Kategoriarkiv: Manus 11

Svenska folket – jag har en novell!

Juhii, min novell till Uppsala författarsällskaps antologi är äntligen klar. Den krävde rätt mycket efterforskningar och så var den längre än veckotidningsnoveller så det tog lite tid. Nu har testläsarna fått säga sitt (och det gjorde de med tårar i ögonen, det ni!) och jag har läst igenom tre gånger med vassa ögon på spets. Väntar bara på ett par tyska skarpa ögon ska korrigera min skoltyska. Sedan ska novellen in och iväg.

Och vad betyder det? Jo, att kära Cecilia får komma i fokus igen. Tur är väl det för jag lämnade henne där på sjukhuset med en förtvivlad man och barn vid sin sida. Ska hon klara sig? Jag vet inte, jag har aldrig någon aning om hur slutet ska bli.

Men kul! Hej då novell och hej roman!

 

Lämna en kommentar

Under Manus 11, Noveller

Jag ska bara…

Ni minns mitt förra inlägg om att lägga romanskrivandet på is och istället fatta ett stort grepp om en novell jag länge velat skriva. Läs det här.

Well… Det kommer att komma en momsredovisning i vägen. Och sedan en deklaration. Och så lite annat smått och gott som man måste sköta.

Men sedan!! Då minsann och jäsingen blir det novellskrivande för hela slanten. Bara jag håller dead line!

Trevlig helg i snöovädret!

4 kommentarer

Under Manus 11, Noveller, Snack för en snack

Nu lägger jag romanskrivandet på is

Jo, så är det. Jag har kommit hälften in i vad som skulle blivit manus 11. Boken om den smått deprimerande kvinnan Cecilia som tappat greppet om både livsglädjen och sin familj.

Hon får kämpa på där hon nu ligger på sjukhuset (jo då, ännu en gång tar vi en sväng förbi ett sjukhus…) och jag bestämt mig för att lämna henne åt sitt öde. Det kommer säkert att gå bra, hon har en erfaren och kompetent läkare som vårdar över henne och försöker komma på vilken behandling som är lämpad för att rädda liv. Den rätt sure och eftersatte mannen inser också att han bör vara vid Cecilias sida. Just nu i alla fall.

Så, där är det sagt. Romanen blir inte klar detta halvår. Idag ska jag skriva mitt sista kapitel (som visar sig vara kapitel 11 i ordningen men skriva i ordning är för mesar) för jag har pluggat in lite information som passar just där. Med tanke på mitt dåliga minne är det bra ifall jag får ner det på pränt innan det försvinner i ålderdom.

Men vad ska jag göra istället? Ja, det undrar ni alla. Inte tänkte jag städa eller putsa fönster. Det hör till mitt förra liv. Jag tänker heller inte öka min träningsdos eller rensa i en garderob. Icke sade nicke.

Uppsala Litterära författarskap utlyser en novellantologi i temat svart. Rätt många ord får man skriva och det är ju alltid kul. Först tänkte jag inte alls vara med. Men man är ju inte äldre än att man kan ändra sig. Jag har en väldigt bra idé om vad jag ska skriva. Det är inte direkt feelgood och något jag kan snyta ur näsan men det är något jag har velat att skriva om väldigt länge så nu är ett väldigt bra tidpunkt.

Visst, jag kan köra både roman och novell samtidigt. Nemas problemas.

Not! Det där var innan jag fyllde 45 och metabolismen rasade iväg i samma takt som multitaskandet dalade. För att inte tala om minnet och förmågan att vara fokuserad i längre stunder.

Som 45 år och snart en månad inser jag mina begränsningar. Jag har dragit ner på mängden mjukt bröd, avhåller mig från skåpshetsätning, tar dagliga träningsturer och gör vettiga att-göralistor så jag inte förgör mig.

Och nu drabbar det Cecilia i sjukhussängen. Men så kan livet vara ibland.

Säg hejdå till romanen och hej till novellen!

4 kommentarer

Under Manus 11, Noveller

Vi är på god väg mot bok nummer 11!

Familjen har redan börjat kommentera det. Varje ledig minut åker antingen datorn eller anteckningsblocket fram. Jag stirrar ut i fjärran, funderar, skriver, stryker, funderar och skriver lite tid.

Sakta men säkert växer historien fram. Om Cecilia mitt i livet. En mörk historia om att ha stannat till, kanske gett upp och skyller på alla andra för att skrattet inte lurar bakom varje hörn. Kommer det sluta mörkt? Förhoppningsvis inte, men hej, det är inte alltid jag som bestämmer.

För tillfället filar jag på kapitel sju medan jag söker kontakt med infektionsläkare, mäklare och andra som kan tänka sig sitta inne med kunskap som jag kan behöva för att det ska bli bra, trovärdigt och läsbart.

Så. Himla. Roligt.

Så, nej. Historien är inte baserad på mig. Jag väntar inte på att någon ska skratta först för att jag ska göra det detsamma. Min lycka är endast mitt eget ansvar och det finns ingen att skylla på. Jag lockar gärna folk till skratt, sprider lite energi runt omkring mig innan jag sätter min in i min skrivarhåla.

Kanske Cecilia kan lära sig lite av mig vad det lider. Vem vet?

Lämna en kommentar

Under Manus 11

Nu drar vi igång igen!

Jodå, så är det. Anteckningsboken är full av bilder på personer, hus och platser. Sidorna är fullklottrade av egenskaper, utseenden, saker att tänka på, saker att kolla upp och så förslag på scener.

Japp, ny bok på gång. Det kommer bli bra, när det är klart. Det kommer bli sälta och svärta, passivt medelåldersliv och sökandet efter meningen i livet. Så där som vi flesta gör, tror jag.

Snart hela 1000 ord skrivna på manus 11. Vi är i gång och resan blir härlig. Häng med!

Lämna en kommentar

Under Manus 11, Snack för en snack