Jag är en macho-brandman med ett mjukt inre. Eller?

Häromnatten hade jag en bra märklig dröm. Jag befann mig mitt uppe i en katastroffilm. Ni vet, där själva katastrofen är ett faktum. Här handlade det om megamaskiner som sprutade eld och som troligtvis hade landat på jorden från rymden. Oklart hur egentligen, men poängen var att de var ute för att förgöra alla människor, hela befolkningen, i hela världen och det skulle gå undan.

Allt det visste vi. Vi räddningsfolk som just nu befann sig i en furustuga i skogen, oklart var i Sverige. Vi höll som bäst på att förbereda oss på att dra ut i krig. Vi visste att vi bara hade en chans att demolera monstren och rädda världen – VÄRLDEN. En chans.

Själv vad jag räddningsledaren. En macho-brandman, en man alltså. I sina bästa ord. Muskulös, lång, kaxig, säkra rörelser, kunnig i mitt ämne – att rädda världen och alla i den.

I drömmen hade jag précis fått på mig hela utstyret av välimpregnerad räddningsuniform och blev précis nedkyld av iskallt vatten för att bättre stå emot elden som maskinmonstren sprutade ut. Jag minns att jag visste att detta var sista sekunden för mig. För min mannar, för jorden. Den smörgås jag försökte få i mig var sista Skogaholmslimpan med ost. Kaffet skulle aldrig skölja min strupe igen och jag skulle aldrig mer få se mina barn.

Men om jag inte drog ut i krig, om jag inte ledde mina mannar skulle det var slutet på vår tid som vi känner den idag. Så var det bara.

Och jag var rädd. Så jävla rädd. Varje del av mig skakade okontrollerat men utåt sett var jag en klippa, någon att lita på. Inte en min avslöjade att jag egentligen ville kasta upp dörren, slänga mig ut och ner i jordkällaren. Istället kastade jag käft med de andra, höll dem i gott mod i väntan på undergången.

Jag, en machoman, en räddningsledare. En softis som inte törs rymma.

Orkar jag ens fråga om tolkningar?

2 kommentarer

Under Snack för en snack

2 svar till “Jag är en macho-brandman med ett mjukt inre. Eller?

  1. Några gånger har det hänt mig att jag vaknat och känt att jag hade drömt en hel roman. En kanonroman, en bestseller! Om jag bara hade hunnit att plita ned ett synopsis …
    Du verkar ha en spännande undergångshistoria på gång. Varför inte?

    • Tänk, så ofta jag drömmer om att jag ska skriva en bestseller. Så ofta så jag nästan tror på det själv… Undergångshistoria med sprutande maskiner? Varför inte. Det blir ju en ny genre att gripa tag I. Trevlig helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.