Läsarrösterna trillar in och jag blir lika glad varje gång

Ett mail damp ner i min inkorg precis då jag som mest behövde energi och glädje runt omkring mig. Läsaren skriver om Här och nu:

Tack för boken ”Här och nu”. Jag tyckte mycket om Ingrid, som du skrev i boken, att du hoppades att jag skulle göra. Jag kan inte förstå att du kan skriva så fantastiskt gripande, så att man bara längtar till dess man får sätta sig ner och läsa vidare. Helt otroligt. Jag har sagt till mig själv: Ingrid är inte på riktigt, hon är ”påhittat”, eftersom hon känns så verklig. Tårarna trillade på min kinder när jag slog igen boken.

 

Boken Lova var också väldigt gripande och jag hade också många härliga timmar tillsammans med henne. Har du verkligen inte varit i Australien, det kändes så.

 

Tack igen Eva och lycka till med dina kommande böcker, som jag (och många andra) ser fram emot.

Jag fick korta recensionen lite för hon avslöjade lite av bokens handling, men ni förstår i alla fall att hon var nöjd. Tack!

Redigeringstips från Simona

Simona Ahrnstedt brukar leverera bra och genuina skrivtips inom flertal ämnen. Eftersom jag står i startfas för att redigera igenom min ”Var det inte värre än så här?” för första gången fastnade jag naturligtvis för denna länk.

Tack, Simona, för handfasta råd.

Ingrid är i USA och förlustar sig

Det är så underbart hur ens böcker är ute och reser. Att just Ingrid just nu befinner sig i USA är ju mäktigt med tanke på händelseutvecklingen i boken. Visserligen är hon inte i Montana utan i Florida men men.

Detta var recensionen jag fick därifrån:

Din bok har hittat halva jorden runt, just nu i Florida där svärmor precis börjat läsa den ute i värmen. Mamma läste ut den igår, nästan sträckläst och fick ett väldigt bra betyg. Har lovat att ta fram Lova åt mamma till segelsemestern. 

Tanken på att Ingrid är där hon ska vara, i USA, gör mig märkligt rörd. Faktiskt.

Trevlig midsommar!

Regnet öser ner, jag fryser i mina bara tår och i kylskåpet står överprisade jordgubbar.

Ja, det är midsommar i morgon. På med stövlar, paraply och hatt. Här ska dansas kring stång, ätas sill och dra i chokladhjulet. Precis som varje år, och som nästa år.

Ha en riktigt trevlig midsommar och ta hand om varandra i trafiken.

Allers tog mina noveller

Minns ni inlägget för ett tag sedan? Då jag utlyste lite av en tävling att gissa vilken av mina tre noveller som Allers skulle ta in. Om ens någon.

Ni är ju så söta så ni slog vad om att de tog alla tre.

Och gissa vad, ni har ju helt rätt. Alla tre, på ett bräde! Jag och novells är liksom grejen.

För att göra detta inlägg än mera trevligt så kan jag tala om att jag pitchade för en katastrof-följetong. Alltså, katastrof som i väder och vind. En orkan som sveper in över Härjedalen. I tre delar. Hon tyckte det lät väldigt intressant och ville gärna läsa.

Nu ska jag bara skriva sista delen och hålla tummarna för att hon gillar den. Också.

Vad tror ni?

Här och nu har fått ytterligare en recension

Så underbar att läsa:

Alltså, vad ska jag säga? Först sitter jag där. Hjärtat är fjäderlätt och magen proppfull av rosa fluff. Det känns som om världen rymmer oändliga möjligheter. Men SEN! Vad gör du människa? Vilken otrolig vändning. Vilken klo. Det gick inte att lägga ifrån sig boken. 

Jag har konsumerat den och den har konsumerat mig. Känns som om varenda känsla i kroppen har dammats av. 

Tillsammans med recensionen på Lova från Böcker emellan där jag jämförs med Nora Roberts.. Ja, kan man börja dagen på ett bättre sätt?

Tjihoo!

Radiosamtalet kan du höra här

Efter mycket om och men kom den rätta länken på plats. Du kan höra allt här.

Ett rykte kom och gick om att jag var på radio

För snart en månad sedan välte jag in till Radio Uppland för att göra ett bandat reportage om min Här och nu samt #Älskanoveller. Det var nästan exakt ett år sedan jag var där sist, då med Lova men med samma programledare, Thomas Artäng.

Den gången hade jag stålsatt mig på att prata långsamt, tydligt och eftertänksamt. Inte de ord jag tänker mest på i ett samtal, ska erkännas. Enligt vittnen så klarade jag mig galant och när jag sedan trotsade mig själv och hörde igenom samtalet var jag själv förvånad över att jag kunde just prata så där långsamt. Som om jag visste vad jag pratade om. Som om jag hade något att säga och ville att folk skulle höra det.

Den här gången tog det tvärstopp redan vid första frågan. Jag vet inte vad som hände men jag fick hjärnsläpp. Hur svårt ska det egentligen vara att svara på frågan: Berätta, vem är du?

Väldigt svårt, ska jag meddela.

Jag klämde in med att jag var mamma från Vänge (glömde allt om att jag är gift) men det var tydligen viktigt att meddela allmänheten om att jag minsann jobbar heltid och att jag inte vågade uttala namnet på företaget jag är anställd på för tänk om jag blir angripen av Public Service för reklam.

Och så är jag visst fotbollstränare också. Den nyheten var nog ingen direkt medveten om. Allra minst jag. Som gapade över informationen min hjärna hade lust att förmedla. Jag var fotbollstränare. För min äldsta son. Men alla resor gjorde det omöjligt att upprätthålla så jag fick kliva åt sidan. Men just i radio var det visst en bra grej att säga.

Inte gift men fotbollstränare.

Jeez…

Och så det där med att höra sin egen röst. Jag vet inte… Jag lade ut på FB något med att skrattar jag verkligen så där gutturalt? Jajamensan, var nog det allvetande svaret. Så det är bara att acceptera.

Efter intevjun glömde jag bort det. Väldigt behändigt och lätt när man lider av lättare minnesförlust. Men så kom ryktet att det skulle sändas just i dag. Så jag lade mig på sängen för att lyssna. Lite som att dra undan ett rejält plåster på ett icke helt läkt sår på knäet. Så jag somnade. Också lite av en släng jag lider av just nu. Och sov en timme.

Bara för att vakna av att radion minsann basunerar ut att jag ska vara på just radio. Så hjärtat drog igång att dansa fyrtakt. Shit, liksom. Nu kom jag inte undan.

Jag svettade mig igenom de nästan trettio minuterna av utsändningen. Blev återigen rörd av att höra om min morfar och vad han har betytt för mig. Insåg det stora att få prata om sin bok, min hobby, i radio. Försöka sätta ord på varför just jag skrev just den här boken och vad jag egentligen ville uppnå med det.

Ja, det går ju inte att förneka. Om och när nästa bok blir klar kommer jag höra av mig Thomas Artäng igen och höra om ett samtal om en ungvuxenroman i universitetsmiljö kunde vara något för Radio Uppland.

Länk kommer inom kort, har jag hört ett rykte om.

Annika röt till så jag fick hicka

Och när Annika ryter då lyder jag.

Så gårdagen tillbringade jag i trädgården. Med ett öga på de ”hjälpande” barnen fick jag upp ogräs, kantklippte och planterade blommor alltmedan Mr Underbar drog runt på gräsklipparen.

Vad tycks?

Får jag skriva nu?

 

Signering på Skyttorpsdan nu på lördag

Om ni undrar var jag befinner mig någonstans på lördag mellan 10-16 så vill jag bara tala om att jag är på Skyttorpsdan tillsammans med andra begåvade författare och signerar. Vi har hört att det är värsta hallåballå och det kan vara värt resan längs E4an för att tillbringa ett par timmar med familj och vänner. Jag hör rykten om tivoli, marknadsgata, mat, loppis och mycket mycket annat.

Kolla in programmet här och kom förbi vårt bord för en bok och en snackis!