I skrivande stund är jag på tåget till Uppsala, på väg tillbaka efter en sjukt trevlig helg i Jönköping tillsammans med kusinen. Istället för julklappar och födelsedagspresenter ger vi varandra tid. En helg någonstans i vår närheten. Det blev Jönköping denna gång.
Och det här med tid är så intressant. Det går ju inte att skapa fler timmar i dygnet, det vet vi alla som försökt. Men det går att utnyttja varje sekund vi har på det som vi helst vill.
Till exempel att inte köpa den där tröjan som jag egentligen vet att kusinen skulle passa väldigt bra i och ge till julklapp utan ge henne en helg med mig istället. Den helgen passar vi inte bara på att prata oss sönder och sönder och skratta tills vi kissar på oss, vi tar långa promenader och höstblåsten, tränar på gymmet (och skulle ha varit i poolen men ett killgäng tog över så vi drog oss tillbaka) och så ta gott och dricka läsk-vin. Och på vägen dit och hem kan jag både jobba och skriva ett antal kapitel på min ungdomsroman i lugn och ro.
Idag har jag skrivit tre kapitel. Det var så sjukt länge sedan det rann på så bra och jag kan redan nu se ljuset där framme. Det är kanske fem kapitel och en skoldans kvar, en slutknorr och så vila fram till det är dags för redigeringen. Det hade jag aldrig hunnit med ifall jag inte tog bussen ner till Jönköping. Så sjukt roligt och så sjukt värt.
Där hemma väntar söndagsmiddagen med man och barn. De längtar jag alltid efter och det är så härligt att få krama om dem samtidigt som jag i datorn har flertal nya kapitel. Win-win liksom.
Hoppas ni håller fast i något tryggt här i höststormarna. Det gör ialla fall jag!