Boktips – Maria Friedner

Jag minns så väl när jag ratade böcker om de så bara andades yttepyttelite fantasi (förutom Astrid Lindgren, förstås. Även om alla vi inser att det är böcker där fantasy är som bäst, men det är en annan diskussion). Vampyrer, pysslingar, vättar och varulvar. Alltså, allvarligt. Sådant krimskrams ville jag rakt då inte lägga någon tid på när jag väl fick möjlighet att slå mig ner med en bok.

Året 2013 var mitt debutant-år. Lova kom ut i maj samma år och jag var full med tankar och ideér om hur jag skulle förverkliga mitt författarskap och förvalta den bok jag nu hade i boklådorna. Jag har den stora äran och glädjen att få medverka i Debutantbloggen, där fem stycken debutanter skriver ett inlägg i veckan om hur det är att skriva en bok, funderingar runt bokrelease, förslag på marknadsföring och diskussioner om hur man överlever sin första dåliga recension.

Förutom jag, Annika Estassy, AnnaMaria Jansson och Camilla Jönssson var även Maria Friedner med. Hennes debutantbok hette ”Besvärjelser och beskydd” utgiven på det lilla förlaget Mix förlag.

Baksidetext:

Feer, sexiga demoner och bittra vättar i en vanlig svensk småstad!
När mormor försvann var jag inte där. Jag var sysselsatt med helt andra saker. Sex, nämligen. Det var en av de saker jag sysslade allra mest med vid den här tiden. Sex och chardonnayvin i gröna flaskor (eller egentligen vad som helst med alkoholprocent som gick att dricka, jag var inte så nogräknad om sanningen ska fram). Cecilia lever ett förhållandevis bekymmerslöst liv, fyllt av kravlöst sex och sena utekvällar. Alltid snygg, aldrig sjuk och med ett koppel av beundrande män efter sig. Så försvinner plötsligt hennes mormor, den person som betyder allra mest för Cecilia. Mormor, visar det sig, är ingen vanlig tant, utan en livs levande fe! Den chockartade upplysningen får Cecilia av den bittre vätten Masti Toivonen, som en dag dyker upp i trädgården. Nu måste hon hitta ett barn att offra till vättarna för att återse mormor vid liv. Till sin hjälp har hon inte mycket mer än Fairy net – feernas magiska motsvarighet till forumet Familjeliv.

Marian Keyes möter Liftarens guide till galaxen i Maria Friedners hejdlöst roliga debutroman som utspelar sig i en svensk småstad, befolkad av både vanligt folk och sagoväsen.

Alltså. Ni som känner mig. Bara omslaget skulle fått mig att genererat ställa tillbaka boken på sin hylla i bokhandeln eller i biblioteket och hoppas på att ingen såg mig. Demoner, vättar och sex i samma mening. Det kan inget annat än bara gå fel. Tacka vet jag ”Invandrarna”.

Men eftersom Maria var just en del av Debutantbloggarna var det inte bara viktigt utan också direkt oartigt att inte läsa hennes bok innan vi träffades första gången.

Debutantpicknick med alla våra fans, 2013

Så jag inskaffade boken, fick den fint signerad av författaren själv och satte igång med läsandet. Och blev golvad. Något så totalt. Av humorn, av smartheten i intrigen, av den anti-hjälteframställda hjälten som jag blev omåttligt förtjust i och så i den där sura vätten. Eller var det en tomte? En stop öl ville han ha, under alla omständigheter i alla fall.

Så pass blev min läsarupplevelse att jag redan 2013 skrev en hyllning till Maria. I det inlägget tackar jag henne för inspirationen och en bra bok. En rolig, spännande och annorlunda bok. Jag hade, 2013, tydligen planer på att skriva egen fantasy med en tomte, vätt och sexig fe med. Vad jag vet har jag inte kommit så långt ännu men jag har plöjt otal andra fantasyböcker sedan dess.

För var det en sak jag kom fram till, när jag slagit igen pärmarna till ”Besvärjelser och beskydd” var det att aldrig mer vara snobbig över en genre. Och i synnerhet inte en genre jag inte hade läst tidigare. Det är ju ren och skär okunskap och sådant gillar jag inte. Självinsikter som skapar mer upplevelser i livet, sådant gillar jag däremot.

Så, mina kära vänner, vill ni ha roligt under en stund, låta er förföras och läsa något med fart och fläkt i. Tveka inte att ladda ner Marias bok på momangen! För närvarande finns den ”bara” som e-bok men det har inte hindrat någon tidigare.

Maria Friedner, 2013

Boktips – Annika Estassy

Som jag nämnt i tidigare inlägg så struntar läsarna i de flesta fall vilket förlag boken är utgiven på. Så länge boken gör sitt jobb och skapar en läsupplevelse utöver det vanliga är läsarna nöjda. Hittar man en författare tenderar man att längta efter nästa bok, nästa och nästa. Lite som jag och Sagan om Isfolket när det begav sig.

