Månadsarkiv: november 2020

Glada mail från läsarna betyder allt!

Det bästa som finns i höstrusket är när man lite snabbt ska kolla igenom privata mailen under lunchen och så bara:

Hej Eva!
Jag fullkomligt älskar dina böcker Lova o Här och nu. Tyvärr hittar jag bara E-böcker o ljudböcker av de andra böckerna du skrivit. Jag är inte så glad i ljud- och E-böcker utan tycker om att ha en ”riktig” bok i handen. Kommer några av dina andra böcker att ges ut i vanligt bokformat?

Det är så sjukt sjukt sjukt viktigt att få sådan här spontanrespons från läsare. Innan jag själv började skriva skulle jag aldrig komma på tanken att maila en författare bara för att säga vad jag tyckte om boken. Oavsett om jag faktiskt var fullständigt tagen i flera dagar efteråt. Oavsett om jag berättade om boken för alla jag stötte på, inklusive galna tanten i hatten på bussen. Jag tänkte att det där fattar författaren själv. Att de redan fått all uppmärksamhet som de förtjänar och vet hur bra de är och vem är då jag att berätta något så litet och futtigt att jag fällde en tår eller skrattade högt vid några tillfällen.

Men ack så fel det är. Ack ack sådan oerhörd tankefälla. Författare är människor (jodå!) och det är självklart att glada hejarop gör vilken julkorvgrå tisdag som helst till en glittrig pirrig fredag. Nu för tiden tar jag mig gärna tid att höra av mig till författaren PLUS tipsar alla som ville höra, inklusive tanten med hatten, om bokens förträfflighet. Alla blir glada och alla vinner på det. Perfekt ju!

Tack käraste Agneta att du hittade min emailadress och bad om fler böcker. Nu har du ett paket på posten med en kort hälsning från mig. Hoppas du tycker om berättelsen om Fredrik och Cassandra lika mycket som jag tyckte om att skriva den. Och fortfarande blir jag lika glad över omslaget. Passar finfint i höstrusket.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Jag måste skriva en bok!

Min största motivation: min datorn håller på att klappa ihop.

Just denna omtalade dator köpte jag för förskottet jag fick när Här och nu blev till pocket och ljudbok (plus att jag bjöd familjen på glass). Det är snart sex år sedan. Helt galet vad tiden går. Och helt galet att datorn redan nu håller på att klappa ihop.

Utöver det så är jag nöjd med denna omtalade dator. Den är rätt liten, bara 11 tum, så jag har verkligen kunnat ha med mig den precis överallt. LÄtt är den också, väger ju ingenting. Kanske lite för litet tangentbord för att det ska vara helt bekvämt att sitta länge och skriva i taget. Å andra sidan har jag aldrig varit en skrivare som skriver länge. Kort och intensivt är mer min melodi så det har inte gjort så mycket. Sedan har batteritiden mycket kvar att önska. Helst vill min fina lilla dator ha sladden i hela tiden och det är inte vad jag anser att en bärbar ska behöva ha. Och så har yngsta barnen sett sin chans till en egen dator, precis som storebror (fast det är skolans och det har lillebror svårt att ta till sig).

Fast just nu skriver jag inte alls. Det måste vi ändra på för annars blir det ingen ny dator. Logiskt och tydligt direktiv för frun här hemma. Nu ska jag bara bestämma mig för vilket projekt som ska få gå först i mål. Och så måste vi tänka lite sälj här. Vilket av de två manusen som just nu ligger på vänt i datorn är mest troligt att valsa in på en manusredaktion, en förläggare håller min digitala pappersbunt mot taket och jublar ”Henne ska vi ha!”.

Manus elva eller manus tolv? Eller manus Något-helt-nytt? Jag tror jag ska surfa runt på några datormodeller och fundera på saken.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade