Vi är på god väg mot bok nummer 11!

Familjen har redan börjat kommentera det. Varje ledig minut åker antingen datorn eller anteckningsblocket fram. Jag stirrar ut i fjärran, funderar, skriver, stryker, funderar och skriver lite tid.

Sakta men säkert växer historien fram. Om Cecilia mitt i livet. En mörk historia om att ha stannat till, kanske gett upp och skyller på alla andra för att skrattet inte lurar bakom varje hörn. Kommer det sluta mörkt? Förhoppningsvis inte, men hej, det är inte alltid jag som bestämmer.

För tillfället filar jag på kapitel sju medan jag söker kontakt med infektionsläkare, mäklare och andra som kan tänka sig sitta inne med kunskap som jag kan behöva för att det ska bli bra, trovärdigt och läsbart.

Så. Himla. Roligt.

Så, nej. Historien är inte baserad på mig. Jag väntar inte på att någon ska skratta först för att jag ska göra det detsamma. Min lycka är endast mitt eget ansvar och det finns ingen att skylla på. Jag lockar gärna folk till skratt, sprider lite energi runt omkring mig innan jag sätter min in i min skrivarhåla.

Kanske Cecilia kan lära sig lite av mig vad det lider. Vem vet?

Lämna en kommentar

Under Manus 11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.