Boktips – Annika Estassy

Som jag nämnt i tidigare inlägg så struntar läsarna i de flesta fall vilket förlag boken är utgiven på. Så länge boken gör sitt jobb och skapar en läsupplevelse utöver det vanliga är läsarna nöjda. Hittar man en författare tenderar man att längta efter nästa bok, nästa och nästa. Lite som jag och Sagan om Isfolket när det begav sig.

Det många läsare kanske inte reflekterar över är att flertal av de stora författarna i Sverige började deras bana på små förlag med tillika små marknadsmuskler, små upplagor och begränsat antal recensioner i stora tidningar och bloggar. När författarna sedan blir självförsörjande på sitt skrivande, sitter regelbundet i morgonsoffor och får press och media att krulla med tårna av lycka bara de gör ett litet uttalande om något, har alla för länge sedan glömt att det var det lilla förlaget som vågade satsa, vågade förverkliga en författardröm. De större förlagen har råd att hovra över debutanter, notera hur de arbetar med marknadsföring själva, se hur utgåvan säljs, om pocketen blir en framgång och hur många som klickar hem ljudböckerna. Efter andra, kanske tredje boken dyker de in, kastar fram ett avtal och sveper med sig en överlycklig författare som äntligen får vara med de stora.

Och kvar står det lilla förlaget (en boktitel bara det…).

Camilla Läckberg var en sådan. Det lilla förlaget Warne gav ut hennes debut Isprinsessan. Men idag är hon ju mest känd som en av Forums storsäljare.

Annika Estassy har också gjort en Camilla Läckberg-resa. Jag träffade Annika första gången på en skrivarkurs i Stockholm. En kurs av slaget ”Nu har du ditt manus – vad händer sedan?”. Med andra ord, vi som satt där hade kommit så långt att vi ville, eller hade börjat, skicka in till förlag men behövde den sista skjutsen av tips för att göra det lilla rätta och plockas ut ur manushögarna. Annika hade skrivit ett feel-good manus ”Solviken”. Då jag fortfarande hade dåligt samvete för att jag lämnat barn och man hemma under helgen, att jag tog värdefull tid, och pengar, ur familjekontot för att satsa på mitt manus var Annika stenhård. ”Det kunde lika gärna vara golf. Eller maraton. Du investerar i dig själv och det är viktigt. För hela familjen.” Tänk att jag minns det där än. Vi stod på trappan utomhus, Annika hade tjusiga läderhandskar (hela hon är alltid så tjusig) som hon drog på sig medan hon nonchalant slängde ur sig de orden jag så väl behövde höra. Tack!

Det slumpade sig så att både ”Solviken” och min debut ”Lova” hamnade på samma förlag, Frank förlag. Det var enormt skönt att ha en slipad och erfaren affärskvinna som Annika vid min sida när vi förhandlade om kontrakt och avtal samtidigt som vi skålade i bubbel tillsammans.

 Förläggare Eva Fallenius (mitten) på Annikas releasefest.

Solviken gavs ut 2013. Det är en varm relationsroman om längtan efter kärlek och bekräftelse och om att våga för att vinna. Eller snarare, faster Greta som pekat ut en riktning åt huvudpersonen Marie. Greta testamenterar Solviken, ett färgglatt renoveringsobjekt i Roslagens skärgård. Marie, som känner hur fyrtioårskrisen närmar sig med raska steg, vet att hon inte har någonting att förlora, och kastar sig ut i det okända. Det blir en omtumlande yttre och inre resa, inte bara för henne utan även för Niklas, Ylva och Gabriel som hon råkar på vägen och vars öden sammanflätas med hennes. Asbra bok, är mitt kortfattade uttalande.

I samma veva som både jag och Annika blev debutanter blev vi också invalda att vara en del av Debutantbloggen. Under ett år (2013) skulle vi en gång i veckan skriva om vår debutanterna, tankar och funderingar, tips och tricks för alla andra hugade spekulanter på det åtråvärda bokkontraktet.

