Månadsarkiv: februari 2016

Vad gör ni idag, den 29 februari?

Det är ju inte så ofta den dagen sker. Den 29 februari, var fjärde år. Man borde onekligen göra något stort, något magiskt, något alldeles fantastiskt!

För det första. Grattis Alicia Vikander till Oscarsstatyetten! Det är verkligen att fira in skottdagen med bravur! Vad underbart och vad roligt! Du skulle göra dig alldeles fantastisk som Ingrid i min Här och nu. Fundera på det och återkom.

För det andra. Min magiska skottdag blir hemma framför brasan. Storkillen har feber och krupp så slalomhelgen i Kungsberget blev kortare än planerat. Som tur var kunde systrarna ta hand om Sötnosen som vägrade sluta åka i backarna så vi kunde plocka hem den febrige killen och stoppa honom i säng. Nu hänger han framför teven medan jag har dukat upp jobbet vid köksbänken. I termosen har jag ordnat med kaffe och i kylskåpet finns det ingen mat. Det var ju ett tag sedan vi var hemma. Får se om vi kan skrapa ut is ur frysen när det vankas lunch.

Så det blir min magiska skottdag, en gång var fjärde år. Ingen promenad i det vackra vädret, inget häng med vänner, inget skrivet på manus. Bara jobb och så en sval hand på sonens panna med jämna mellanrum.

Vad gör ni? Fyrverkerier? Champagne? Blodpudding och innebandyträning?

Lämna en kommentar

Under Barnjidder

Jag firar första utkastet för Diabeteshandboken – Det är ju bara en spruta

Som jag skrev tidigare så är barnen på sportlov i Ystad. Jag har hört att de har det bra tillsammans med Mr Underbar.

Under tiden som ensam hemma har jag INTE (trots att det stod på listan):

Tapetserat barnens rum FAST jag köpt in tapeter och klister

Städat bilen

Lagt locket på brunnen

Röjt i källaren

Packat inför snart kommande skidsemestern

Gjort momsdeklarationen

Rensat stian

Städat mitt badrum fast det behövs otroligt mycket men å andra sidan har jag aldrig besök

Tittat på Vinterstudion men väl Melodifestivalen och Bachelor i Paradise. Det sista oklart hur det gick till men jag hävdar att det var i researchsyfte.

Varit social förutom en promenad varje morgon tillsammans med nybliven hundägare. Väldigt trevligt och välbehövt att röra på rygg och nacke.

Däremot HAR JAG:

Spridit ut alla mina viktiga papper av faktasaker som ska in i Diabeteshandboken

Vaknat klockan fem och försökt komma på vad det är jag brukar göra vid den tiden

Varit tyst

Stirrat på skärm

Varit hopplöst osäker på hela konceptet ”Det var ju bara en spruta”. Kan jag verkligen det här? Är det min sak att göra? Vad kan jag tillföra av extra kunskap ute i boklådorna? Typ så. Hela tiden.

Knaprat kakor, lakrits och banan. Skippat nyttig mat.

Städat huset lite ytligt samt tvättat sängkläder. Tyvärr var det ingen hemma som kunde bädda sängarna igen så det fick jag också göra.

Gjort en radiointervju i Radio Uppland. Resultatet kan ni lyssna på i de lokala morgonnyheterna med start klockan 6.30.

Kört vilse i det uppländska bygdelandskapet. Det är vackert där jag bor, men jag hittar ingenstans. Så kan det gå.

Och så skrev jag KLART DET FÖRSTA UTKASTET TILL NYBÖRJARHANDBOKEN om typ 1 diabetes. Det är en sådant sjuhelvetes bedrift som jag aldrig aldrig trodde skulle komma. Inte för att jag är ens i närheten av att vara klar men stommen är där, budskapet är utmejslat. Nu väntar texter från ett antal samarbetspartners (finns det mer stressande saker än att samarbeta med folk med all den osäkerheten av deadline och leverenssäkerhet som det innebär?) (och finns det något mer energihöjande att samarbete med folk som bara levererar och kommer med kloka kommentarer?).

Diabeteshandboken kan vara det svåraste jag någonsin gjort i mitt skrivande liv. Svårare än min avhandling, svårare än första skönlitterära boken. Svårare än svårt.

Men den kan också komma att bli det viktigaste jag skrivit. Om inte annat för min egen del. Jag har lärt mig så mycket om svensk sjukvård och myndigheter. Jag har skrattat, gråtit och diskuterat. Jag har förfärats och hurrat fram framsteg. Diabetes är en komplex, lynnig och tonårstrotsig sjukdom. Ett kroniskt och allvarligt tillstånd som inte firas via glammiga teve-galor där miljonerna strömmar in. Diabetes är skit, för att tala klarspråk och vi har inte botat en enda person än. Än.

Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan som jag suttit i allt för lite denna helg och se på Star Wars Epidose 4. Jag har inte sett den förut och enligt Mr Underbar är det ett tydligt kulturellt lågvattenmärke. Det är knappt jag vågar säga att jag inte heller sett Indiana Jones, Mission Impossible, Terminator eller Jurassic Park. Jag gillar Dirty Dancing.

Nybörjarhandboken om typ 1 diabetes – Det är väl bara en spruta. Ordberoende förlag, hösten 2016. 

Lämna en kommentar

Under Diabeteshandbok

Hej, Skrivtid!

Igår körde jag Mr Underbar och barnen till Arlanda. Idag har jag städat hela huset, tvättat alla sängkläder, gått en promenad på en mil samt hamrat upp nya tavlor. Nu sitter jag duschad och klar i soffan framför Vinterstudion. Bredvid mig ligger tjocka pärmen med all fakta som BARA MÅSTE in i diabetehandboken.

Nästa punkt på listan är att köra Syster Yster på något slags galaj ikväll. Det betyder sjukt mycket skrivtid för mig tills dess. Jag som är van vid tio minuter här och där ser ju oceaner av tid framför mig. Oceaner!

Är ni med på skrivarparty? Nu kör vi!

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Diabeteshandbok

Thomas Ravelli och ”Här och nu”

För ett tag sedan träffade jag på bröderna Ravelli. Boken ”Här och nu” slank med Thomas hem. Det här mailet gjorde mig jätteglad:

Hej Eva!

Tack för senast i Uppsala o tack för boken som min fru Cathrine nu har läst. Hon kunde inte sluta läsa och nu helt frälst.

Lovade att maila en lite hälsning o tacka för upplevelsen.

Ha en skön dag!

Thomas

RAvelli

4 kommentarer

Under Här och Nu, Marknadsföring

Första föreläsningen om diabeteshandboken är inbokad

Knappt hann jag säga på sociala medier att jag skriver på en nybörjarhandbok för alla som vill veta mer om typ 1 diabetes (arbetsnamn ”Det är ju bara en spruta”) så började förfrågningar trilla in. Det är gott att synas på internet men lite läskigt också.

Senare i vår ska jag prata på ett diabetesläger för barn och föräldrar med diabetes. Det ska bli otroligt spännande och otroligt kul. Det tråkiga är att jag då inte kommer ha den fysiska boken med mig men jag får väl återkomma.

Och så ska jag hitta på ett omslag också innan boken går iväg till säljbolaget… 🙂

Lämna en kommentar

Under Diabeteshandbok

Omslaget till boken ”Sonfjällsdeckarna – Min osynlige kompis”

Härmed kan jag presentera omslaget till del nummer 2 av Sonfjällsdeckarna. Titeln är ”Min osynlige kompis” och är en spökhistoria som passar barn mellan 9-13 år. Och så alla er naturligtvis.

Tada!

sonf2

Lämna en kommentar

Under Sonfjällsdeckarna

Jag behövde inte springa ut och kissa

Häromdagen passerade jag ett gäng ynglingar. Säkert runt 12 år. Långa och gängliga hela bunten. Jag går fort förbi men hör helt plötsligt mitt namn ropas.

”Du! Vi läser just nu din bok i skolan.”

Sådana ord får mig alltid att stanna till. ”Gör ni? Vad roligt.” Jag försöker låta som om jag hört sådant varje dag men sanningen är den att det har stannat upp på kommentarsfältet den sista tiden. Speciellt för Sonfjällsdeckarna, som nu var på tapeten.

”Vi har den som högläsningsbok. Jättespännande. Verkligen. Jag behöver inte springa ut och kissa en enda gång.” Sedan stack han iväg, den mörkhåriga ynglingen.

Okej… Han behövde inte kissa en enda gång. Det måste ju betyda att det var så spännande att han inte drog frikortet toalett utan satt kvar i skolbänken för att lyssna vidare.

Jo, så måste det ju vara. Det känns som en riktigt bra komplimang.

Och snart kan jag presentera omslaget till andra delen till Sonfjällsdeckarna – Min osynlige kompis.

978-91-87523-22-9

4 kommentarer

Under Marknadsföring, Sonfjällsdeckarna

Hur hittar vi skrivartid i pressad vardag?

