Jag och Lilleman var ute på en promenad i kvällssolen i samhället där vi bor. Av någon anledningen, jag minns faktiskt inte alls hur vi hamnade där, började vi prata om zombiesar. Helt enligt plan började Lilleman vandra runt som en zombie istället medan han muntrade just ”zombie” i en ovanligt hes och långsam stämma.
”Men hur blir man zombie?” Frågan kom rätt omedelbart. För vampyrer vet jag hur de blir till. Och visst blir varulvar det för fullmånens skull (fast är det en gen som styr hårmängden?)?
”Hur slår man ihjäl en zombie och är säker på att den verkligen är dör?” För igen, jag har koll på vampyrerna. Men en zombie? Varför vet jag inte något om dem.
Säg nu bara inte att jag ska ta fram telefonen och googla fram all kunskap. Det är helt enkelt inte lika roligt. Det roliga är ju många gånger att spekulera tillsammans. Så det gör vi nu. Kom igen!
Häromdagen hörde jag att Sverige röstat fram en ”vanlig” människa, så där som de gör varje år. Jag vet inte helt hur det går till men jag antar att man får pitcha sitt sommartal i ett par minuter och så ringer folk in (eller har en app, vad vet jag) och lägger sin röst.
Alla röster hamnade visst på en person (från Uppsala, bara en sådan sak) som av någon anledning valt att specialisera sig på zombies. Och om jag minns rätt, förbereder sig för en zombieattack i framtiden. Ni vet, grävt ner ett överlevnadskit i alla fyra väderstrecken ifall olyckan skulle vara framme. Inte kärnkraftverk, inte ryssen och inte heller omvald regering. Zombieattack.
Och det som lugnade mig när jag läste om det här (innan jag hade mitt samtal med Lilleman, så jag lade inte så mycket på minnet) var att vi i Skandinavien inte var känt för just zombieattacken för det var ju väl känt att just zombiesar frös ihjäl vid minusgrader. De överlever helt enkelt inte vår vinter (och sommar, som det är i år).
Men det kändes ju väldigt betryggande kände jag.
Fast hur blir man zombie? Hur dödar man en? Varför uppstår de i flock? Vad lever de på?
Jag har inte en aning. Kanske jag måste skriva en bok för att ta reda på det. Eller lyssna på sommarprogrammet. Eller fråga er!
Bring it! Ge mig era bästa zombiespekulationer!
Eva Ludvigsen 
Blir du biten är det kört. Du kommer vara normal ett litet tag, sedan kommer du att ge dig på alla som råkar befinna sig i närheten – inklusive nära och kära. Och de hungrar efter människokött. Enligt vissa stories är det ett virus – som man letar botemedel för, enligt andra är det förbannelser / annat som startat epidemin. Herman är väldigt rolig att lyssna på för övrigt, dels för att han är humoristisk, dels eftersom han grundar sig på forskning om psykologi och hur människor faktiskt har reagerat vid verkliga katastrofer (vanligt att man försöker hjälpa varandra, som vid stormen Gudrun tex) – och jämför det med hur katastrofer framställs på film (instant plundring). Zombierna blir ett sätt att popularisera katastrofberedskap kan man säga. Själv funderar jag på varför de inte svälter ihjäl när alla har blivit smittade 🙂
Vad du kan! Och intressant att det är lite hipp som hopp. Att man kan hitta på orsak och verkan. Det gillar ju jag! Herman, är det han sommarprataren?
Japp, Herman är sommarprataren 🙂
Ok! Jag får höra på honom kan jag höra. 🙂
Ooo, jag ÄLSKAR zombies! Har spelat dröser med zombie tv-spel och sett mängder av filmer 🙂
Precis som Frida skriver kan det vara virus, dödliga gaser, radioaktivitet som orsakar ett utbrott. Sedan blir fler smittade via bett. En zombie dödar man genom att halshugga den eller skjuta den i huvudet (genom hjärnan). Det är hjärnan som av oklar anledning vaknat till liv, och därför är det hjärnan som måste förstöras.
Att de rör sig i flockar beror väl kanske på att de inte riktigt har någonstans att ta vägen…? Hjärnaktiviteten är ju något ensidig 🙂 Det enda de bryr sig om är att hitta mat = människor.
Men varför gillar du zombies? Vad är det som är så lockande? De är ju inte direkt charmerande, vältaliga eller söta. Vad är det du går igång på? Nu blir jag ju riktigt nyfiken!
Hm, väldigt svårt att förklara… 🙂 Jag har ju alltid älskat skräckfilmer, och just det här med att människor som vi känner och älskar plötsligt kan förvandlas till köttätande monster känns som den optimala skräcken. Den tomma blicken, det låga stönandet. Älskar det inte på det sättet att jag vill leva med en zombie, men som filmmonster är det min absoluta favorit 🙂
Finns en bra bok med lite mer sympatiska zombies som heter Warm bodies (Isaac Marion) En väldigt underhållande bok som också blivit film. Ett annat boktips är Breathers: A Zombie´s Lament av S.G Browne som handlar om hur man försöker återanpassa zombies till samhället. (De får gå till stödgrupper…) Också väldigt underhållande.
Tack för tipsen! Måste kolla upp och se om jag kan dela fascinationen. Skräckfilmer är ju inte min favoritgren direkt men man är ju aldrig för sen för att ändra sig. 🙂
Boktips. Signal av Stephen King. Min första zombie-erfarenhet ever. Läskigt. Han hade en teori om mobiltelefoner… I just say …
Boktips noterat! Mobiltelefoner… Jag tänker, hur gammal är boken?
Från 2006. Minns inte att det störde. Tvärtom, genialt. Men jag vet inte om det går att kategorisera in dessa i det allmänna zombie-sällskapet.
Bok – tankar?
Nej, inga boktankar egentligen. Bara en fascination över själva begreppet zombies. Jag menar, vampyrer verkar ju vara sexiga tills de biter tag i en. I alla fall framstår de så. Men zombies…
Yeak! Bara äckliga typer … Har nog aldrig fallit för dem.
Nej… jag känner nog lite på samma sätt…