Det många läsare kanske inte reflekterar över är att flertal av de stora författarna i Sverige började deras bana på små förlag med tillika små marknadsmuskler, små upplagor och begränsat antal recensioner i stora tidningar och bloggar. När författarna sedan blir självförsörjande på sitt skrivande, sitter regelbundet i morgonsoffor och får press och media att krulla med tårna av lycka bara de gör ett litet uttalande om något, har alla för länge sedan glömt att det var det lilla förlaget som vågade satsa, vågade förverkliga en författardröm. De större förlagen har råd att hovra över debutanter, notera hur de arbetar med marknadsföring själva, se hur utgåvan säljs, om pocketen blir en framgång och hur många som klickar hem ljudböckerna. Efter andra, kanske tredje boken dyker de in, kastar fram ett avtal och sveper med sig en överlycklig författare som äntligen får vara med de stora.

Och kvar står det lilla förlaget (en boktitel bara det…).

Camilla Läckberg var en sådan. Det lilla förlaget Warne gav ut hennes debut Isprinsessan. Men idag är hon ju mest känd som en av Forums storsäljare.

Annika Estassy har också gjort en Camilla Läckberg-resa. Jag träffade Annika första gången på en skrivarkurs i Stockholm. En kurs av slaget ”Nu har du ditt manus – vad händer sedan?”. Med andra ord, vi som satt där hade kommit så långt att vi ville, eller hade börjat, skicka in till förlag men behövde den sista skjutsen av tips för att göra det lilla rätta och plockas ut ur manushögarna. Annika hade skrivit ett feel-good manus ”Solviken”. Då jag fortfarande hade dåligt samvete för att jag lämnat barn och man hemma under helgen, att jag tog värdefull tid, och pengar, ur familjekontot för att satsa på mitt manus var Annika stenhård. ”Det kunde lika gärna vara golf. Eller maraton. Du investerar i dig själv och det är viktigt. För hela familjen.” Tänk att jag minns det där än. Vi stod på trappan utomhus, Annika hade tjusiga läderhandskar (hela hon är alltid så tjusig) som hon drog på sig medan hon nonchalant slängde ur sig de orden jag så väl behövde höra. Tack!

Det slumpade sig så att både ”Solviken” och min debut ”Lova” hamnade på samma förlag, Frank förlag. Det var enormt skönt att ha en slipad och erfaren affärskvinna som Annika vid min sida när vi förhandlade om kontrakt och avtal samtidigt som vi skålade i bubbel tillsammans.

 Förläggare Eva Fallenius (mitten) på Annikas releasefest.

Solviken gavs ut 2013. Det är en varm relationsroman om längtan efter kärlek och bekräftelse och om att våga för att vinna. Eller snarare, faster Greta som pekat ut en riktning åt huvudpersonen Marie. Greta testamenterar Solviken, ett färgglatt renoveringsobjekt i Roslagens skärgård. Marie, som känner hur fyrtioårskrisen närmar sig med raska steg, vet att hon inte har någonting att förlora, och kastar sig ut i det okända. Det blir en omtumlande yttre och inre resa, inte bara för henne utan även för Niklas, Ylva och Gabriel som hon råkar på vägen och vars öden sammanflätas med hennes. Asbra bok, är mitt kortfattade uttalande.

I samma veva som både jag och Annika blev debutanter blev vi också invalda att vara en del av Debutantbloggen. Under ett år (2013) skulle vi en gång i veckan skriva om vår debutanterna, tankar och funderingar, tips och tricks för alla andra hugade spekulanter på det åtråvärda bokkontraktet.

 AnnaMaria Jansson, Debutantbloggare 2012.

Solviken var en högre klass, det var givet redan från början. Både inbundna och pocket sålde slut i omgångar. Annika fortsatte jobba på heltid, för det är ju så man gör. På kvällarna skrev hon på den svåra tvåan. I samma veva försvann Frank förlag ut ur bilden och Annika var förlagslös. Det blev press, ja visst, men kanske inte på det sättet som man som författare vill att det ska vara men Annika red igenom vågorna.

Det stod inte på förrän Bokfabriken hittat detta stjärnskott och ville ge ut ”Croissants till frukost”. Det är en smart uppföljning av ”Solviken” där vi istället får följa ett annat par medan Marie och Niklas florerar mer i bakgrunden. Annika tar oss till Frankrike, ett land hon känner väldigt väl och det är tydligt i boken att hjärtat klappar extra för landskapet. Så pass att hon ett par år senare lämnar Sverige för gott för att istället bli heltidsfransk, OCH heltidsförfattare. Recensionerna hyllar boken, mycket för det franska men också för feelgood-känslan. Att fly från sin egen trista vardag för att istället starta upp ett Bed & Breakfast på Purpelkusten.