Vi har ju pratat om det tidigare, hur i all världen gör man för att få tid till vårt skrivande? Det är ju inte så att vi alla bara sitter och rullar tummarna, dag ut och dag in och så vips får vi för oss att skriva är en bra grej som man kan fylla ut timmarna med. Nej. De flesta av oss måste försörja oss. Det gör ju inte skrivandet åt oss så man måste ha ett ”vanligt” kneg. Där måste man lägga cirka 80% av sin vakna tid. Det är mycket tid, om man betänker skrivandet. Sedan har de flesta av oss en familj i varierande storlek och åldrar. De kräver ju också sitt av den vakna tiden. För att inte tala om allt det där pyssliga. Allt från  kvartsamtal, gympapåse till tvätt och städa ur skräpskåpet. Det tar tid. Allt tar tid.

Men vi vill ju skriva. Det är ju det vi vill och vad vi längtar efter hela tiden. Varför skämmas för det? Nej, den diskussionen tänker jag verkligen inte ta. Den där med ”stjäl jag tid från mina barn” och ”jag borde verkligen istället”. OSv. Osv. Visst, mår du bättre av att inte skriva alls, så är det fint. Men får du dig en kick av att skriva en sida på din historia, hisnar över vissa dialoger och fnissar fram karaktärerna så är det ingen mening att ens lägga den skulden på oss. Nej, sluta genast med sådant. Era barn blir inte ligister eller vänder sig ifrån er för att ni skriver. För att ni har ett intresse ni gärna vill förvalta. Förädla. Må bättre av. Tro mig, de tackar er sedan för att ni inte helt igenom förstörde dem med curlandet.

Jag är en sådan som är bra på att kapa tid i svängarna. Hitta tid i mitt liv till att göra det jag vill, skriva.

Det ska jag försöka förmedla här, även om jag är rädd att det kan bli lite upprepande från tidigare inlägg. Så, ni får se det som en sammanfattning. Dessutom får ni gärna lägga till era egna råd.

Mitt liv består av man och tre barn (8, 7 och 4 år). Vi bor i villa utanför stan och har bil och en lagom stor trädgård samt fantastiska grannar. Jag arbetar till 100% på Marknadsavdelningen på ett bioteknologiskt företag här i staden. Det betyder en hel del resande. Av någon anledning tyckte jag att en MBA-examen var bra att ha så det läste jag in på distans. Jag anser att det är viktigt att träna när man är ”i min ålder” så det försöker jag prioritera så mycket som möjligt. Jag gillar uteliv med familjen. Fritiden tillbringas i sommarhuset i Härjedalen, i Danmark eller i Ystad.

Det låter onekligen lite snärjigt med tiden. Det gör det. Inser det när jag läser igenom vad jag skrivit. Ändå är jag i fullaste gång med manus 6…

Mina tips:

1. Det vanligaste, stäng av teven. Det tar en vecka och sedan är man avvänjd. Jag slötittar aldrig. Det betyder att jag inte alls har sett Solsidan eller Games of thrones. Det betyder inte att jag inte vill, jag har bara prioriterat bort det.

2. Ha alltid en anteckningsbok redo. Man vet inte när tiden hopar över sig. Det kan vara i väntan på en buss eller i telefonkö. Det kan faktiskt vara då den där genialiska dialogen bara ramlar över en och man har inte datortid. Skriv ned korta utkast i anteckningsboken och se till att det förs in vid tillfälle på rätt plats.

3. Vänj bort olater som ”jag måste ha minst två timmar i sträck för att skriva” eller ”jag måste sitta på den och den stolen, med den och den koppen bredvid mig och absolut tyst/just bara den musiken”. Det låter lyxigt att kunna sätta sig ned i sin så att säga bekvämthetszon och skriva. Där man vet man mår bäst, men vid dåligt med tid ger det sig själv att det aldrig kommer bli skrivet. Bättre tio minuter medan barnen rasar runt ute i trädgården eller (som ofta för mig) de där tjugo minutrarna det tar bussen att föra mig från A till B. Jag hinner knappt öppna dokumentet och det blir en del stavfel, men historien är alltid färsk och kan ständigt bearbetas om manuset öppnas dagligen.

