Det har varit ett långt år utan något skrivet. Vare sig noveller, knappt blogginlägg och verkligen inte romancer. Det vimlar av upplägg, det ska jag inte sticka under stolen med. men det vimlar ju inte direkt med tid.
Så jag skapade mig lite tid…
Först och främst går just nu överskott av fritiden till träning. Jag har bestämt mig för att bli av med ”trivsel”vikten (som är allt annat än trevlig) och då är det bara att bita i. Jag kan hälsa och säga att träningen går mer eller mindre på rutin, det är inte svårt att komma iväg till lokalen och köra ett pass eller ta en långpromenad. 10.000 steg om dagen är ett måste, både för rörelse och för den friska luften och ljuset.
Men det var så sannerligen inte det jag skulle skriva om nu. Så typiskt mig att dra det via en parantes…
Jag tränar på min fritid men jag har också startat upp en ny bok. En ungdomsbok faktiskt. En bok som, just nu i alla fall, utspelar sig i den lilla byn där jag bor, Vänge. Huvudpersonen Ludvig har precis flyttat in i ett hus på landet och saknar havet och kompisarna i Ystad. Första dagen i skolklass 6A blir kaos och katastrof. Men grannen Vera är ju rätt söt med det blonda håret som glänser i solen. Men den där Jonte…
I helgen satt jag med en tjej från sexan och frågade saker såsom nationella provet, kläder, lekar på rasten, tankar inför högstadiet. Sådant där är så sjukt värdefullt och otroligt intressant. Det ger en stor dimension även in i mitt eget familjeliv. Min äldsta går ju nu i trean så jag förstår lite vad han kommer gå igenom alldeles snart. Mamman i familjen ska jobba som ambulanssjuksköterska så nu ska jag hitta en sådan att ställa massor av frågor till.
Min skrivarguru – Solveig – skulle genast avkräva mig en synopsis på boken, en sida i excel med alla rollerna samt deras karaktärsdrag och så en sida med alla kapitlen nogsamt uppskrivna med händelser, mening och driv.
Jag kan direkt hälsa att jag har försökt men jag fungerar inte så. Hur boken börjar? Jag har en aning. Hur boken slutar? Inte en blekaste. Vad som händer därimellan? Den som lever får se.
Lite så jobbar jag.
Men jag har googlat fram bilder på huvudpersonerna, huset och planlösningarna och printat ut för att sätta in i skrivarboken. Bredvid varje bild skriver jag karaktärsdrag och egenheter. Det brukar vara bra för mitt minne. OCh sedan blir böckerna så vansinnigt roliga att spara för senare i livet. Bläddra igenom och minnas skrivprocessen.
Så ja, nu ska jag återgå till det jag brukar göra varje dag. Senare ikväll ska jag ta mitt skrivarpass. Du hanger väl med mig på resan?
Eva Ludvigsen 
Jaaa! Vad roligt!