Category Archives: Roboten Ludde

Det gäller att utnyttja varje litet ögonblick

I skrivande stund är jag på tåget till Uppsala, på väg tillbaka efter en sjukt trevlig helg i Jönköping tillsammans med kusinen. Istället för julklappar och födelsedagspresenter ger vi varandra tid. En helg någonstans i vår närheten. Det blev Jönköping denna gång.

Och det här med tid är så intressant. Det går ju inte att skapa fler timmar i dygnet, det vet vi alla som försökt. Men det går att utnyttja varje sekund vi har på det som vi helst vill.

Till exempel att inte köpa den där tröjan som jag egentligen vet att kusinen skulle passa väldigt bra i och ge till julklapp utan ge henne en helg med mig istället. Den helgen passar vi inte bara på att prata oss sönder och sönder och skratta tills vi kissar på oss, vi tar långa promenader och höstblåsten, tränar på gymmet (och skulle ha varit i poolen men ett killgäng tog över så vi drog oss tillbaka) och så ta gott och dricka läsk-vin. Och på vägen dit och hem kan jag både jobba och skriva ett antal kapitel på min ungdomsroman i lugn och ro.

Idag har jag skrivit tre kapitel. Det var så sjukt länge sedan det rann på så bra och jag kan redan nu se ljuset där framme. Det är kanske fem kapitel och en skoldans kvar, en slutknorr och så vila fram till det är dags för redigeringen. Det hade jag aldrig hunnit med ifall jag inte tog bussen ner till Jönköping. Så sjukt roligt och så sjukt värt.

Där hemma väntar söndagsmiddagen med man och barn. De längtar jag alltid efter och det är så härligt att få krama om dem samtidigt som jag i datorn har flertal nya kapitel. Win-win liksom.

Hoppas ni håller fast i något tryggt här i höststormarna. Det gör ialla fall jag!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Böcker och författare, Roboten Ludde, Snack för en snack

I väntan på släktkrönikan

Jag har ett projekt som jag så himla himla himla gärna vill börja på. Varje gång jag pratar om det, tänker på det, hittar böcker om tiden då allt hände, väcks något inom mig. Jag vet att den boken blir bra. Så jäkla bra. Så himla stor och viktigt.

Så jag skriver vidare på min ungdomsroman. Två skrivtimmar i veckan samt en bonus är målet fram till jul. Det går bra och det går framåt. Jag har, i vanlig ordning, ingen aning om hur det går för personerna när vi närmar oss slutet men jag lovar, ingen ska dö i denna bok.

Och när jag är klar med ungdomsboken (typ om en månad) så Lova 2 redigeras och skrivas om. När den är klar (kanske till mars) ska jag skriva den där boken om medelålders kvinnan som går in i en livskris och väcks först till liv när hon hittar en låda från ungdomstiden.

Sen ska jag skriva det där drömprojektet. Den stora boken. Eposet över vår tid och vårt förflutna. Släktkrönikan. Dramat i tre akter med kärleken under ett brinnande världskrig ska stå centralt.

Ni fattar, jag skriver jag skriver. Och under tiden så lever jag

.

2 kommentarer

Filed under Böcker och författare, Marknadsföring, Roboten Ludde, Snack för en snack

Försöker leva mig in i nästa karaktär

Som jag skrivit ett par gånger så jobbar jag just nu med en ungdomsroman. Det är en klassisk plot, utspelar sig på min hemort. Det är bara det att huvudpersonen har typ 1 diabetes.

Även om jag har skrapat på ytan av hur det kan vara att leva med just typ 1 diabetes genom de sista åren så har jag ju ingen som helst aning. Vissa saker kommer jag aldrig helt förstå. Som till exempel ständigt vara på tå, kolla blodsocker och räkna ut hur mycket du ska äta, ta rätt insulinmängd och sedan fundera på om den där springturen till bussen borde tas med i beräkningarna eller om förkylningen som är på ingång kan störa.

Inte bara på helgen, inte bara en dag utan varje minut, livet ut.

Sådant kan man aldrig riktigt förstå om man inte befinner sig rätt uppe i det.

