Månadsarkiv: april 2015

Sonfjällsdeckarna skapade uppmärksamhet i tidningar och på nätet

Nu har jag kommit tillbaka från Mankellgården i Härjedalen. Fullständigt fulladdad med energi och nya intryck. Det var en sådan fantastisk upplevelse att få det där vistelsestipendiet som ledde till Sonfjällsdeckarnas uppkomst, releasefest på bokhandeln i Sveg, signering på fiskeaffären Ekbergs (jag fick underställ som tack), författarframträdande och fantastiska frågor och tankar runt böcker och skrivande.

Ni anar inte vad nöjd jag är med livet just nu.

Och Sonfjällsdeckarna fick komma ut i dagsljus. Hitta sina läsare. De första recensionerna och kommentarerna börjar strömma in. Bara det är roligt. Läskigt, ja visst, men mest roligt. Otroligt roligt.

Nu har böckernas försäljning nått det magiska break even så nu kan jag  på fullaste allvar tänka på en del två utan att vara rädd för att sitta på ett för stort lager av böcker i källaren. Den verkar helt enkelt ta slut rätt fort så nu ska det skrivas.

Då målgruppen själv fick välja blev spöken framröstade. Nu läser jag alltså spökböcker varje kväll. Och somnar med lampan tänd. Inte min gren, helt enkelt…

Här kommer ett par länkar där du kan läsa om min stora Härjedalsvistelse.

Sveg.se

Länstidningen 

Östersundsposten

Tidningen Härjedalen

Min kära kusin Anders (Anton i boken….) skrev titelspåret till boken. Efter flertal böcker är det tänkt att bli en hel CD. Låten drar oss verkligen tillbaka till barndomens sommar och jag är så himla glad för att han skrev den. Under releasefesten spelade han den om och om igen. Naturligtvis spelade jag in den på telefonen men nu vet jag inte hur jag ska få in den på nätet…

Vill du läsa ett ex av Sonfjällsdeckarna? Hör av dig till mig så ordnar vi med det!

ReleaseSveg

 

4 kommentarer

Under Marknadsföring, Sonfjällsdeckarna

Sonfjällsdeckarnas fantastiska dag!

Nu sitter jag nedsjunken i soffan. Barnen har fått lördagsgodis, på teve vankas Gladiatorerna.

Och jag är trött, nöjd och glad. Och trött.

För idag fick Sonfjällsdeckarna träffa sina härjedalska läsare, på riktigt. Svegs Foto & Fritid hade dukat upp med godis, frukt och saft för alla som kom. Supertrevligt. Och käraste kusinen Anders tog fram gitarren och spelade bokens sound track om och om igen. Jag har spelat in honom på telefonen men upptäckte att jag filmat lite konstigt så jag får se om jag kan locka honom till ett da capo efter att jag riggat utrustningen. Det ska nog gå att ordna framöver.

Barnen mina sprang som yra höns tillsammans med alla tremänningar. Fram till godisskålen, ett varv runt butiken och sedan ut till lekplatsen. Och tillbaka till godisskålen igen. Precis som det ska vara på lördag. Och boksläppsfester.

Som jag sade en gång under dagen – det var som om hela Ransjö dragit till Sveg för att fira boken. Så fantastiskt roligt.

Och så var tidningen där. Bara en sådan sak.

Min kära författarkollega Anne-Lie tog en massa bilder medan jag signerade så pennan glöd och bullrade ut mitt stora skratt till alla som ville höra och som råkade stå i närheten. Nedan ser ni ett hopkok.

ReleaseSveg

 

Tack till alla som kom!

2 kommentarer

Under Marknadsföring, Sonfjällsdeckarna

Imorgon smäller korkarna i taket för Sonfjällsdeckarna

Imorgon klockan 12 ska jag infinna mig på Svegs Foto och Fritid för att hylla min Sonfjällsdeckarna tillsammans med släkt, vänner och Svegsbor.

Hoppas jag…

Vilket fall som helst. Jag åtgår ifrån att det finns kameror på plats som kan föreviga ögonblicket för del ett i Sonfjällsdeckarna. Själv kommer jag signera, prata, höja glaset, kasta getögon på barnen och sedan njuta njuta njuta av ögonblicket.

