Tror ni att jag kommer klara det?

För cirka en vecka sedan tummade Sötnosen och jag på en sak. En sak som jag tänkt på ett tag men aldrig kommer till skott med. Det finns ju alltid en måndag nästa vecka att börja på…

Men nu jäklars tänkte jag och berättade hela min plan för Sötnosen. För det är ju allmänt känt att om man säger något högt så måste man hålla det. Då gör man målet tydligt för en själv och alla andra.

”Bra mamma. Det tummar vi på. Fast det gäller bara för dig.”

Jag tänkte efter en sekund, nickade och tummade. Det gäller bara för mig.

Så här är det. Jag småäter hela tiden. Konstant. Alltid. Jag är på jakt efter saker att stoppa i min mun och tugga på. Konstant. Alltid.

Jag är faktiskt rätt less på den funktionen hos mig. Så jag har gått och tänkt på att jag ska sluta. Åtminstone med allt det onyttiga jag får i mig. För det är på något vis lättare att gräva i skåpet (efter att man fått hämta en stol) efter kakor (med risk för att alla hör) än att skala en morot. Det vet ju alla.

Så. Jag ska inte äta småkakor och godis. Kakor generellt faktiskt. Allt med socker i, om vi ska vara helt ärliga. Nej, inte så där att jag inte kan äta ketchup för att det finns socker i men ni fattar. Allt onödigt. Som ju ketchup i princip är, men vi går inte in på det nu.

Och dessutom skulle mina barn verkligen inte hålla med mig…

Därtill har jag utökat målet med 10 000 steg om dagen. I julas fick jag ett aktivitetsband. Jag brukar oftast komma upp i 10 000 steg om dagen men bryr mig inte speciellt mycket när det så inte sker. Det är det slut på nu. Varje dag, utan undantag, ska jag upp på 10 000 steg. Japp.

På jobbet har jag lagt in lunchpromenader. Otroligt trevligt. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. Frisk luft. motion och sällskap med trevlig kollegor i en halvtimme. Mat äter vi sedan vid skrivbordet. Jag orkar mer, jag andas lättare och jag är vaken på eftermiddagen.

Sedan åkte jag på konferens. Där jag är just nu. Där blir det stillasittande från 8-8, hela dagarna. Men, jag har tummat med Sötnosen, så imorse stod jag på löpbandet kl 6 och harvade på. Tittade på aktivitetsbandet och räknade ut stegen. Efter 25 minuter fick jag stiga av. Då hade jag gjort ungefär hälften av dagens steg. Hurra!

Och därefter väntade hotellfrukosten. OMG en sådan frukost! Där finns allt! ALLT! Jag bara gapade. Hungrig var jag ju dessutom. Det är ju inte direkt varje morgon jag tar ett motionspass. Jag blängde på Nutellan. Tänkte nästan ta en bild och håna mig själv men jag hejdade mig. Det fick bli nötter, fil och smörgås. Massor av frukt till avslut. Det går ju inte att klaga på.

Vad tror nu? Det har gått cirka en vecka och än så länge är det en dans. Saknar inte godiset lika mycket som jag trodde. Saknar inte småätandet. Kämpar med stegen.

Målet är fram till midsommar. Vad ska jag ha som belöning? En skrivarvecka på Fårö kanske?

Trevlig helg!

4 kommentarer

Under Barnjidder, Snack för en snack

4 svar till “Tror ni att jag kommer klara det?

  1. En skrivarvecka på Fårö tycker jag låter som en utmärkt belöning! Heja!

  2. Det klarar du galant! Speciellt om du har ett så lockande mål 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.