 AnnaMaria Jansson, Debutantbloggare 2012.

Solviken var en högre klass, det var givet redan från början. Både inbundna och pocket sålde slut i omgångar. Annika fortsatte jobba på heltid, för det är ju så man gör. På kvällarna skrev hon på den svåra tvåan. I samma veva försvann Frank förlag ut ur bilden och Annika var förlagslös. Det blev press, ja visst, men kanske inte på det sättet som man som författare vill att det ska vara men Annika red igenom vågorna.

Det stod inte på förrän Bokfabriken hittat detta stjärnskott och ville ge ut ”Croissants till frukost”. Det är en smart uppföljning av ”Solviken” där vi istället får följa ett annat par medan Marie och Niklas florerar mer i bakgrunden. Annika tar oss till Frankrike, ett land hon känner väldigt väl och det är tydligt i boken att hjärtat klappar extra för landskapet. Så pass att hon ett par år senare lämnar Sverige för gott för att istället bli heltidsfransk, OCH heltidsförfattare. Recensionerna hyllar boken, mycket för det franska men också för feelgood-känslan. Att fly från sin egen trista vardag för att istället starta upp ett Bed & Breakfast på Purpelkusten.

Omslaget, säger jag bara. OMSLAGET!

Annika står sällan stilla. I samarbete med sin agent ger hon sig in bland de stora fiskarna och nu står stjärnor och planeter i rätt ordning. Norsteds inser att här finns en författare värd att samla på och de gör entré. Annikas tredje bok ”Alla dessa hemligheter” når alltså hela vägen in till de stora (och ingen nämner längre Frank förlag när de pratar om Solviken). Inledningen till baksidestexten är en av mina favoriter: ”Inte en enda tår fäller Louise Sörenstam, född Granström, när hon ser sin makes kista sänkas ner i Roslagens karga jord en oktobermorgon. Egentligen var det tulpanlökar hon hade tänkt få ner i jorden denna dag, men så blev det nu inte. Livet ville annorlunda.

Det bara måste man läsa vidare på, eller hur?

En feel good bok om året är melodin för Annika. Hon skriver oförtrutet vidare på sina hitte-på personer som läsare tar till sina hjärtan och längtar efter mera. Bok nummer fyra (två på Norstedt) blir ”Gröna fingrar sökes.

I mitt tycke är detta en bok som skiljer sig från de andra. Den är mörkare med tydliga ingredienser av sorg och smärta där flykten ut i trädgården blir räddningen. Det och vänskapen mellan två kvinnor. Jag störtgillade Solviken när den kom men ”Gröna fingrar sökes” är min klara favorit. Eller som Bloggbohemen säger det: ”Att läsa Annika Estassys Gröna fingrar sökes är som att ha allt gott godis i påskägget i munnen samtidigt och bara njuta av alla smaker. Jag gillar den nästan onödigt mycket!

Mitt i allt skrivande har Annika sagt upp sig från jobbet, flyttat flertal gånger för att, som redan nämt, bygga sig ett hus till sig själv och sin man och flytta till Frankrike. Och så har hon blivit mormor.

Nästa bok i bokhyllan från Annika är rykande färsk. ”En sång för Hedda” har jag fått en finfint ex av (varför? Kolla i boken…) men ännu inte hunnit läsa. Omslaget, igen, omslaget! Jag förväntar mig stordåd, igen. Jag förväntar mig läsupplevelse, igen. Och det vill inte säga lite.

Om Frank förlag inte tagit upp Solviken ur manushögarna, bestämt sig för att ekonomiskt satsa på boken och författaren, hade vi inte haft dessa böcker i våra hyllor och Norstedts hade inte haft en storsäljare inom feelgood-genren. Tänk på det ni, alla ni som ser ner på de små förlagen. Tänk på det ni!

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Boktips från de små förlagen, Debutantbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.