Lovas resa till Australien

Som många av er inte har undgått har jag varit på en konferensresa till Australien. Med i väskan var naturligtvis min Lova som nu äntligen skulle få se det land hon landade i för snart tre år sedan. Eftersom jag då aldrig varit ”down under” var jag otroligt nyfiken på om allt mitt googlande betalat sig eller om jag fattat allt fel. Var inte australiensarna lika avslappnade och trevliga som det står i boken? Är det vår i september och hur var det nu med spindlarna? Dessutom ville jag gärna lämna bort ett exemplar av Lova här i Australien. Vara med i projektet #Glömenbok fast jag inte är i Sverige.

Min första närkontakt med Australien blev en övernattning i Melbourne. Flygen gick inte vidare den kvällen till Canberra. Planerade att gå upp tidigt för att se så mycket som möjligt innan jag flög vidare. I ett tidigare inlägg kan ni ju läsa hur det gick.

När jag och Lova landade i Canberra för att delta i konferensen var vi båda uppspelta. Nu hade jag ju chansen att utforska hjärtat av Australien, i dess egna huvudstad. Här skulle vi hänga i sex dagar med kvällarna fria att göra vad vi ville.

Jamen, tjena. Har ni varit i Canberra? Låt mig säga så här. Jag stod vid receptionen i hotellet en dag för att ringa efter FedEx. Ett äldre par kommer fram, ryggsäcken är packad, vattenflaskan fylld, ögonen spelar av förväntan och äventyrslysta.

”Är det något du kan rekommendera för oss?” frågar den skäggiga mannen receptionisten och ler brett.

”Inget”, svarar hon men hör själv hur det låter och verkar ta ny sats. För att direkt tystna.

”Är det ingenstans vi kan gå för att se något?” försöker han igen. Tydligen en evig optimist.

Till och med jag skakar på huvudet när receptionisten vidhåller. ”Nej.” De ser på varandra ett par sekunder innan hon tillägger. ”Ni kan alltid flyga till Melbourne. Eller Sydney.”

LovaLova från hotellrummet i Canberra. Den första synen av hennes land.

Ja, så var det lite. Inte världens mest upphetsande stad. Visserligen fann jag mig själv endast gående mellan hotellet och mässlokalen så på så sätt var det rätt skönt att slippa veta att jag missade massor. Jo, ett gigantiskt shoppinggalleria fanns där. Efter en kväll i alla butiker hade man sett allt som fanns att se. Istället redigerade jag hela min ”Var det inte värre än så här?” OCH, mina kära vänner, jag är nu färdig! Nu saknas en baksidetext. Och ett förlag. Sedan finns den i butikerna. Var så säkra. Eller något… Hade jag varit i Melbourne, eller Sydney, hade det kanske aldrig hänt, så var tacksamma för att jag nu tillbringade sex dagar i huvudstaden. Det gynnar bokvärlden, sanna mina ord.

När konferensen var över, och FedEx faktiskt kom och plockade upp vårt material, tog jag flyget till Sydney över helgen. Lova var fortfarande med i väskan. Hon skulle se Operahuset. Något jag drömt om sedan jag var helt liten. Oklart varför egentligen. När jag tänker på Australien tänker jag ju alltid mer på fårfarmar än storstad så varför just Operahuset? Det är väl en symbol för landet, på något sätt.

OperahusetSelfie med mig, Lova och Operahuset.

Det roliga med just Operahuset är hur jag betedde mig runt omkring det. Tog en promenad på cirka fem kilometer. Hade, i vanlig ordning, dålig koll på var jag var och hur jag skulle vidare men jag traskade på. Och så helt plötsligt, som från ingenstans, bara uppenbarade sig huset framför mig. Jag såg de stora flikarna över en byggnadsställning och jag bara storflinade mitt på trottoaren. Fick fram kameran och fyrade av minst säkert tio bilder. Som om huset skulle försvinna. Som om det var en björn jag överraskad på sin morgonpromenad. Som om det faktiskt inte stod stilla och så hade gjort sedan väldigt väldigt många år tillbaka.

PTDC0029

Så jag gick ner för en trappa och SÅG HELA HUSET. Så då tog jag säkert tjugo bilder till. Och så ett par stycken tillsammans med Lova. Och jag.

PTDC0039PTDC0040Lova vid Operahuset och Sydney bridge

Det är faktiskt lite löjligt när man tänker på att jag absolut inte ville fotografera kängurus i risk för att de skulle tro jag var en töntig turist men Operahuset kunde jag visst ta en hel kamerarulle på. Eller i alla fall fylla ett minneskort. Jaja.

Därefter tog jag en vanlig färja tillbaka till hotellet. En kollektivfärja liksom. Hur coolt är inte det att åka med till jobbet varje dag? Jag var naturligtvis tvungen att fotografera både bro och hus ett antal gånger till. Det var ju från en annan vinkel nu..

PTDC0057 PTDC0056

Sedan tog jag en annan båt. En gummibåt. Drog ut cirka 2 mil mitt på öde hav. Slogs mot vågor och dess häftiga nedslag som gjorde mig en halvmeter kortare i ett svep. För jag ville se val. Det ska man ju. Se val. Eller haj, men nu blev det val. Berättade inget om mitt val (hehe) för Mr Underbar för jag tänkte att han nog inte skulle bli så nöjd över kombinationen gummibåt och jag. Tog det sedan…

PTDC0064  PTDC0063

Behöver nog inte säga att det blev ytterligare bilder på det där Operahuset. Det måste vara den danska genen i mig som blir så fascinerad.

Val såg vi fastän jag hade nog kunnat varit utan de där tre timmarna av vågkamp, om jag ska vara helt ärlig. Var fullständigt blåslagen väl i hamn.

Men så hade jag hamnat bredvid en trevlig holländska, som raskt berättar att hon bott i Halmstad ett par år. Varpå jag kontrar med ”får jag glömma en bok hos dig?” Jajamänsan och så tog vi en kaffe på det. Vansinnigt trevligt.

juliana  dedi

Juliane ska bo i Sydney och jobba med ett fotbollsarrangemang. Det betyder att 1. Lova bor i Sydney ett halvår framöver 2. hon bor i ett fotbollsintresserat hem, vilket knyter ihop säcken med Ingrid. Tänk så liten världen är!

För er som nu undrar desperat över ifall jag träffade Chris eller inte. Nej, jag valde att åka på valsafari istället för Bondi beach. Det var ett tufft beslut men jag gjorde det. Jag ångrar mig inte alls. Och just innan jag skulle iväg på ett affärsmöte dök han upp på teve, som för att säga tack och hej. Man kan lita på min Chris, det kan man.

Chirs

Det var alltså Lovas resa till Australien. Eftersom hon nu stannade i just det landet måste det ju betyda att uppföljaren till Lova gör det samma.

Eller?

 

 

Lämna en kommentar

Under Lova, Snack för en snack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.