Boktips: Ungdoms- och ungvuxenböcker

Hur ofta, jag säger HUR OFTA, hör jag inte någon rata en fantastisk bok för att ”jag läser inte ungdomsböcker” eller ”jag är ju inte någon ungdom längre, hö hö”. Varje gång, jag säger VARJE GÅNG, skakar jag huvudet inom mig själv och tänker: ”Stackars satar. De har inte en aning om vad de går miste om.”

Svensk barn, ungdoms och ungvuxenlitteratur är en bespottad genre. Det är svårt att få media och press, många anser att det är lätt att skriva en barnbok och litteraturkritiker vill gärna stå över sådan litteratur med argument att det sällan är välskrivet, saknar substans och rent av kan vara lite tramsigt. Och ja, ofta glömmer vi att Astrid Lindgren skrev för barn och ungdom och ingen har någonsin hävdad att det inte är välskrivet och utan substans. Snarare tvärtom, det är en naturlig del av vår barndom och vi hyllar böckerna för deras rollfigurer och svärtan av att tex mista en föräldrar utan att veta hur livet ska te sig efter det. Och Harry Potter, det är inte ofta man hör att folk refererar till ungdomsbok när den kom ut. Folk slukade böckerna, kort och gott. Välskrivet, fantasifullt och fartfyllt. Precis som det ska vara.

Hur media rapporterar om denna genrer blev oerhört tydligt i media när topplistorna för mest utlånade biblioteksböcker för 2018 kom. Bland annat svt meddelade att David Lagercrantz minsann låg i topp, tätt följd av Malin Persson Giolito. Sannerligen inget fel på deras böcker, jag har läst dem alla med stor behållning, men ska vi snacka topplista på riktigt så borde rubriken istället vara satt till: Martin Widmark mest utlånad under 2018. Punkt och slut. Men nej, LasseMajas stora framgångssaga kan man rakt inte sätta som ett löp. Skräck och gru att det faktiskt kan handla om att barn läser böcker på löpande band. Det där som vi vuxna tjatar om är så viktigt men media så uppenbart inte respekterar och ser det som något man vill klicka vidare på.

Så här ser jag på det. Att skriva för målgrupp upp till arton år är betydligt läskigare och svårare än för vuxna. Varför då? Jo, ungdomar av idag är både väldigt kräsna när det kommer till val av böcker men de är också extremt mån om deras tid. Hur ofta har ni inte hört en vuxen säga om en omtalad bok: Den var lite seg de första hundra sidorna men det tog sig på slutet och sedan blev det riktigt bra? Hur många gånger har jag inte själv sagt: Ge inte upp, den blir bättre.

Fast det händer inte i en ungdomsbok. Där behövs det fart, tempo och dialoger som är exakt rätt anpassade till målgruppen. Om det inte passar så lägger de ner boken efter tio sidor. Inget tjafs om att läsa om en soluppgång i arton sidor innan första karaktären äntrar scenen, så att säga. Med andra ord, en ungdomsförfattare behöver ha direkt puls mot målgruppen, skriva med driv utan att tappa både gestaltning och intrig. Det är en konstart inte alla hanterar och de som gör det, de gör det så otroligt bra att man blir salig.

Så här ser jag också på det. Ungdomsböcker, speciellt de som inriktar sig på 13-18 år, de är tuffa. Här handlar det mycket om att grotta ner sig hur det var att gå där i de ändlösa korridorerna på högstadiet, att önska sig bort men inte veta vart, att ständigt leta kompisar, söka talangen man inte anar ens om den finns, att hantera familj och framtid på samma bräde och dessutom samla mod till att önska sig Salomonväskan som alla de coola har i klassen och du vet att ni egentligen bara har råd med en billig kopia. Att skriva om ungdomar måste vara närmast ett terapiarbete. Att se sig själv, finnig, mullig och osäker i utkanten av de populära. Att hitta en inre kraft i den personen, få dem att vilja vidare och förbi. Och samtidigt skriva nutidsenliga och trovärdiga dialoger så målgrupp idds läsa.

Jag tror att många människor som hävdar att ungdomslitteratur är för enkelt, för barnsligt och för tramsigt, de vill helt enkelt inte minnas den tiden på högstadiet. De vill inte tillbaka till de åren. Det är för mycket svärta i all smärta, för tufft att påminnas och man vill hellre läsa vuxenlitteratur som passar in i det nya jaget.

Just därför ska vi inte dissa ungdomsböckerna. De får oss att känna, att uppleva, att vrida oss i skam men också minnas den trofasta vänskapen, den stora kärleken och skratten för allt eller inget. Drömmar om framtiden som fotbollsstjärna, nobelpristagare eller fredsmäklare är bra mer realistiska att ha som 15-åring än 45…

Just därför ska vi hylla ungdomsböckerna. För författarna som slår an rätt ton, som hittar rätt intrig och skapar konflikter vi kan gå stärkta ut. Kan de dessutom göra det med humor och slagfärdig dialog, ja då har du en vinnare. Fast inte i press och media förstås…

En av mina totala favoritförfattare är Lisa Bjärbo, tätt följd av Johanna Lindbäck. När de dessutom skrev en bok i hop var jag i extas. Det är smart, roligt och svärta i smärtan. Det behöver inte alltid handla om självskadebeteende, skilsmässa eller en full förälder. Ungdomslivet är proppfullt med så mycket annat som vi vuxna glömmer bort att de går igenom. Ena sekunden växer kroppen på ställen du inte anade kunde gå. Nästa dag ploppar det ut rödkletiga finnar i hela ansiktet, eller så blev du inte bjuden på klassfesten. Om ni inte har hittat fram till de författarna, GÖR DET! På momangen, pronto! Ni kommer inte att ångra er.

Igår sträckläste jag Christina Lindströms bok ”Välj mig”. HERRE MIN DAG! Jag tror minsann fru Lindström seglar upp som nummer ett av favoriter. Jag minns när jag läste hennes ”Finns det björkar i Sarajevo” förra sommaren och kunde inte sluta prata om boken. Jag propsade att mina barn skulle läsa, jag tänkte på boken och dess figurer när jag inte kunde sova och jag ville vara en lika duktig författare som Lindström. Det vill jag fortfarande vara. HERRE MIN DAG så skicklig hon är!

”Välj mig” är exakt på samma sätt. Det är roligt och trovärdigt, sorgligt och andas framtidsanda. Och så kärleken, den svåra härliga kärleken. Och dessutom utspelar sig boken i Norrland, också en underrepresenterat del av vårt vackra land i böcker. Här finns älgjakt, jakthundar, spark till skolan och fiske på kvällen. Som det mest naturliga i världen. Det är Helly Hansen-tröjan och samesjalen.

Kom i kontakt med ditt inre barn och ungdom, våga tänka tillbaka till högstadiet och utmana dig själv med att låna en bok av våra fantastiskt duktiga svenska författare. Och sedan tipsar du vidare om läsupplevelsen så vi kan lyfta denna genre tillsammans!

Trevliga lässtunder önskar jag er!

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Boktips från de små förlagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.