Boktips: Carina Bergfeldt

De flesta av er känner nog igen namnet Carina Bergfeldt som en av Sveriges mest respekterade och uppskattade utrikeskorrospondenter. På ett enkel och tydligt sätt guidade hon bland annat oss igenom Donald Trumps presidentval och hur han sedan valde att styra USA på. Hennes reportage om Utöya gav henne Stora Journalistpriset. Jag blir alltid lika glad, och trygg, när Carina dyker upp i rutan när jag ser på nyheterna för jag vet att jag kommer förstå omvärlden på ett bättre sätt efteråt.

Hon blev också en av de mest uppmärksammade och omtyckta Sommarprat i P1 här i sommar. Jag var en av dem som lyssnade på det programmet och både grät floder såsom förfärades över den uppväxt Carina och hennes syskon varit med om där en våldsam och elak pappa fått dominera alldeles för mycket och alldeles för länge.

Första gången jag kom i kontakt med Carinas namn var när jag stod med ett kontraktsförslag från Frank förlag för min debutroman Lova. Jag googlade då runt på flertal namn som redan var utgivna på förlaget eftersom jag gärna ville ha en insidesåsikt om hur förlaget fungerade och om det var värt att sätta kråkan på den streckade linjen. De namn jag tvekade mellan att skriva till var just Carina Bergfeldt och Frida Skybäck. Det landade på Frida.

När jag något senare sprang in i en bok av Carina Bergfeldt, då utgiven på Norstedts, tog jag ner den från bibliotekets hylla för att se hur Carina skrev. Boken hette ”Sju dagar kvar att leva”. Det blev en sådan där läsupplevelse som stannar länge kvar inom en. Jag minns var jag befann mig när jag slukade boken (i en våningssäng på Österlen), jag minns hur jag försökte prata om boken med alla jag träffade (dödsstraff är ett märkligt svårt samtalsämne att närma sig under ett hederligt elvakaffe) och jag googlade på hur vanligt dödstraff var och när vi i Sverige slutade med det (1921).

För ett par veckor sedan upptäckte jag att jag hade Carinas debutroman i min bokhylla. Den heter ”Fadersmord” och är utgiven på Frank förlag 2012. Den utgåva jag hade var i pocket och utgiven på Månpocket. Jag antar att jag en gång köpt boken för att läsa en bok som, precis som jag, varit utgiven på Frank men sedan gått vidare. Sedan har den fått stå när jag kom in i min orkar-inte-läsa-deckare-svackan. Den har jag nu kommit över.

Baksidetext:

Med minutiös noggrannhet planerar en anonym mördare att genomföra ett mord på den person som gjort hennes liv till ett levande helvete. Planen på det ultimata mordet läggs i detalj enligt tv-seriemördaren Dexter Morgan som förebild. Hon dokumenterar allt i den skrivbok som, trots sitt makabra innehåll, är utsmyckad som en oskuldsfull flickas dagbok med färgglada muffins. Och för att inte tappa fokus sitter en lapp på kylskåpet där det står: Fadersmord.

Samtidigt som fadersmordet planeras hittas en kvinna fastfrusen i Simsjön, och det är ingen tvekan om att hon har blivit mördad. Hos Skövdepolisen arbetar kriminalinspektör Anna Eiler intensivt med fallet parallellt som reportrarna Julia Almliden och Ing-Marie Andersson driver sin egen brottsutredning. Alla tre har sina personliga anledningar till att lösa mordfallet, för i den lilla staden har alla på ett eller annat sätt en relation till varandra relationer som den här vintern sätts på svåra prov. Och kanske bär en av dem på mörkaste hemligheten av alla.

Fadersmord är en psykologisk romandebut som kryper under huden. En skickligt vävd spänningsroman och som skildrar ett arv av våld och de outplånliga spår detta lämnar.

”Hämndlysten debut i sann Dexter-anda!” Mons Kallentoft
”En spännande och psykologiskt vibrerande historia.” Enbokcirkelföralla
”En bra intrig, intressanta karaktärer och ett roligt upplägg, där en blivande, anonym mördare kämpar för att hitta den optimala mordmetoden för att ta livet av en misshandlare.” Dagens Nyheter

För att vara en debutroman och från ett litet förlag har Carina fått fin uppmärksamhet av bland annat Dagens Nyheter. Och den förtjänar verkligen det. Det är en otroligt välskriven bok som följer två olika spår. Dels mordet på en kvinna och dels någon som planerar att döda sin far. Det blir nästan groteskt många gånger när planerna på mordet går i detalj, när googlandet för fram information om hur man på bästa sätt styckar en människa och personen bestämmer sig för att öva på en gris.
Minns ni att jag nämnde sommarpratet Carina genomförde i sommar? Hade jag läst Fadersmord när den kom ut 2012 hade jag naturligtvis inte reflekterade över det men nu lyssnade jag på sommarpratet och har precis läst ut boken. Likheterna är slående. Vissa scener från pratet och kapitel i boken är mer eller mindre identiska. Kvinnan i boken står med bordskniven i handen bakom ett träd ifall pappan ska komma och mörda hennes mamma. Kvinnan i boken blir kallad för en vidrig personlighet av sin pappa och det biter sig fast, sitter fast som berg, i den vuxna kvinnan. Kvinnan i boken hör hur mamman blir misshandlad av pappan inne i badrummet medan hon och den äldre brodern låtsas sova i deras sängar. Dagen efter är allt frid och fröjd men mamma är på sjukhus för hon ramlade i trappen.
Carinas upplevelser i barndomen, både som sommarprat och i boken. Det är förståligt hur tankar om hur man på bästa sätt kan slå ihjäl en person och sedan slippa undan med det har varit en del av hennes liv, kanske till och med som terapi för sortera uttrycken och hantera ilskan, frustrationen och maktlösheten inför sin mamma och syskon som pappan styr över med järnhand.
Jag rekommenderar Carinas debutroman och gärna efter ni har lyssnat på sommarpratet. Det blir liksom en extra dimension till Carinas liv och upplevelser. Jag kom på mig själv att undra om hon kom undan med mordet när jag läste boken men vad jag vet lever han än fast de inte längre har någon kontakt.

Inga barn ska uppleva en sådan barndom som Carina med syskon har gjort. Det borde finnas starka vuxna i omgivningen som ser, hör och sätter stopp. Det borde det. Ändå vet vi att det lever barn i psykisk och fysisk misär runt oss. Det gör mig så oerhört sorgsen och ledsen. Det enda jag önskar för Carina nu är en lycklig, trygg och framgångsrik vuxendom.

Nu ska jag gå och krama om mina barn!

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Boktips från de små förlagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.