Mina sexscener har fått beröm

För alla som följer mig på bloggen, läst mina böcker och känner mig IRL vet att det där med sexscener är inte det lättaste. Det är något jag drar mig för, något jag plågar mig igenom och sedan skäms så jag dör när det är klart. Därefter vill jag inte ens tänka tanken att någon jag känner ska läsa det jag just har skrivit.

Typ så.

Så jag har haft mina vägar att komma runt problemet. Olika för varje manus.

Men när jag skrev ”Var det inte värre än så här?” röt käraste Anna-Maria Jansson från Debutantbloggen till. ”Du måste fixa det där. Stäng dörren, ta en glas vin och sätt igång. Hur svårt kan det vara?”

Svårt, stammade jag, som hatar kritik, svårt ska ni veta. Förbannat svårt.

Och så drämde hon till med det där hemska:

”Jag utmanar dig att skriva nästa sexscen i helgen. Bara flöda på. Skriv utan tankar på läsarna. Skriv som om du såg en film framför dig.”

Klart jag blev arg. Klart jag blev utmanad. Klart jag var tvungen att genomföra. Helgen skulle jag tillbringa på konferens i Berlin. Dörren var låst, jag hade druckit vin till middagen, timmen var sen.

Om man inte kan göra det nu, när ska man då kunna göra det.

Så jag gjorde det. Sexscenen på sida 198 i boken. Såg allt framför mig, föreställde mig lokalerna på BMC. De röda dörrarna, de grå borden och den svaga doften av bananskal och kaffe som alltid verkar dröja sig kvar i små undervisningslokaler.

Efter fyra sidor var jag helt färdig, röd som en kräfta och slog ihop datorn. Jag har inte läst scenen efter det. Totalvägrar. Tänker att gör jag inte det finns den inte. Typ.

Tills en kär läsare hörde av sig. Hon har läst att jag har skrivit med stor behållning. Nu frågade hon ifall jag hade haft hjälpt med sexscenerna. Hon kände inte igen skrivsättet, tyckte det var hett och ångande. Inte alls det där ”de tog varandra i handen och gick in i sovrummet” som annars kännetecknar mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Tack? Ja, kanske det.

Som vanligt valde jag att gapskratta och schabbla bort det. Det brukar ju fungera så bra…

Frågan är ju bara om hon har rätt. Jag vet inte… Vad tror ni?

Lämna en kommentar

Under F & C - en ungvuxenroman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.