Kategoriarkiv: Manus 11

Minns du dina nyårslöften?

Nyårslöften är som Dallas. Ingen som tittade på det men alla vet ändå vad som hände med Bobby Ewing och undrade när Sue Ellen skulle sluta dricka. Och säkerligen var ni många av er som funderade på vad en kartell egentligen var för någonting.

Dallas och nyårslöften. Ingen säger att de gör sig några löften när klockan slår midnatt den allra sista dagen på året men ändå svämmar gym och träningslokaler över med folk som lovat sig genomföra maraton, bättre hälsa eller bikini på stranden till sommaren. Löften om roligare hobby, byta jobb, hitta en partner, läsa mer böcker. Allt allt allt som låter så bra när bubblorna svirar i glaset, klänningen är glittrande och 2020 ligger som ett oskrivet blad framför dig.

Dallas och nyårslöften. Och kanske även Melodifestivalen.

Jag brukar alltid uppsummera mitt år i sista kvartalet, både jobbmässigt men sannerligen också privat. Då funderar jag, analyserar, spekulerar och tar steg vidare. För det är så jag ser på nyårslöften. Som delmål mot det slutgiltiga målet. Varje år måste räknas, varje dag ska ha en innebörd. Det får inte fyllas av tråkiga saker som man inte ids genomföra. Det måste få vara hoppfyllt och roligt. Och det är mitt aktiva beslut att styra det ditåt.

En viktig del när man sätter upp mål för en själv är att göra det tydligt. Tex kan man skriva upp målen på en lapp och fästa på väggen framför dig så du dagligen minns vad du har satt upp för dig själv. Väldigt gärna med belöningssystem så varje delmål blir firat ordentligt.

Mina privata mål och delmål inför 2020:

Hälsa:

  • Gå 10 000 steg varje dag oavsett väder och vind
  • Träna gym/cirkelfys/familjefys minst en gång i veckan
  • Träna löp/cykel/step minst en gång i veckan
  • Kunna springa 5 km i ett svep utan att ha näradödenupplevelser
  • Vara sockerfri hela året förutom april och december (tillsammans med mina barn)
  • Gå till hörselundersökning för det är löjligt så mycket jag inte hör i många sammanhang. Så kan vi inte ha det.
  • Fortsätta undvika att röka, knarka, spela på hästar eller dansa på borden. Tufft jobb men någon måste göra det.

Skrivandet:

  • Bli klar med manus 11
    • Skriv 1000 ord tre gånger i veckan
    • Ta alltid fram datorn även om du inte är inspirerad. Ett flyttat kommatecken och rättat stavfel är mer än ingenting.
    • Dra upp riktlinjerna för manus 12 MEN INTE förrän manus 11 är ett fullständigt utkast.
  • Göra minst ett blogginlägg i veckan, varav boktips från de små förlaget ingår
  • Fortsätta genomföra litterära event inom Uppsala och Härjedalen, gärna ett event varje kvartal. Måste fixa arvoderingsmöjligheter bara…

Fritid:

  • Det vore roligt att spela piano igen så varför inte pröva på det en timme i veckan.
  • Backa med släp, herregud vad jag behöver lära mig det. Backa överhuvudtaget, när jag tänker på det.
  • Le och skratta varje dag, även om det inte finns något att skratta åt. Ansiktsmusklerna och sinnet går att lura.
  • Fortsätta engagera mig i barnens aktiviteter, men försöka vara mer strukturerad och planerad annars faller hela korthuset.

Lite så, hade jag tänkt mig. För tillfället är det väldigt mycket serier på teve (Bonusfamiljen, så himla bra!) och väldigt lite av annat. Jag känner att jag måste dra mig ur soffan och börja bli effektiv igen. Så där som jag var tidigare. Fast det är så himla skönt där i soffan. Flyter bort i en serie, tar ett avsnitt till, vinglar bort till sängen och sover som en klubbad säl. Nästa dag börjar det om igen.

Fast vidare ”omfamna livet” är det inte. Det är inte det. Så jag tänker att jag ska låta det fortgå hela denna helg (förutom tre innebandymatcher, två handbollsmatcher och en födelsedagsmiddag) och sedan börja sätta in saker i kalendern. Skrivtid, pianospel, leenden. Som på beställning. Ändra vanor kan vara tufft men det är inte omöjligt. Men på måndag, då ni!

Nu har ni sett mina löften och det är bra för nu kan ni närsomhelst komma fram till mig och ba´: ”Sprungit några 5 K utan att se ljuset i tunneln?” eller ”hur många ord plitade du ner på kvällskvisten?” Helst inte ”Börjat knarka än?” för då kanske jag har misslyckats lite. För min del kommer jag försöka redovisa för mig själv, speciellt antal skrivna ord för det blir mer verkligt då. Kanske lägger jag upp en snutt där jag spelar lite Gubben Noak. Jag är faktiskt rätt pepp på det.

Ni hänger väl med mig i 2020? Vad gör vi? Nu köööör vi!

Lämna en kommentar

Under Manus 11, Snack för en snack

Svenska folket – jag har en novell!

Juhii, min novell till Uppsala författarsällskaps antologi är äntligen klar. Den krävde rätt mycket efterforskningar och så var den längre än veckotidningsnoveller så det tog lite tid. Nu har testläsarna fått säga sitt (och det gjorde de med tårar i ögonen, det ni!) och jag har läst igenom tre gånger med vassa ögon på spets. Väntar bara på ett par tyska skarpa ögon ska korrigera min skoltyska. Sedan ska novellen in och iväg.