Omslaget, säger jag bara. OMSLAGET!

Annika står sällan stilla. I samarbete med sin agent ger hon sig in bland de stora fiskarna och nu står stjärnor och planeter i rätt ordning. Norsteds inser att här finns en författare värd att samla på och de gör entré. Annikas tredje bok ”Alla dessa hemligheter” når alltså hela vägen in till de stora (och ingen nämner längre Frank förlag när de pratar om Solviken). Inledningen till baksidestexten är en av mina favoriter: ”Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.”

Det bara måste man läsa vidare på, eller hur?

En feel good bok om året är melodin för Annika. Hon skriver oförtrutet vidare på sina hitte-på personer som läsare tar till sina hjärtan och längtar efter mera. Bok nummer fyra (två på Norstedt) blir ”Gröna fingrar sökes.”

I mitt tycke är detta en bok som skiljer sig från de andra. Den är mörkare med tydliga ingredienser av sorg och smärta där flykten ut i trädgården blir räddningen. Det och vänskapen mellan två kvinnor. Jag störtgillade Solviken när den kom men ”Gröna fingrar sökes” är min klara favorit. Eller som Bloggbohemen säger det: ”Att läsa Annika Estassys Gröna fingrar sökes är som att ha allt gott godis i påskägget i munnen samtidigt och bara njuta av alla smaker. Jag gillar den nästan onödigt mycket! ”

Mitt i allt skrivande har Annika sagt upp sig från jobbet, flyttat flertal gånger för att, som redan nämt, bygga sig ett hus till sig själv och sin man och flytta till Frankrike. Och så har hon blivit mormor.

Nästa bok i bokhyllan från Annika är rykande färsk. ”En sång för Hedda” har jag fått en finfint ex av (varför? Kolla i boken…) men ännu inte hunnit läsa. Omslaget, igen, omslaget! Jag förväntar mig stordåd, igen. Jag förväntar mig läsupplevelse, igen. Och det vill inte säga lite.

Om Frank förlag inte tagit upp Solviken ur manushögarna, bestämt sig för att ekonomiskt satsa på boken och författaren, hade vi inte haft dessa böcker i våra hyllor och Norstedts hade inte haft en storsäljare inom feelgood-genren. Tänk på det ni, alla ni som ser ner på de små förlagen. Tänk på det ni!

Låt oss lyfta böcker från de små förlagen!

Än idag minns jag den där magiska stunden i skolbänken när ÄNTLIGEN bokstäverna föll på plats och b, p, d, m och n satt där de skulle. Ord bildades i meningar som faktiskt gav mening. Jag gick i trean och innan dess hade läsningen (och framför allt högläsningen) varit en stor plåga. Varför kunde alla andra och inte jag?!

Men sedan tog jag revansch! Jag slukade böcker, ju tjockare ju bättre. I fyran hade jag läst Utvandrarna och Hemsöborna, tagit mig igenom Notre Dam och Selma Lagerlöfs fantastiska verk. Fem-deckarna ligger fortfarande klart och tydligt på topplistan av läsupplevelser och vi ska inte tala om Sagan om Isfolket! Herre min dag, Siljan och Tengil, säger jag bara.

På biblioteket gick jag runt bland bokhyllorna och plockade ner böcker som kallade på mig. Första meningen var det som kunde fånga mig. Fanns där en naturskildring åkte boken tillbaka. Drog den igång med en fråga eller ett replikskifte kom boken med hem. Inte en enda gång under alla dessa magiska stunder, gluttade jag på framsidan för att se vilket förlag som gett ut boken. Det var inte det viktiga.

Idag vet jag att jag styrdes mycket av recensioner, både bland dem i min omgivning men även topplistor i tidningar, boktips i teve osv. Så där väldigt neutral var jag faktiskt inte, utan läste det mesta av Bonnier, Norsteds och Forum osv utan att ens reflektera över det.

Och det är ju bra. Massor av fantastisk litteratur har jag plöjt genom åren och det är jag ytterst tacksam för.

År 2011 kom skrivandet in i mitt liv och det valde att stanna hos mig. För det är jag också ytterst tacksam. I och med skrivarkurser, skrivarstammar och möten med andra författare som var ute efter samma sak som jag ville jag läsa böckerna som kom från debutanterna. Jag kanske följde dem via Debutantbloggen (där jag själv sedermera var delaktig i 2013), träffades på mingel eller småsnackade mellan våra bloggar.

