Månadsarkiv: oktober 2014

”Jag ska inte dö i dag” av Pamela Andersson Alselind

Pernilla Alm lade för ett tag ut sedan ut ett inlägg om en kvinna som just i skrivande stund var på väg in till Karolinska för att operera bort en hjärntumör. In i dimmorna, minns jag inlägget hade som rubrik. Allt det där grep fatt i mig. Fast jag inte brukar kommentera på okända bloggar langade jag in ett ”lycka till” eller något annat platt. Bara för att jag helt enkelt var tvungen.

Sedan följde jag Pamelas kamp mot hjärntumören på hennes blogg och krönikor. Sett henne på avstånd på bokmässa och andra bokevent fast aldrig gått fram. Bara fortsätt läsa.

Så när hennes bok kom ut laddade jag ner den som ljudbok. Stod i köket och lagade mat för ett helt kompani. För att ha en ursäkt till att fortsätta lyssna, en lök att skylla tårarna på.

En diagnos med hjärntumör stoppar inte en människa som Pamela. Hon gråter och laddar om. Skaffar sig en personlig tränare och ger sig ut i sin livs viktigaste match. Cellgifter och skelettdepressioner till trots så tar hon en promenad, bokar in tjejmilen och funderar på nästa drag. Fast kroppen skriker tar hon sig ur sängen och tränar. Och sedan svirar om till högklackat och glamklänning för att få lite bubbel, lite kolsyra i blodådrorna. Och så gifter hon sig. Kickar tumören på smalbenen, flinar den rätt upp i fejset och utropar ”jag ska inte dö i dag!”

I somras gick min träning riktigt tokbra. Jag klagade inte en enda gång när det var dags för motionsspåret. Jag ökade distans och hastighet. Tre gånger i veckan i tre månader. Utan problem.

Så kom en förkylning, sommarlovet var slut och jag gav liksom lite upp. Skyllde på en ond höft och dåligt med tid.

Men nu har jag som sagt lyssnat på Pamela. Och kommit in i helt andra tankar. I lördags stegade jag iväg på en promenad klockan sju på morgonen. I uttrycket ”härvaro” såg jag mig runt bland de höstglada färgerna, andades och svängde med armarna. Även om jag just nu inte kan springa så kan jag faktiskt gå. Regelbundet. Och kan Pamela göra det, med cellgifter, strålbehandling och tumör, så kan fan i mig jag göra det också.

Sedan bokade jag en läkartid för den där onda höften och den tunga tröttheten. Det måste ju klart utredas och hellre vara hos läkaren en gång för mycket än en gång för lite.

Och eftersom jag har en väldigt stor tendens att jaga in mot framtiden hela tiden så köpte jag en bok om ”medveten närvaro.” Att njuta av det vi har i livet. Här och nu.

Jag har ju liksom skrivit en bok med den titeln. Som inspirerat andra att boka resor till Legoland. Själv såg jag bara fram emot nästa manus, nästa månad, nästa nästa nästa. Utan att stanna upp och njuta av här och nu.

Efter bara en vecka tycker jag själv att jag gör det bättre. Andas djupare, noterar skillnader i luftförändringar, ser höstlövens nyanser. Känner fuktigheten mot ansiktet. Allt det där. Närvaro, härvaro, medvetenheten.

Tänk vilken skillnad en bok kan göra. Tänk vilken makt det skrivna språket är.

Och så är hon också från Hudiksvall.

Tack Pamela, för att du skrev din historia. För att du gjorde det rakt, ärligt och välformulerat. Jag önskar dig all lycka och välgång med dig och din familj. Din berättelse gjorde skillnad.

Pamela

 

Lämna en kommentar

Under Böcker och författare, Snack för en snack

Veckans gäst hos Erika Bengtsson är jag!

Hela artikeln hittar ni här.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Recept på världens äckligaste mat

Det kan mycket väl vara så att middagsmaten jag snodde ihop till mina kära familjemedlemmar var så äcklig att Mr Underbar inte ens kunde styra en våldsam ryckning bakåt vid första tuggan. Inte ens den mest diplomatiska av människor, alltså Mr Underbar, klarade av att mörka en hostning och harkling.

Jag fattade läget när jag tog första tuggan.

Men jeezz..

Det är i det närmaste en bedrift att laga så äcklig mat. Hur kan pastasås och spagetti liksom misslyckas?

Tja, barnen åt pasta med ketchup, jag åt en smörgås. Allt hamnade i komposten. Det finns det säkert någon slags mening i.

Bättre lycka en annan dag.

6 kommentarer

Under Snack för en snack

Vad som händer när man googlar sitt namn

Då kan det hända att man dyker upp i högar hos bokbloggare lite här och där. Också där. Notera för övrigt att min bok ligger med i headern. Sådant kan göra en författare väldigt väldigt glad.

Det kan också hända att jag typ vill skrika ”men läs då för bövelen min bok. Gråt en skvätt och skriv om det” men jag gör inte det. Bara väldigt tyst för mig själv. Och så här på bloggen.