Och vad betyder det? Jo, att kära Cecilia får komma i fokus igen. Tur är väl det för jag lämnade henne där på sjukhuset med en förtvivlad man och barn vid sin sida. Ska hon klara sig? Jag vet inte, jag har aldrig någon aning om hur slutet ska bli.

Men kul! Hej då novell och hej roman!

 

Lämna en kommentar

Under Manus 11, Noveller

Jag ska bara…

Ni minns mitt förra inlägg om att lägga romanskrivandet på is och istället fatta ett stort grepp om en novell jag länge velat skriva. Läs det här.

Well… Det kommer att komma en momsredovisning i vägen. Och sedan en deklaration. Och så lite annat smått och gott som man måste sköta.

Men sedan!! Då minsann och jäsingen blir det novellskrivande för hela slanten. Bara jag håller dead line!

Trevlig helg i snöovädret!

4 kommentarer

Under Manus 11, Noveller, Snack för en snack

Nu lägger jag romanskrivandet på is

Jo, så är det. Jag har kommit hälften in i vad som skulle blivit manus 11. Boken om den smått deprimerande kvinnan Cecilia som tappat greppet om både livsglädjen och sin familj.

Hon får kämpa på där hon nu ligger på sjukhuset (jo då, ännu en gång tar vi en sväng förbi ett sjukhus…) och jag bestämt mig för att lämna henne åt sitt öde. Det kommer säkert att gå bra, hon har en erfaren och kompetent läkare som vårdar över henne och försöker komma på vilken behandling som är lämpad för att rädda liv. Den rätt sure och eftersatte mannen inser också att han bör vara vid Cecilias sida. Just nu i alla fall.

Så, där är det sagt. Romanen blir inte klar detta halvår. Idag ska jag skriva mitt sista kapitel (som visar sig vara kapitel 11 i ordningen men skriva i ordning är för mesar) för jag har pluggat in lite information som passar just där. Med tanke på mitt dåliga minne är det bra ifall jag får ner det på pränt innan det försvinner i ålderdom.

Men vad ska jag göra istället? Ja, det undrar ni alla. Inte tänkte jag städa eller putsa fönster. Det hör till mitt förra liv. Jag tänker heller inte öka min träningsdos eller rensa i en garderob. Icke sade nicke.

Uppsala Litterära författarskap utlyser en novellantologi i temat svart. Rätt många ord får man skriva och det är ju alltid kul. Först tänkte jag inte alls vara med. Men man är ju inte äldre än att man kan ändra sig. Jag har en väldigt bra idé om vad jag ska skriva. Det är inte direkt feelgood och något jag kan snyta ur näsan men det är något jag har velat att skriva om väldigt länge så nu är ett väldigt bra tidpunkt.

Visst, jag kan köra både roman och novell samtidigt. Nemas problemas.

Not! Det där var innan jag fyllde 45 och metabolismen rasade iväg i samma takt som multitaskandet dalade. För att inte tala om minnet och förmågan att vara fokuserad i längre stunder.

Som 45 år och snart en månad inser jag mina begränsningar. Jag har dragit ner på mängden mjukt bröd, avhåller mig från skåpshetsätning, tar dagliga träningsturer och gör vettiga att-göralistor så jag inte förgör mig.

Och nu drabbar det Cecilia i sjukhussängen. Men så kan livet vara ibland.

Säg hejdå till romanen och hej till novellen!

4 kommentarer

Under Manus 11, Noveller

Vi är på god väg mot bok nummer 11!

Familjen har redan börjat kommentera det. Varje ledig minut åker antingen datorn eller anteckningsblocket fram. Jag stirrar ut i fjärran, funderar, skriver, stryker, funderar och skriver lite tid.

Sakta men säkert växer historien fram. Om Cecilia mitt i livet. En mörk historia om att ha stannat till, kanske gett upp och skyller på alla andra för att skrattet inte lurar bakom varje hörn. Kommer det sluta mörkt? Förhoppningsvis inte, men hej, det är inte alltid jag som bestämmer.

För tillfället filar jag på kapitel sju medan jag söker kontakt med infektionsläkare, mäklare och andra som kan tänka sig sitta inne med kunskap som jag kan behöva för att det ska bli bra, trovärdigt och läsbart.

Så. Himla. Roligt.

Så, nej. Historien är inte baserad på mig. Jag väntar inte på att någon ska skratta först för att jag ska göra det detsamma. Min lycka är endast mitt eget ansvar och det finns ingen att skylla på. Jag lockar gärna folk till skratt, sprider lite energi runt omkring mig innan jag sätter min in i min skrivarhåla.

Kanske Cecilia kan lära sig lite av mig vad det lider. Vem vet?

Lämna en kommentar

Under Manus 11

Nu drar vi igång igen!

Jodå, så är det. Anteckningsboken är full av bilder på personer, hus och platser. Sidorna är fullklottrade av egenskaper, utseenden, saker att tänka på, saker att kolla upp och så förslag på scener.

Japp, ny bok på gång. Det kommer bli bra, när det är klart. Det kommer bli sälta och svärta, passivt medelåldersliv och sökandet efter meningen i livet. Så där som vi flesta gör, tror jag.

Snart hela 1000 ord skrivna på manus 11. Vi är i gång och resan blir härlig. Häng med!

Lämna en kommentar

Under Manus 11, Snack för en snack