Jag vet att jag inte skulle ha kommit i kontakt med några av dessa debutanter om jag inte varit en skrivande person som också ville bli debutant. Som många vet är nålsögat att få ge ut en bok på förlag extremt trångt i bokbranschen så när ens titel hamnar i boklådorna är det en stor ära och en känsla av ”ÄNTLIGEN!”. De absolut flesta får ge ut sin bok, antingen via klassiska kontrakt eller hybrid, på mindre förlag. Mindre förlag betyder ofta färre eller inga recensioner i de större kretsarna. Det betyder svårare att få in boken på tex Akademibokhandeln eller vara med på en topplista i en dagstidning eller månadsblad. Det betyder också att i de flesta fall måste du som författare jaga press för intervjuer, skicka rec-ex till bloggare du tror kommer att gilla boken och fixa signeringar på julmarknader, ICA maxi och den lokala hantverksmässan.

En väldigt bra skola för kommande manus helt enkelt.

Jag vurmar för debutanter och jag vurmar för deras passion att ge ut och att nå ut med sin bok. Där finns ett sådant engagemang som nästan går att ta på, en tilltro på det skrivna ordet och vad det kan förändra hos läsarna, både kortsiktigt och långsiktigt.

I dessa debutantböcker på mindre förlag har jag hittat fantastiska pärlor. Pärlor som förtjänar att få stora svulstiga recensioner och massor av plats på bokmässa och tevesofforna. Men nej, att vara en debutant på litet förlag innebär, för många, en stor tystnad från omvärlden. Visst, din mamma, moster, kusin och bror både måste och vill läsa boken. Med säkerhet pratar de om den med stolthet på arbetsplatsen och lovar att ta med den nästa dag så de kan få låna.

Men vi författare vill ju nå längre än så. Även fast vi befinner oss på förlag som inte har samma marknadsmuskler och försäljningskanaler som de stora jättarna så finns boken där.

Jag har tänkt att under hösten recensera några av dessa pärlor som jag aldrig hade läst om jag inte hade hade hamnat i den skrivande världen. Många finns på nätbokhandlar och på bibliotek så inspireras gärna och sprid vidare så de små förlagen, de som många gånger ta risken med ett helt okänt författarskap, får den ros de förtjänar.

Håll er tätt på denna blogg så kommer ett par fantastiska pärlor från små förlag inom kort!

Trevlig hösthelg!

Debutantbloggare 2016

Så länge som jag har skrivit aktivt har jag med stor behållning följt Debutantbloggen, fullspäckad med skrivartips, releasefester och glädjeämnen och vedermödor inom skrivandet. År 2013 fick jag den stora äran att få vara en av fem som skrev ett inlägg i veckan på Debutantbloggen. Mina inlägg kan du läsa här.

Nu har 2016 års Debutantbloggare släppts. Klicka här på Debutantbloggen och läs vilka de är och lägg sedan bloggen som favorit i din läsare. Det är det värt!

Debutantbloggarna 2015

På många sätt känns det som evigheter sedan jag satt hemma hos svärföräldrarna i Ystad och knappade in mitt första inlägg på Debutantbloggen. Då insåg jag aldrig riktigt vad det innebar och tur var väl det för det var också roligt, lärorikt och en bra plattform att börja sitt år som debutant på.

På nyårsdagen presenterades årets nya Debutantbloggare. Surfa in och läs vilka de är. Det ser ut att bli ett spännande år.

Stort lycka till på skrivarfärden önskar jag Fredrik Frängsmyr, Thomas Årnfelt, Johan Ring, Felicia Welander och Christina Lindström Andersson.

Idag är jag gäst på Debutantbloggen

Glöm inte det! Läs allt om mig och min senaste skrivarresa i livet. Klick, klick.

Gästinlägg på Debutantbloggen

Ni minns väl att jag var en av Debutantbloggarna 2013? Ett år fullt av överraskningar och upplevelser. Sagt rent ut, en berg-och-dalbana i skrivarvärlden.

Nu ville de nuvarande Debutantbloggarna att återkoppla till oss gamla rävar. Det gör jag ju så gärna, så gärna.

Söndagen den 8 november kan du ta del av min berättelse på länken här.

Ses där!

Jag är åter på Debutantbloggen!

Fast bara för en dag, men ändå! Gå och in och läs vad jag har att säga där nu.

Idag blir det selfies på vink

Alla Debutantbloggarna visar sina ansikten och vinkar. Så även jag. Och några kidz. Kolla in oss och vinka tillbaks.

Gott nytt år!

Mitt absolut sista inlägg på Debutantbloggen

Ett år går så fort. Nu ligger snart 2013 bakom oss. Ett år som gick i rasande fart. Vad mycket som har hänt. Både bra och dåligt, men i allt har jag lärt mig massor. Vuxit som människa (och inte bara på grund av julknäcken…).

Idag är det mitt absolut sista inlägg på Debutantbloggen. Det har varit en ära att få sätta ord på min egen skrivprocess. Få dela mina åsikter med likasinnade och dessutom få uppleva att de tar sig tid att ge en kommentar.Tack!

Gott nytt år och ett härligt 2014 önskar jag er alla!