Svenska folket – jag har en novell!

Juhii, min novell till Uppsala författarsällskaps antologi är äntligen klar. Den krävde rätt mycket efterforskningar och så var den längre än veckotidningsnoveller så det tog lite tid. Nu har testläsarna fått säga sitt (och det gjorde de med tårar i ögonen, det ni!) och jag har läst igenom tre gånger med vassa ögon på spets. Väntar bara på ett par tyska skarpa ögon ska korrigera min skoltyska. Sedan ska novellen in och iväg.

Och vad betyder det? Jo, att kära Cecilia får komma i fokus igen. Tur är väl det för jag lämnade henne där på sjukhuset med en förtvivlad man och barn vid sin sida. Ska hon klara sig? Jag vet inte, jag har aldrig någon aning om hur slutet ska bli.

Men kul! Hej då novell och hej roman!

 

Mina damer och herrar, vi är igång!

Helger och kvällar är galet inbokade. Innebandy i många konstiga konstellationer och sedan huset fullt med barn som följer med hem efter matcherna. Skrivtiden blir lidande, kan en tänka.

Men icke! Idag var det herrmatch. Jag hade med mig dator och böcker till arenan. Så snart det var periodvila halade jag fram arbetsverktygen. Ibland hann jag skriva ett par meningar, en gång bara ett par ord men det är mer än vad jag hade i morse.

Så, mina damer och herrar, jag kan stolt presentera att jag nu är på sida 4 av planerade 20 sidor. För tillfället har flyglarmet gått och kaos uppstått, men det är ju då det är som bäst. Här irrar det runt 6 ungar och vill ha fika. Jag har sagt att det kommer när situationen lugnat sig något och alla är i säkerhet i skyddsrummet. Mina egna ungar viftade undan orden och gick ut från kontoret. De andra ungarna tittade storögt på mig men ställde inga fler frågor.

Tur det, för jag har inte tid att svara.

Klart ni är nyfikna och låt mig då berätta. Hagunda IF vann med 10-5. Så där ja!

Jag ska bara…

Ni minns mitt förra inlägg om att lägga romanskrivandet på is och istället fatta ett stort grepp om en novell jag länge velat skriva. Läs det här.

Well… Det kommer att komma en momsredovisning i vägen. Och sedan en deklaration. Och så lite annat smått och gott som man måste sköta.

Men sedan!! Då minsann och jäsingen blir det novellskrivande för hela slanten. Bara jag håller dead line!

Trevlig helg i snöovädret!

Nu lägger jag romanskrivandet på is

Jo, så är det. Jag har kommit hälften in i vad som skulle blivit manus 11. Boken om den smått deprimerande kvinnan Cecilia som tappat greppet om både livsglädjen och sin familj.

Hon får kämpa på där hon nu ligger på sjukhuset (jo då, ännu en gång tar vi en sväng förbi ett sjukhus…) och jag bestämt mig för att lämna henne åt sitt öde. Det kommer säkert att gå bra, hon har en erfaren och kompetent läkare som vårdar över henne och försöker komma på vilken behandling som är lämpad för att rädda liv. Den rätt sure och eftersatte mannen inser också att han bör vara vid Cecilias sida. Just nu i alla fall.

Så, där är det sagt. Romanen blir inte klar detta halvår. Idag ska jag skriva mitt sista kapitel (som visar sig vara kapitel 11 i ordningen men skriva i ordning är för mesar) för jag har pluggat in lite information som passar just där. Med tanke på mitt dåliga minne är det bra ifall jag får ner det på pränt innan det försvinner i ålderdom.

Men vad ska jag göra istället? Ja, det undrar ni alla. Inte tänkte jag städa eller putsa fönster. Det hör till mitt förra liv. Jag tänker heller inte öka min träningsdos eller rensa i en garderob. Icke sade nicke.

Uppsala Litterära författarskap utlyser en novellantologi i temat svart. Rätt många ord får man skriva och det är ju alltid kul. Först tänkte jag inte alls vara med. Men man är ju inte äldre än att man kan ändra sig. Jag har en väldigt bra idé om vad jag ska skriva. Det är inte direkt feelgood och något jag kan snyta ur näsan men det är något jag har velat att skriva om väldigt länge så nu är ett väldigt bra tidpunkt.

Visst, jag kan köra både roman och novell samtidigt. Nemas problemas.

Not! Det där var innan jag fyllde 45 och metabolismen rasade iväg i samma takt som multitaskandet dalade. För att inte tala om minnet och förmågan att vara fokuserad i längre stunder.

Som 45 år och snart en månad inser jag mina begränsningar. Jag har dragit ner på mängden mjukt bröd, avhåller mig från skåpshetsätning, tar dagliga träningsturer och gör vettiga att-göralistor så jag inte förgör mig.

Och nu drabbar det Cecilia i sjukhussängen. Men så kan livet vara ibland.

Säg hejdå till romanen och hej till novellen!

Recension för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Novellboken #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek har fått en recension av BTJ. Och jag fick vara med på ett hörn. Stort!

”Det är svårt att skriva noveller som berör eller stannar kvar i minnet och inte försvinner när man slår igen boken, men här finns en del. Kjell E. Genberg hör till de få proffsförfattarna i boken och hans novell hör också till de minnesvärda. Eva Ludvigsens novell är otäck i sin skildring av den Facebook-beroende mamman som lägger ut en bild på sin dotter i ambulansen med tanken att här blir det många ”likes”. Staffan Lagrosens novell fick mig att skratta högt. Det är berättelser om kärlek som ger glädje, sorg, smärta, lidande och som berör. Jag tror alla kan hitta några, kanske många, favoriter i boken. Det är en kärleksfull blandning.”