För det är ju ett av mina stora mål under 2015. Att leva här och nu.

Imorgon smäller det!

2015-03-27 123345.JPG Eva Boksläpp Sveg  Sonfjällsdeckarna

Lämna en kommentar

Under Marknadsföring, Sonfjällsdeckarna

Del två av Sonfjällsdeckarna tar sin form

Jag har hela tiden sagt ”när Flaskpostmysteriet sålt slut ska jag börja med del två. Inte en sekund innan.” Varför skriva på något som ingen vill läsa? Varför sitta på ett lager som ingen vill köpa? Lite så.

Boken har nyss kommit från tryckeriet. Recensionen från BTJ var fin, mycket fin. Släkt och vänner (som ju lite ingår i boken) står och ropar ”det bästa du någonsin skrivit” och ”du borde alltid skriva i den här genren”. Det kan vara för att de faktiskt ingår i boken. Det kan vara så att min familj är det mest stöttande och omtänksamma man kan tänka sig.

Det kan vara så att de faktiskt gillar det..

Jag har sålt 10% av upplagan. Inte ens i närheten av de 90% som jag hade bestämt mig för skulle vara rådande.

I helgen satt jag med mina kära kusiner. Pratade om vilka de var i boken (förvånansvärt intressant för alla inblandade) och hur mycket av historien som var hittepå och vad som därutöver var sanning. Vi pratade minnen, helt enkelt. Så där skrattkrampande och tårrinnande på samma gång. Ni vet. Underbart. Och barnen tittar på oss som om vi vore helt galna. Tappat konceptet helt och nu får de laga mat och betala räkningarna hädanefter. Typ så.

Då rann nästa del av Sonfjällsdeckarna upp. Jag kastade en blick på Elsa (fast hon finns ju inte på riktigt. Jag kollade på Camilla men ni fattar) och hon tänkte samma sak. I samma sekund. Så där som det brukar vara. Så där som det ska vara.

I natt drog jag upp riktlinjerna. Funderade ut vilket hus som skulle vara inblandat. Vilket omslaget skulle vara. Hur min illustratör Stine skulle gilla uppdraget. Att jag vill iväg och fota själva huset idag, tillsammans med barnen.

Men själva historien vågar jag nästan inte ge mig in på. Den är läskig. Jag är inte bra på läskiga saker. Man kan säga att det här blir nog Sveas svåraste och jobbigaste Sonfjällsdeckaruppdrag. Elsa tar det mera cool. Hon är ju ändå mer rädd för spindlar.

Jag ska googla lite, fundera en sväng och sedan skriva. Vad ska man annars göra här på Mankellgården om inte skriva en historia som utspelar sig i Härjedalen? Perfekt ju.

Fast det var ju det där med att sälja 90% av upplagan innan jag började skriva. Hur mycket ska jag lyssna på det? Ska jag ta smällen av mina löften och börja skriva? Ska jag lita på att bilen inte är lika fullpackad med böcker på vägen hem som på vägen hit?

Eller ska jag bara göra som jag själv har lust med?

 

13 kommentarer

Under Sonfjällsdeckarna

Sonfjällsdeckarna har hittat hem

Just nu befinner jag mig i Överberg, närmare bestämt på Mankellgården. Utsikten från gården är makalös. Närheten till familjen är magisk och snön ligger fortfarande kvar. Hela påsken har vi rumlat runt från fikabord till middagsmat, från pulkabacke till öppen eld. Pratat, skrattat och förbannat. Allt i en salig röra.

Och jag har sålt Sonfjällsdeckarna till de nära och de kära. Många av dem läste ut boken på ett par timmar. Sedan hade de kommentarer och tankar. Vem var det där? Var ligger det? Hur kommer du på allt? 

Kort och gott. Påsken var god, livet är gott och på lördag ska boken ha sin riktiga fest. Lovely!

Sonfjällsdeckarna

Lämna en kommentar

Under Sonfjällsdeckarna