Min huvudperson tar insulin med sprutor men mäter blodsocker med ett CGM – en kontinuerlig blodsockermätare där du kan avläsa blodsockret på liten manick, likt en mobiltelefon. I vissa fall är det även så smart att du kan sitta på jobbet och se i en app hur dottern beter sig i skolan men sådana tillbehör är inte alltid upphandlade av landstinget. Inte alla som har typ 1 diabetes får tillgång till alla bra tillbehör till trots att vetenskapliga studier pekat på att livskvalitén blir högre på många sätt.

En god diabetesfamilj hjälpte mig att sätta en sändare på armen häromdagen. Jag var lite nyfiken på hur det skulle gå att sova med, duscha eller hur skulle folk reagera när jag föreläste inför en större skara. Skulle det klia? Falla av? Skulle folk peka bakom min rygg eller faktiskt ställa öppna frågor.

De tankarna och mycket annat har jag nu noterat i min anteckningsbok och känner att jag förstår min huvudperson lite bättre. Så värdefullt med efterforskningar och människor i min omgivning som generöst delar med sig av erfarenheter.

Det finns en film också men jag tycker det pratades lite väl mycket om mina fettiga överarmar… 🙂

2 kommentarer

Filed under Diabeteshandbok, Roboten Ludde, Som ett myggbett

Jag är äntligen igång med skrivandet igen!

Det har varit ett långt år utan något skrivet. Vare sig noveller, knappt blogginlägg och verkligen inte romancer. Det vimlar av upplägg, det ska jag inte sticka under stolen med. men det vimlar ju inte direkt med tid.

Så jag skapade mig lite tid…

Först och främst går just nu överskott av fritiden till träning. Jag har bestämt mig för att bli av med ”trivsel”vikten (som är allt annat än trevlig) och då är det bara att bita i. Jag kan hälsa och säga att träningen går mer eller mindre på rutin, det är inte svårt att komma iväg till lokalen och köra ett pass eller ta en långpromenad. 10.000 steg om dagen är ett måste, både för rörelse och för den friska luften och ljuset.

Men det var så sannerligen inte det jag skulle skriva om nu. Så typiskt mig att dra det via en parantes…

Jag tränar på min fritid men jag har också startat upp en ny bok. En ungdomsbok faktiskt. En bok som, just nu i alla fall, utspelar sig i den lilla byn där jag bor, Vänge. Huvudpersonen Ludvig har precis flyttat in i ett hus på landet och saknar havet och kompisarna i Ystad. Första dagen i skolklass 6A blir kaos och katastrof. Men grannen Vera är ju rätt söt med det blonda håret som glänser i solen. Men den där Jonte…

I helgen satt jag med en tjej från sexan och frågade saker såsom nationella provet, kläder, lekar på rasten, tankar inför högstadiet. Sådant där är så sjukt värdefullt och otroligt intressant. Det ger en stor dimension även in i mitt eget familjeliv. Min äldsta går ju nu i trean så jag förstår lite vad han kommer gå igenom alldeles snart. Mamman i familjen ska jobba som ambulanssjuksköterska så nu ska jag hitta en sådan att ställa massor av frågor till.

Min skrivarguru – Solveig – skulle genast avkräva mig en synopsis på boken, en sida i excel med alla rollerna samt deras karaktärsdrag och så en sida med alla kapitlen nogsamt uppskrivna med händelser, mening och driv.

Jag kan direkt hälsa att jag har försökt men jag fungerar inte så. Hur boken börjar? Jag har en aning. Hur boken slutar? Inte en blekaste. Vad som händer därimellan? Den som lever får se.

Lite så jobbar jag.

Men jag har googlat fram bilder på huvudpersonerna, huset och planlösningarna och printat ut för att sätta in i skrivarboken. Bredvid varje bild skriver jag karaktärsdrag och egenheter. Det brukar vara bra för mitt minne. OCh sedan blir böckerna så vansinnigt roliga att spara för senare i livet. Bläddra igenom och minnas skrivprocessen.

Så ja, nu ska jag återgå till det jag brukar göra varje dag. Senare ikväll ska jag ta mitt skrivarpass. Du hanger väl med mig på resan?

1 kommentar

Filed under Roboten Ludde