Recensioner för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Novellantologin #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek har börjat få recensioner. Det är så vansinnigt roligt.

Den första för dagen publicerades i BookieCookiez. Ni kan läsa den här. JAG fick den stora äran att vara omnämnd tillsammans med Kjell E. Genberg. Det gjorde verkligen min dag! Min vecka!! Underbart att se hur vårt beteende med sociala medier kan skapa tankar..

Den andra för dagen, i tidningen Kulturen, har en fin sammanställning av alla noveller. Så otroligt kul att se hur läsaren uppfattar var och en av novellerna.

Mer recensioner åt folket!

Några av oss kan ni sedan träffa nästa vecka på Uppsala Stadsbibliotek. Kom och lyssna när vi pratar noveller och skrivande.

  

Bildkavalkad från Upplandsgänget novellturné

Först kom vi till Stockholm och härliga Bysis bokhandel. Där var vi runt tjugo novellister där många av oss debuterade för första gången och träffades för första gången. Det var soligt, trångt och härligt. Precis som det ska vara. Och vi skrev så pennorna glödde åt alla våra gäster som ville ha en kråka i boken.

I boken är det starka noveller, ibland så starka att man fysiskt måste vrida undan huvudet för att fortsätta läsa lite genom fingrarna. Ibland är de sockersötta, ibland är de tänkvärda. Alla är välskrivna och drivna. Väldigt högt betyg! Jag vet detta eftersom tåget körde på en stor älg på vägen hem från Bysis och vi hängde i skogen utanför Knivsta i nästan två timmar innan vi backade tillbaka till Märsta och fick ta sista tåget hem därifrån. Då hann jag läsa igenom alla noveller på ett bräde. Inget ont som inte har något gott med sig, med andra ord.

Måndagen packade vi bokväskan och drog till Langer´s hotell i Hallstavik. Rose var dagens värdinna och hon hade lockat dit ett stort gäng av vänner och bekanta. Det var vansinnigt trevligt genomfört och uppfört att alla inblandade. Rose roll-up gör att framträdandet blir än mer proffsigt! Böckerna gick dessutom som smör i solsken. Även mina egna böcker försvann från väskan och ner i någon annans. Det gladde mig! Jag råkade också släppa en hemlighet som jag fick reda på under bilturen till Hallstavik. Det utbröt spontana applåder och jag blev alldeles tårögd när det stora slog mig med fullo. Det rullar, det rullar som man säger.

   

På tisdagen styrde jag bilen mot Enköping och biblioteket. Där hade vi avslutning förra året och det blev ju med fyrverkerier och fanfarer samt ett omtalat hopp på bild. Denna gång var det också trevligt, även om vi hade hoppats på större uppslutning. Rosorna vi fick som tack efteråt av biblioteket kommer jag sent glömma. Lång, gammelrosa och otroligt vacker. Den blommar än här hemma.

 

Drottninggatans bokhandeln är en pärla mitt inne i Uppsala city. Där var vi på torsdagen. Vi möblerade om hela butiken och satte fram små cafébord så det skulle bli lätt till samtal. Bokhandelägaren Morten berömde oss för de fina novellerna och han hade gärna sett att vi läst längre. Vår plan var att få folk lockade till att köpa boken och då går det ju inte att läsa hela novellen. Bara en lite smakbit som retar aptiten.

Eftersom UNT inte tagit in annonsen som bokhandeln skickat in blev vi bara cirka 15 personer, men vi tar nya tag till hösten. Maj är alltid svår för folk. Den är jämt full av avslutningar, träningar och trädgårdsarbete. Det vet vi ju själva. Oktober däremot… 🙂 Trevligt hade vi dock men jag hetsåt en påse ostbågar på vägen hem för jag hade inte hunnit äta middag. Idag mår jag sådär…

   

 

Tack för denna gång, Upplandsgänget! Alltid lika trevligt och energifyllt!

 

Hör upp, Uppsala, och samlen eder. Novellgänget är på ingång!

Efter stora succéer i Hallstavik och Enköping är snart turen kommer till självaste Uppsala. Min hemstad och uppväxtort.

Vi blir ett stort antal novellister som ska prata om oss själva, skrivandet och novellen. Allt i en och samma charmerande röra.

Det är klart att du kommer för att lyssna och tugga i dig lite snacks!

Plats är Drottningsgatans bokhandel, tiden är klockan 18.30 och datumet är torsdagen den 28 maj.

Välkommen!        

I dag blir det Enköpings bibliotek

Igår hängde vi på Langer´s hotell i Hallstavik. Idag drar vi vidare vår novellturné till Enköpings bibliotek. Mer information hittar du här!

Välkommen!

Releasefest för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Nu drar jag iväg till Stockholm för att medverka i releasefesten för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek där jag har med novellen ”Är det inte min tur snart?”. Mysiga Bysis bokhandel på Söder är lokalen, tiden är 17 och fram. Välkomna dit!

Annars kan ni även hitta mig och författarkollegorna här:

Måndag 25 maj Hallstavik, Langers Hotell, kl 18 och fram

Tisdag 26 maj Enköping bibliotek, kl 18 och fram

Torsdag 28 maj Uppsala, Drottninggatan bokhandel, kl 18.30 och fram

Vi ses!