När jag skrev Lova i första omgången så var det endast, och endast endast, för mig själv. För min höga underhållning skull. När den faktiskt blev klar ville jag även att andra skulle få roa sig ett tag. Glida bort i en annan värld, en rosa fluffig värld där allt kan ordna sig. I mitt följebrev till förlag skrev jag att jag hade tänkt mig den som ett resesällskap, ett sätt att göra restiden kortare, mer uthållbar. Med boken Lova skulle kaffet kallna, andra passagerare försvinna bort och kontinenter kunde passeras utan att tiden gick långsamt.

När jag googlade mitt namn häromdagen, något jag tvingar mig själv att göra cirka en gång i månaden, hittade jag en blogg som just nu befinner sig på resande fot. Med sig i flygplanet till Kap Verde fanns min Lova.  En ljuvlig bild med paraplydrink och sand och så min Lova.

Det slår allt en höstregntung måndag.

2 kommentarer

Under Böcker och författare, Här och Nu, Lova, Marknadsföring, Okategoriserade

Ska jag sända in en novell till en antologi?

Förra året kom ett inlägg på Författare på Facebook – ”Ska vi skriva en bok tillsammans?”

Naturligtvis var jag tvungen att trycka ”like” och skriva ”jajamänsan”. För sådan har jag blivit nu, impulsiv och hoppar på nya saker utan att ens veta vad det innebär.

Inte som tidigare, alltså. Där jag var tvungen att veta allt och ta reda på ännu  mera. Sitta med hatt, paraply och hängslen i alla lägen för att överhuvudtaget känna mig någorlunda trygg.

Jag gillar mitt nya jag..

Men nu simmar jag bort ifrån frågan.

I maj i år kom novellantologin #Älskanoveller – 26 nyanser av Sverige. Jag och min novell fick vara sist i boken. Troligtvis för att min titel var ”Fiolerna spelar och eftertexterna rullar”. Inte ett öga torrt, med andra ord.

I och med den novellantologin lärde jag känna fina skrivande människor i vårt avlånga land. Fick ihop ett gäng i just Uppland som tillsammans ordnade signeringstillfällen på uppländska bibliotek. Väldigt väldigt trevligt, lärorikt och hektiskt.

På bokmässan kom Ordberoende Förlag upp med nästa tema. Innan 31 oktober ska novell på temat passion lämnas in, allt efter konstens regler. Mellan 10.000-16.000 tecken. Inskickat anonymt i fyra exemplar. Väntan, väntan, väntan och så sedan ett besked. Ja eller nej. Inget kanske eller annat mellanläge.

Jag tänkte inte vara med denna gång. Tid fanns helt enkelt inte. Orken tryter och fingrarna har slutat flyta fram på tangentbordet. Det var länge sedan jag skrev något alls. Idéerna sitter allt för långt inne och går man till sängs redan vid åtta varje kväll fungerar det inte att locka fram dem. Än mindre, få ner dem på pappret.

Så jag gav upp redan på bokmässan. Passion borde ju annars vara lite av min grej. Kärlek de luxe liksom. En timme vid datorn och sedan är det klart.

Men nej…

Så jag sade till alla närvarande att jag stiger åt sidan, ger plats åt någon annan. Låter bli att andäktigt vänta in ett svar. Behöver inte hitta på någon förklaring och ursäkt om responsen skulle bli ”tack men nej tack”.

Och så surade jag till. Så där som bara jag kan. När jag irriterar mig själv. Kittlar mig under fotsulan och väser ”ger du dig så lätt? Är det detta liv du vill ha?”

Så jag satt på ett flygplan (var annars?) och skrev 10.000 tecken i ett svep. Passion. I en dålig form. En uppslukande form.

Ska jag sända in den? Hålla andan i väntan på svar?

Ska jag?

11 kommentarer

Under Böcker och författare, Noveller

Jag ska ändra om gymnasieskolan

Mitt liv är så rasande spännande just nu. Eller…

I natt drömde jag att jag höll föreläsningar i skillnaderna mellan de svenska och danska skolorna, främst gymnasie. Framlade även min drömvision om hur man kunde etablera en mix av de båda bästa världarna.

Allt medan jag beskar ett fullt blommande körsbärsträd.

Ni ser symboliken?

Och dessutom är det Ingrids namnsdag idag. Jag skulle ju hellre vilja drömma om nya böcker än skolplanen, men well well. Där väljer man visst inte själv.

Grattis Ingrid!

Lämna en kommentar

Under Snack för en snack

Här och nu fortsätter att beröra

Fick ett härligt läsarmail med orden:

Trött idag för jag var tvungen att få reda på hur det gick med Nate och Ingrid igår kväll…… Fin bok med väl beskrivna personligheter och vackert bitterljuvt slut. Jag saknar Ingrid, Nate, Anna och Luke!

Jamen då så! Då tar vi nya författartag med de orden farande runt i kroppen.

harochnu_400-500x500

Lämna en kommentar

Under Här och Nu, Marknadsföring