sak.
Trevlig helg på er!
IOGT? Vad är det egentligen? Vad innebär förkortningen?
Det funderade jag på igår kväll när jag inte kunde sova men ändå var för trött för att stiga upp och googla. Oklart varför just den tanken virvlade runt i den måndagströtta hjärnan, men men…
Internationella Organisationen för Garvade Tandläkare?
Intet Ont Gör Torrt?
Inget Orkar Grodan Tore?
Internet Organiserar Google Translate?
Har ni några förslag?
Nu ska jag googla och ta reda på svaret. Ha en bra tisdag!
Visto förlag (2015)
Idus förlag (2014)
Frank förlag (2013)
Eva Ludvigsen 