Att skriva noveller för veckotidningar

Jag har fått frågan för ett tag sedan: Hur gör man egentligen när man skriver noveller för veckotidningar? Jag har lovat och lovat att svara på den frågan. Nu blev det aktualiserat då jag fick in ytterligare en novell i Allers i denna vecka.

Den novellen ”Samtal över en kaffekopp” var faktiskt ursprungligen en skrivarövning i en distanskurs jag tog våren 2011. För min del var det den första kontakten jag hade med skönlitterärt skrivande och det var en härlig upplevelse. Jag vill minnas att denna skrivarövning var enligt temat ”skriv om något ni gör för första gången”. Sådant där tycker jag är jättesvårt men skulle ut på restaurang med jobbet. Där hade jag ju aldrig varit tidigare så jag tänkte att det skulle räknas.

När jag senare, runt hösten 2012 vill jag tro, fick rådet att ett bra sätt att få snabb respons på sitt skrivande var att sända in till veckotidningar. Dessutom tjänar man pengar ifall de tar in novellen. Att det blev Allers var nog bara ett tillfälle. En annan författarkollega skrev för Året runt så..

Det första jag gjorde var att kontakta ansvarig person på, i mitt fall, Allers. Frågade ifall hon tog emot noveller och om ja, hur lång skulle de vara. Fick direkt svar. Hur roligt var inte det? Absolut tog de in noveller, var alltid ute efter nytt. De har två noveller varje nummer, kommer ut en gång i veckan så jag förstår att de behöver nytt material. Runt 10.000 tecken inklusive mellanslag var längden jag skulle sikta in mig på.

Jag tog de skrivarövningar jag hade gjort på distanskursen och sände in. Tre stycken tror jag faktiskt det var. På ett bräde.

Och fick avslag på alla tre dagen efter. Eller, avslag och avslag. Låt oss kalla det positiv refusering. För hon kom med goda råd och tips på att göra det bättre.

Så jag blev arg. Fast jag visste att hon hade helt helt rätt. Stängde in mig på sovrummet och hetskrev en helt ny novell som fick namnet ”Fjälltagen”. Ska jag vara ärlig är nog den en av de bättre jag har skrivit. Den bara flög ur mig. Ur ilskan född.

När jag sedan lugnat mig något skrev jag om de tre hon kommenterade. En av dem är alltså denna ”Ett samtal över en kaffekopp”. Hon tyckte den var för opersonlig och långdragen. Så jag spetsade till det lite.

Därefter mailade jag då fyra stycken tillbaka till redaktörer.  På vändande mail skrev hon att hon ville ha ”Fjälltagen” per omgående och bad mig sända faktura. De andra tre avböjde hon en, och tog de två andra. Fast då med lite fördröjning i schemat för det skulle passa in i säsong osv. Som alltså blev nu.

För en novell i Allers får man 2300 SEK för. De gånger jag har sänt in noveller har jag fått relativt snabb respons och definitivt en signal om att jag kunde skriva. I nuläget tror jag att det är runt tio stycken noveller jag satt i Allers och fler kommer det säkert. Det är väldigt trevligt att få se illustrationerna. Se hur någon annan har tolkat in personerna och omgivningarna.

Bra att tänka på när man skriver för veckotidningarna (finns bra kurser om ämnet) är att hålla sig till målgruppen. Det får inte vara våld, sex och annat jobbigt. På impuls skrev jag en novell när jag satt på en flygplats. Handlade om en man som var rädd för att flyga. Jag tyckte den var både lite söt och rolig. Redaktören tyckte att målgruppen hade för dåligt hjärta för att klara av en flygkrasch. Eftersom jag gillar katastroffilmer skrev jag en tornadonovell som utspelar sig i Australien med karaktärer från boken Lova. Den gillade hon men det får inte vara utrikiska noveller. Målgruppen gillar inte det.

Så, kortfattat. Mitt råd till er som gärna vill pröva veckotidningsnoveller. Kolla upp vilka veckotidningar som finns, hör av er till redaktören och se om det finns ett behov samt hur långt det ska vara. Därefter, kör på! Se det som en skrivarövning med snabbare respons än till exempel ett förlag. Får ni ett ja blir det ju både pengar i kistan samt betyg på att ni kan skriva.

Fick jag med allt nu? Fråga på!

Annons