Ska vi tala lite om Skam?

Jag vet, jag är rätt sent på bollen (jag brukar som bekant vara det) men i helgen har jag plöjt säsong ett, två och halva tre i den norska ungdomsserien Skam. Jag hade helt missat denna pärla om inte alla mina vänner helt plötsligt började prata (fejk)norsk och Mellots pausunderhållning anspelade på detsamma.

Grejt, jag hajar. Alla pratar cliff hanger, inre och yttre konflikter och närvarande repliker. Som sagt, jag har slukat avsnitt efter avsnitt. I morse gick jag upp vid sex, kokade kaffe och satte mig vid teven igen. Bra start på söndagen liksom. För att få möjlighet att börja på säsong tre och ändå känna mig nyttig röjde jag ur garderoben och städade mitt sovrum. Det är skola, kärlek, fest (massor av fest) och det är coola mössor. Vänskap, massor av vänskap och så lite ideologi. Det kan ju helt enkelt inte gå fel.

Men vad jag inte fattar är att alla har kollat. Alla. Gammal som vuxen. För när jag börjar prata om min ungdomsbom ”Var det inte värre än så här?” så säger folk ”jag läser minsann inte ungdom. Nehej då.” Det kan vara så att de inte vill läsa min bok, jag kan ta det, men jag fattar bara inte. Är det för att de inte vill minnas sin egen ungdomstid? Är det för att man inte vill bli betraktad som barnslig eller allt för lättsinnig? Jag vet också många författare som slås med näbbar och klor för att inte bli katagoriserad som ungdomslitteratur för det får inte samma mediala omfattning och uppskattning som vuxenlitteratur.

Om jag skulle jämföra ungdom mot vuxen-litteratur så ser jag stora fördelar med den tidigare. Ungdomsböcker har ett högre tempo, mindre miljöbeskrivningar, omvälvande känslor och fantastiskt kärlek och vänskap. Det finns ju ingen annan tid i livet där allt är så levande, så avgörande och där vännerna är så nära en. Där man hänger hela dagen på skolan och nästan kan dö om man inte hittar tid till att hänga även på kvällen. Alla pratar om vad som ska hända på fredagen och sedan avhandlas allt drama på måndagen. Jag säger inte att det var kul att vara ungdom, det gör jag verkligen inte. Många gånger har jag ångest över att mina barn ska igenom det.

Men jag säger att ungdomslitteraturen och filmerna är som skapta för Hollowood. Därför fattar jag inte varför så många avfärdar den genren.

Och jag fattar inte heller hur man kan se ner på en ungdomsförfattare för jag kan inte tänka mig en kräsnare publik än dagens ungdom. De är inte som vi andra, som hänger fast i en bok i någon slags lojalitetskonflikt – jag har ju börjat så nu måste jag avsluta fast det inte har hänt ett skit de första hundra sidorna och jag kan inte hålla reda på persongalleriet. En ungdom börjar med boken, läser tio sidor, tar ett snabbt beslut och går vidare. Svårare än så är det inte att vara läsare. Men en gigantiskt kamp för författaren. Så jag fattar inte att ungdomslitteraturen inte får Nobelpriset, det gör jag faktiskt inte.

Men det jag fattar minst av allt är att alla dessa människor som verkligen inte läser ungdomslitteratur ändå på något sätt nosar upp Skam, Twilight och även Harry Potter. Fantastiska filmer som Hungergames, Divergent och Förr eller senare exploderar jag. Jag menar, fantastiska. Med massor av känslor och tankar, där det lilla (i vår värld) blir det stora (i tonårens värld).

Jag vet egentligen inte vad jag vill med det här inlägget. Kanske en stilla undran över varför vi så bestämt ska hävda att vi inte läser en bestäm genre. Lite så där som man gjorde på åttiotalet – Nej, jag ser då rakt inte Dallas men min favorit är Sue Ellen. Det är kanske bara så enkelt att vi människor är flockdjur så det är först när vi ser att andra ser som vi vågar erkänna vad som sker i flimrande vardagsrum.

Själv säger jag bara: Min krop trænger potæter!

Advertisements

2 kommentarer

Filed under Böcker och författare, Snack för en snack

2 responses to “Ska vi tala lite om Skam?

  1. Lika sen på bollen jag, men nu är jag i samma fas som du. Jag får sådan ångest när jag kollar, både för att jag minns mina egna tonår (alla misstagen, alla missförstånden!) och att ungarna ska igenom den här fasen med hälsan i behåll. Vad mycket alkohol och annat, blir alldeles matt.

    • Asså ja, vilka fester och vad lätt de får tag på alkohol. Så var det inte på min tid men jag tanker att barnen nu får uppleva det. Det ger mig sjukt mycket ångest. Mycket att prata med dem om innan de går in i tonåren…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s