4. Se igenom ditt hus/lägenhet/torp och fundera på ifall fönstrena verkligen måste vara så där välputsade varje år. Eller om mattorna verkligen måste bankas tre gånger om år. Eller.. Ja ni fattar. Tro mig när jag säger att jag är pedant. En sådan där som måste ha soffan i exakt den och den positionen mot mattans mönster och nåde den som flyttade på fotpallen så benen pekade mot dörren. Dukar, gardiner, mattor, allt ska ligga enligt ett exakt mönster. Till och med blommorna står i räta linjer hemma hos mig. Mr Underbar får verkligen inte städa för han ställer inte tillbaka enligt schemat. Sådan är jag och sådan var jag. Det går dock att träna bort, precis som med tevetiden. Förra året var det mina blommor som inte blev omplanterade. Jag värderade helt enkelt den tiden till något annat. Fönstrena blev däremot putsade för se, det är viktigt för mig. Annars hade jag lagt energi på att vara irriterad över att jag inte gjort det. Med andra ord, gå igenom huset, bestäm var du kan sänka kraven och lägg sedan energin på skrivandet.

5. Samma sak gäller resten av din vardag. Se igenom rutiner, se var du kan kapa i tid och utför. När du har utfört kan du ha kastat loss en hel halvtimme till att skriva. Till exempel, mina barn badar cirka en gång i veckan. Eftersom de är små sitter jag där tillsammans med dem för att vakta. Mest blir det för att de inte ska slå varandra med badankan. Jag gillar välstädade badrum. Det är viktigt för mig. Så jag gör det medan barnen sitter i badkaret. Min man, Mr Underbar, han spelar gitarr och sjunger när han passar dem. Det är viktigt för honom, men mera städat blir det inte. Den tiden jag gjorde något parallellt kan jag senare lägga på skrivandet. I morse ville Lilleman bada i lilla badkaret. De andra ville se på teve. Jag erbjöd mig att ta hand om Lilleman. Med datorn i knäet blev det nästan till ett helt kapitel innan han hade lekt färdigt med flaskorna och ankorna och ville upp. Lyx!

6. Jag har tidigare pratat om vikten av att ha flera projekt igång samtidigt. För mig befrämjar det skrivkramp på allra bästa sätt och det ger ju mera ord på pappret när jag väl får tid till att skriva.

7. All tanketid man har till övers (och när man har mycket möten som jag har blir det en del) kan enkom användas till skrivandet. Väldigt ofta är ett kapitel mer eller mindre klart när jag väl sätter mig vid tangenterna. Det har malts uppe i kugghjulen ett par turer tills det är dags. Med andra ord, var väl förberedd när skrivtiden väl infinner sig.

8. När spontan skrivtid infinner sig, tex grannarna tar barnen en timme eller två, kasta dig direkt över datorn. Öppna inte, jag säger INTE, upp Facebook eller blogg. Öppna ditt dokument och läs, läs, läs. Just då kan du kanske inte skriva, men du kan redigera, fundera och bli stolt över dig själv.

Jag kommer säkert på fler saker, men bara tankesättet är på plats kan man absolut hitta tid. Absolut!

Hur gör du?

10 kommentarer

Under Böcker och författare, Marknadsföring

Fin recension för ”Var det inte värre än så här?”

För det var ju inte värre än så här när folk läser mina böcker. Det är rent av lite trivsamt att läsa deras recensioner.

Denna gång är det Bims bokblogg som recenserar. Läs hela uttalandet här.

Tack och trevlig helg!

Lämna en kommentar

Under F & C - en ungvuxenroman, Marknadsföring

Kontrakt skrivet på en handbok inom typ 1 diabetes

För ganska precis tio år sedan disputerade jag på Medicinsk Cellbiologi, Uppsala universitet. Huvudfokus var diabetes, somatostatin receptorer var min specialitet. Idag arbetar jag på ett företag där diabetes är den största kundgruppen. I barnens klasser finns det barn med diabetes, med allt vad det innebär av trassel med försäkringskassan, resurser, insulinkänningar och ett allt för stort antal sprutor varje dag, resten av livet.

Med andra ord är diabetes väldigt levande i mitt liv.

Igår hade jag äran att skriva på ett kontrakt för Ordberoende förlag och förläggaren Ewa Åkerlind. Tanken är en nybörjarhandbok i typ 1 diabetes ”Det är ju bara en spruta”. En bok som är tänkt att guida dig genom det första svåra året, ge dig konkreta tips och råd samt dela på andra människors upplevelser om hur det är att leva med eller nära typ 1 diabetes.

KontraktOrdberoendeFörlag

Planen är utgivning november 2016. Jag har massor av jobb framför. Det är med skräckblandad förtjusning jag börjar skriva på mina att-göra-listor.

Ni hänger väl med mig på resan?

6 kommentarer

Under Diabeteshandbok, Ordberoende förlag