Glad påsk!

Skärtorsdagen och lösgodisens tid har kommit.

Många beger sig ut på vägarna för frisk luft uppe i svenska fjällen. Kom nu bara ihåg att det faktiskt inte spelar någon roll om ni kommer fram en kvart före alla andra trafikanter. Lugna ner er bakom ratten, lägg er tillrätta i bilkön och sjung påskvisor med barnen så kommer vi alla fram.

Glad påsk!

Det går i feberns tecken

Precis när taxin rullar in på uppfarten märkte jag att det svajade betänkligt i kroppen. Att golvet inte riktigt satt fast under fötterna. Det tog ett tag innan jag fattade att det var febern som slagit klorna i mig.

Det enda jag kunde komma på var att stappla ut till bilen och dra iväg till Finland för ett par dagar. Det var ett bra besök men tufft att inte snörvla för mycket, inte vara för andfådd eller allt för yr. Som tur var körde jag inte hyrbilen men det var jag som hade kontroll över GPSen. Behöver jag säga att vi fick snurra runt en del…

Väl hemma kastade jag mig i sängen och där har jag legat. Hostig, snuvig och febrig. Orkar inte läsa eller jobba. Ser på den danska serien Rita på Netflix. Har plöjt två säsonger på två dagar och tycker att det kan vara något av det bästa jag har sett på Netflix. Det är något av Rita som jag gillar. Hur hon går, skinnjackan, håret, kommentarerna. Jag vet inte. Kanske hela paketet. En sådan anarkist vill jag på något sätt vara. Fast hemligt, liksom…

Eller så är det bara febern…

Helgen är fullbokad av innebandy. Från sju på morgonen till åtta till kvällen och jag skämtar inte alls. Överdriver inte ett dugg. Låt oss bara hoppas på att febern släpper tills dess.

 

Var är jag?

Lite ”På spåret”-känsla kanske men så var det när jag vaknade upp i morse. Var är jag? Vad är klockan?

Mina vaga ledtrådar var att det var kolsvart i rummet, så jag var inte hemma eftersom en stor gatlykta lyser in genom gardinerna där. Sängen var förvånansvärt hård vilket gjorde gissningsleken svår. Men kudden var hög så då visste jag att jag var på hotell. Det finns pyttefå hotell i världen som har bra, låga och kanske till och med ergonomiska kuddar.

Så, hotell. Men i vilket land? Jag tittade på klockan i telefonen och sedan på min stegräknare. Det skiljde en timme. Vart skulle jag resa denna vår där jag har passerat en tidszon?

Blankt. Inte en aning.

Så jag är inte i Sverige. Inte i Danmark. Det är annars mina favoritresemål.

Jag hör trafikbrus, lågt men ändå, utanför fönstret. Det är fortfarande läskigt tomt i huvudet. Vart landade jag igår? Vad gjorde jag när jag landade?

Skottland!

Jag är i Edinburgh, Skottland.

Puuh! Det tog ungefär tio minuter att fundera ut. Ganska läskiga tio minuter om du frågar mig. Jag vill gärna veta var jag är när jag vaknar.

Men! Nu när jag vet, kan jag också passa på att säga att Edinburgh är smått fantastiskt. Vi tog lång promenad efter vi gjort klart dagens arbete. Underbart väder, andnödig utsikt från slottet ut över vatten och staden. Den där vänstertrafiken skrämmer lite men annars kan jag tänka mig att ta hit familjen en annan god gång.

Ha en bra…. eeehhh… dag på er!

Se, det är kärlek!

”Just ja. Du ska ju på tjänsteresa imorgon. Då tar jag med mig Lilleman på en sväng och passar på att tanka bilen, fylla på med spolarvätska och kolla oljan så kan du vila dig så länge.”

Mr Underbar, i ett nötskal. Tack för att du finns i mitt och barnens liv.

Puss!

Reaktioner från testläsare angående Diabeteshandboken

Varje ledig stund, varje ledig sekund jag har till över sitter jag och går igenom nybörjarhandboken för typ 1 diabetes ”Det är ju bara en spruta”. Det är ett hårt jobb, och inte alls vad jag är van med, men det ska ju göras. Det är en viktig bok, även om jag tvivlar många gånger på min egen förmåga.

Så jag sände ut manus till ett par testläsare. Sådana som befinner sig i diabetes värld och kan så otroligt mycket mer än jag. Om de inte gillar vad jag skriver så är det givet att jag river kontraktet från förläggaren, kryper ner under täcket och kommer inte upp förrän det våras. Typ.

Men jag fick detta:

”Så jäkla bra att du gör detta”

Och även detta:

”Jag önskar att någon hade stoppat din bok i näven på mig när mitt barn blivit sjuk. Tänk så mycket man hade kunnat slippa noja över, bråka om, stressa över.”

Och så kom slutklämmen:

”Den är verkligen super!!!”

Vad gör det då att jag steg upp fem imorse för att gå igenom, faktagranska och leta kommatecken? Vad gör det då att jag egentligen vill ta en långpromenad och sträcka ut mina trötta ben? Vad gör det då att jag skulle vilja läsa ut boken jag just nu håller på med och som är så himla himla bra?

Nej, just det. Jag sitter här vid mitt köksbord och redigerar vidare. För några tycker boken är viktig, till och med super. Alla som ställt upp och medverkat i boken måste behandlas ömt och varsamt. Med respekt.

Nu kör vi!

Grattis till prinsen!

Jag gillar vårt kungahus! I det stora hela tycker jag de gör fantastisk reklam för Sverige. Däremot är jag inte en av dem som drömt om att vara prinsessa. Jo, i ett oaktat ögonblick när jag bodde i Danmark hade jag planer på att snärja kronprinsen där men tycker Mary gör ett fantastiskt jobb. Jag har det bra där jag är idag.

Nu vill jag bara gratulera till den nya prinsen i kungahuset och väntar med spänning på namnet. Hubertus? Folke? Bertil? Möjligheterna är oanat många.

Grattis hela familjen!