Träff med gammal god vän

Som jag har skrivit i ett inlägg tidigare så är jag just nu inne på ”Mindfulness”. Medveten närvaro, som de översätter det med. Sådant där har för mig alltid varit lite mumbo-jumbo, lite trams och flum.

Men så läste jag på, undersökte saken och upptäckte nya saker om mig själv. Hur jag ständigt strävar framåt i framtiden. I alla lägen. Jag landar aldrig, jag menar aldrig, i ögonblicket. Sitter och njuter av middagen, läsläsningen eller morgonpromenaden. Bara tänker framåt. Hela tiden.

Rätt störigt när man liksom kommit på det.

Så nu försöker jag på fullaste allvar att leva i nuet. Inte alltid, det blir lite knäppt, men i vissa saker. Som att lyfta blicken från marken och se på de otroligt vackra höstlöven. Som att inte sitta vid datorn samtidigt som sonen gör matteläxa. Som att verkligen uppleva hur fötterna står på jorden. Fundera, gestalta och beskriva.

Om inte annat är det bra för mina författargener…

Häromdagen var jag i Stockholm. Som vanligt var jag ganska vilse. Rusade iväg längs gatan. Tänkte mest på vilket tåg jag skulle hinna med hem och vad vi skulle göra där. Vilken mat vi skulle äta och om vi packat alla väskor. Sådana där framtidssträvande saker.

Och så stod jag där framför ett hus jag en gång har varit i. Som jag inte ens tänkte på att jag rusade förbi. Där bor en kär vän som jag träffade första gången när jag var fem år. FEM år. Vi bodde inte långt från varandra och hamnade i samma klass. Våra familjer blev vänner, vi hängde på skola och fritid. Fast vi var, och är, väldigt olika, så fanns det något där. Hennes mamma kunde jag gå till när jag inte kunde prata med mig, hennes mormor gjorde världens bästa bullar och vi drack te ur Blå Blom-koppar efter skolan. Jag tror faktiskt aldrig jag kallade henne för annat än just mormor.

Sedan kom det där livet och vi ses typ aldrig. Verkligen aldrig. Ibland springer vi på varandra. Lovar att nu ska vi samla alla familjerna, fira advent så där som vi alltid gjorde förut.

Fast vi glömmer bort att boka in vilket år det nu skulle vara på…

Så där stod jag. Mitt i Stockholm

Och tänkte på medveten närvara. Att leva här och nu.

Så jag tog upp telefonen och ringde. Tog en chansning. Så där som man gjorde när man var yngre och ute för att cykla runt i kvarteret. Alltid träffade man på någon, inte behövde man någon formell inbjudan.

Sara blev jätteglad. Och hemma var hon. Så jag kom in på en kopp kaffe. Pratade som om det var igår vi sågs. Pratade om minnen, om framtid, om förväntningar. Och om att träffas i advent. I år.

Jag är så otroligt glad över att jag tog chansen. Fick ett par timmar med en kär gammal barndomsvän. Skrattade och kramades. Och de där minnena. Hälften har vi visst glömt bort, men resten verkade onekligen som om vi hade rätt kul mellan varven. Och ibland förstod vi inte hur våra föräldrar kunde släppa iväg oss. Det skulle minsann vi aldrig göra med våra barn…

Ring en god gammal vän du också! En sådan där du alltid tänker ”sedan, imorgon. Jag hinner inte just nu.” Chansa, ring och prata. Fråga om du kan komma förbi lite spontant. Utan trerätters middag och helsanering av bostad. Bara häng. Som förr.

Lev här och nu!

2 kommentarer

Under Snack för en snack

2 svar till “Träff med gammal god vän

  1. Så sant! Försöker också tänka på det men ibland är det svårt i den stressiga vardagen. Mera närvaro i nuet! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.