Det är den tiden vi har på ett dygn, allihopa. Det finns ingen på jorden som har varken mer eller mindre än så.
Hur kommer det sig då att det är så många som hinner göra så mycket mer än andra, mer än du?
Du jobbar, du äter, du nattar barnen och du somnar. Om du har tur kan du kanske ibland unna dig lite egentid i form av träning, en spabehandling, ett frisörbesök, en promenad eller en lunch.
Det finns massor med inspirerande citat om att ”ta tillvara på dagen”. Helt ärligt så låter det faktiskt ganska ’cheesy’ att säga så. Det är väl bara yogafantaster som carpar diemar hela dagarna som faktiskt känner att dom kan ta tillvara på dagen? Men det stämmer ju egentligen för oss alla, eller hur?
Vill man något så måste man bestämma sig för det, ge sig fan på att göra det helt enkelt.
Jag ville skriva en bok. Jag har alltid velat skriva en bok. Det har varit en dröm som jag haft sedan jag var en liten flicka. Då försökte jag ett par gånger. Det slutade oftast med att mitt försök var en nästintill exakt kopia av den boken som jag precis läst som jag tyckte var ’sååå bra’. Raderade, började om, raderade, gav upp, skrev ett ord, raderade.
Det tog mig 25 år och en livskris innan jag hade min story. Storyn låg i mitt bakhuvud, fick näring och växte sig större under ett helt år.
Sedan blev jag sjuk. Väldigt sjuk under en väldigt lång tid. Ingen vet än idag vad det var som var fel på mig men på grund av feber, kaskadkräkningar, huvudvärk och yrsel låg jag hemma i min soffa alldeles för länge. Svettig, fettigt hår och orkeslös så kände jag mig totalt värdelös när jag inte kunde gå till jobbet, träna eller umgås med familj och vänner. Jag såg repriser av ”Vänner” på tv och fräste åt min sambo om han ringde och störde mitt under ”Ellen DeGeneres” eller ”Mannen som talar med hundar” eller vad det än var som gick på tv.
Jag visste att jag hade all tid i världen att ägna mig åt skrivandet så jag tvingade mig att se på mig själv med andra ögon. Det var ju sorgligt. Jag hade en dröm, en dröm sedan barnsben som jag inte levde ut för att det fanns ett totalt ointressant tv-program att fastna i.
Jag bestämde mig för att just ”ta tillvara på dagen”. Eller om man är mindre utav en yogafantast och lite mer hardcore, så bestämde jag mig för att ”get shit done”. Och allt som krävdes var ett ord. Jag skrev ett ord, som blev en mening, som blev ett A4. Jag skrev som om det inte fanns någon morgondag och kom en bra bit på vägen. Sedan blev jag till slut frisk och kunde gå tillbaka till jobbet. Jag skrev inte lika många ord per dag längre, men jag hade under den här tiden förstått hur mycket skit jag ägnade min tid åt istället för att skriva. Jag valde bort tv på kvällen. Jag valde bort att snacka skit med kollegor på lunchrasten och jag valde bort att spela Candy Crush på tåget till jobbet. Jag valde att ta mig i kragen och skriva min bok. Även om du bara skriver en mening när du sitter på toaletten så är det en mening mer än ingen alls. Även om den enda tiden på dagen som du rör på dig är när du springer till bussen så har du löptränat 100 meter mer än inga alls. Även om du bara hann ringa och prata med dina väninna i 3 minuter så var det mer än inga minuter. Varje sekund räknas. Så det gäller att helt enkelt bara bestämma sig för vad man faktiskt vill göra med sin tid. Jag ville skriva en bok och valde att ta tillvara på dom där 24 timmarna, 1440 minuterna eller 86400 sekunderna som jag har på dygnet.
Boken som blev resultatet av att ta tillvara på min tid heter ”Var lugn, allt är i sin ordning.”
Du kan köpa den billigast på adlibris.
Alternativt maila mig på info@teresemarvelin.se för att köpa ett signerat exemplar eller om du behöver en spark i baken att hitta ”dina minuter” på dygnet. Jag lovar att hjälpa sig så gott jag kan.
Jag har en hemsida (www.teresemarvelin.se) och en facebooksida (www.facebook.com/teresemarvelin) där du kan följa mig om du vill.
