Det hade kunnat låta som inledningen till en barnvisa men det är det inte. Det är den farliga delen av Australien. Det jag hela tiden har bävat för, spanat efter och drömt mardrömmar om.
Det är inte för intet som 1. det dröjde fyrtio år innan jag reste hit 2. Lova har en väldigt nära interaktion med en hårig spindel i boken ”Lova”. Allt för att se rädslan i vitögat, som någon klok (och säkert kontorsmänniska) sade.
Satt ute på en bänk, efter att jag spanat både över, under och bredvid efter spindlar och deras bon. Inte ett spår. Så jag satte mig ner. Tog fram min mobil för att bara ”kolla en sak”.
Två sekunder senare dök mördarspindeln upp. Kastade sig över min arm, ryckte den fram och tillbaka, siktade på mig med sina förfärliga gaddar, morrade och sprang med sina alldeles för många ben.
Eller, det var nog var den hade gjort om jag inte skrikit, smällt iväg den och så skrikit lite till. Inte hann jag ta en bild som bevis heller, fast jag hade telefonen i handen.
Ni får helt enkelt tro på min första dödliga kontakt med djuren i Australien.
Joråsatte…
Eva Ludvigsen 