I mitten av juli kastade jag in ungarna i bilen och drog norrut. Nätterna kunde vi tillbringa i vårt underbara nya sommarhus:
Dagarna använde jag för att planera frågor till alla eminenta författare som vi bjudit in till Litteraturfestivalen. Detta skulle bli vårt tredje år men nytt var att Sveg tagit över arrangemanget och vi skulle hålla till på Gammelgården. Underbart, tyckte vi och hoppades på folk.
Dagarna grumlades av det faktum att stora delar av Härjedalen, Jämtland och Hälsingland stod i brand. Tung rök rullade in över bygden och vi spanade ständigt upp mot himlen i jakt på våra hjältar, de italienska brandflygplanen som alla hört skulle komma. Vi ser Sonfjället från vår by. När rök virvlade upp från fjällsidan stack Mr Underbar direkt iväg för att larma. Han tog med sig karta och kompass för att säkerställa position när han ringde räddningstjänsten. Han blev en av de första som ringde in. Den första visade sig vara min kusin som med absolut säkerhet kunde säga vilken myr det brann vid. Ändå tog det lång tid innan brandkåren kunde komma fram. Terrängen är oländig, bilar har inget på fjället att göra och det enda förhoppning man hade var just till de utländska stora brandflygplanen. Elvakaffe har nog aldrig varit så tyst tidigare då vi endast satt och lyssnade på radio för att försöka förstå vad vi kunde göra, vad vi borde göra och ifall vinden skulle vända.
Det var varmt. Olidligt varmt under Litteraturfestivalen. Det var fint arrangerat med massor av stolar runt scenen, som badade i solsken. Som tur var gick det att flytta runt på stolarna för de drog sig tillbaka mot skuggan.
Enligt rapport kom ungefär 200 personer och lyssnade på oss, åt flötgröt, köpte böcker och fick sig en pratstund med författarna. Själv stod jag på scen från 11-15 för att intervjua efter bästa förmåga för att publiken skulle fatta intresse för just den författaren och vilja få med sig hem ett signerat ex av boken. Vi hade också pausmusik av härliga Stefan Ström som pratar så mycket dialekt att det rent av är svårt att förstå. Önskar att jag hade en dialekt…
Journalister och fotografer var på plats under dagen. Tidningen Härjedalen släppte ett härligt bildkavalkad över dagen (jag måste verkligen lära mig att stå ordentligt) och sveg.se skrev fint om dagen. Så härligt att det blev både uppmärksammat och uppskattat. Micael, som drar in alla författare, är superpepp på att göra om Litteraturfestivalen nästa år. Vi har rent faktiskt en väntelista på författare som gärna vill vara med, så egentligen hindrar det oss inte. Tiden, tiden är alltid ett problem men än så länge går det bra och det är vansinnigt roligt.
Jag och familjen bjöd sedan hem Micael med sambo samt Stockholmsförfattarna till vårt nya sommarhus där vi fick oss många goda skratt och samtal över ett glas vin. Speciellt när damerna absolut skulle pröva på vårt utedass med tre hål… Härlig dag!
Senare samma vecka fick jag ett meddelande från en läsare. Blixten hade slagit ner i hennes hus och det mesta brunnit upp. Däremot hittade hon en svedd Sonfjällsdeckare som annars klarat sig fint. Det fick bli en samlingsbild för hur veckan i Härjedalen blev.
Eva Ludvigsen 