Och skrivledarens respons på just den där novellen..

Lina slog näven i bordet och svor. Det var min första respons på min absolut första novell. Har hon rätt?

Respons till Eva Ludvigsen, uppgift 1

I din text får vi möta Anna, som är en ensamvarg. Mycket på grund av sin komplicerade syskonrelation till sin egentligen yngre bror Sixten, som tog mycket plats under uppväxten. Läsaren får veta mer om detta i tillbakablickar. Vi får dock även en känsla av att detta är en fas som gjort henne starkare, i meningar som ”Hon var mycket väl medveten om att hon såg grå och trist ut, men hon hade lärt sig att hålla hakan högt, precis som hon gjorde i barndomens skola, där alla mobbade henne för hennes ärvda kläder från kusinerna som var mycket äldre.”

Du har ett bra språk och kastar dig otvunget mellan nutid och dåtid på handlingsplanet. ”Hon var osäker, ville vara alla till lags och hade inga åsikter själv, medan han var kaxig och full av nya äventyr. Trots att han var hennes lillebror och en del (år) yngre så var det alltid han som bestämde över henne och han kunde alltid få henne att göra det han ville. Hon hade till och med snattade en chokladkaka i närbutiken för hans skull med löfte att hon skulle få vara med hans kompisgäng.” Vi får en tydlig bild av en hierarki som satt djupa spår i Anna och fortfarande verkar styra över henne, delvis. På samma gång som Anna tycks ha tagit steget ut och blivit en starkare människa av dessa upplevelser. Jag funderar över om jag skulle vilja se det tydligare, i mer exempel på hur hennes vardag ter sig idag? Jag vet att hon är ensam och att det inte är något som grämer henne överdrivet, och jag vet att hon jobbar på bibliotek. Men har hon förändrats från den hon var när hon var liten, eller är det fortfarande en del av hennes personlighet att vara det mobbade barnet? Jag blir lite osäker och tänker att jag skulle vilja se tydligare vem hon är idag.

I tillbakablickarna blir den starka närvarokänslan, som du har texten igenom, än mer märkbar. Ett utdrag ur den värsta scenen: ”Med all kraft och ilska inombords hon inte ens visste att hon hade tog hon ett djupt andetag, räknade till tre och ryckte snabbt loss tungan. Smärtan som följde var obeskrivlig och hon gick spottande ned på knä för att samla sig. Tungans alla små blodkärl spydde ut blod och snön runt omkring busshålllplatsen färgades snabbt röd. På stången kunde man tydligt se vart tungan hade suttit och man kunde i det närmaste räkna de bortrivna smaklökarna.” Jag sitter och vrider mig i hela det här stycket. Först under den hemska proceduren, man vet vad som kommer att hända, och så chocken när tungan fastnar, skräcken, paniken, brodern som bara skrattar. Och så det starka och hemska beslutet att ändå dra loss tungan för att för allt i världen inte förevigas på bild, samtidigt som killen hon är intresserad av går förbi. Smärtan… Slutligen förnedringen när mormodern inte ens tröstar, utan tycker det är hennes eget fel och ber henne ställa upp på bild fast hon inte vill. Det är mycket som känns! Och du förmedlar det med ett språk som är ingående och tillåter mig att uppleva allt, att se blodstänket i snön och att känna smärtan när huden på tungan rivs av, osv. Med hjälp av bra detaljer och tankar som för situationen känns sanningsenliga (Hon skyller på sig själv, trots att det varit brodern som varit dum. Hon skäms, trots att hon är offret.) berör du mig djupt. Som läsare hamnar jag tydligt i Annas läge, känner med henne, medan resten av världen verkar vara emot henne.

(Det är även ett mycket smart sätt att knyta an till bilden ni fick! Som en aha-upplevelse för oss som har den förhandsinformationen.)

Några mini-mini-detaljer:

Jag funderar över varför du valt att skriva ”Kitty-böcker och Harry Potter”? Borde det inte vara antingen ”Kitty och Harry Potter”, eller ”Kitty- och –Harry Potterböcker” (där jag utseendemässigt och språkligt nog föredragit det första…)? Båda handlar ju om just böcker.

”Det var årets första skidåk så hon kände att benen var lite ostadiga men vis av erfarenhet från tidigare år visste hon att det snart skulle ge med sig.” Den här meningen blir lite lång och åbäkig att läsa. Ett kommatecken hade avhjälpt det snabbt och enkelt. (Tips: Såna saker märker man lättast när man läser igenom berättelsen högt för sig själv.)

”Vänta där, sade Sixten plötsligt, jag bara måste ta en bild på det här!”

I meningen ovan har du glömt citationstecken för att urskilja ”sade Sixten plötsligt” från hans replik. En petitess, men jag tänkte att jag ändå borde påpeka den för dig.

Så ledsen man blir på mormodern, som direkt ställer sig på den busige Sixtens sida och propsar på att Anna ska vara med på ett foto med sin skadade tunga, fast hon inte vill det! Det känns tyvärr trovärdigt att det är så också. De flesta verkar ha ansett att Anna var en sjåpig tönt i sin barndom, och jag tänker mig att om killen är framåt, företagsam och tjejen lite utanför och blyg, då är det som förälder lätt att göra misstaget att skälla på det blyga barnet…

En sak som dock inte känns trovärdig, och som gör mig rent av förbannad när jag läst klart din text, det är slutet. Varför skulle hon vilja återuppleva tung-incidenten? Kanske är jag skadad av lyckliga Hollywoodslut där tönten får upprättelse, men faktum är ju att du har skildrat Anna på ett levande sätt och gjort att jag tagit parti för henne. Men nu på slutet tar du parti för mobbarna och ställer henne utanför som en underlig kuf som faktiskt vill hamna i olustiga situationer? Indirekt: det är hennes eget fel att hon är utanför, hon är liksom lite konstig och får skylla sig själv? Nej, för mig går det här slutet inte alls ihop, och jag skrattar inte fast jag anar att det var meningen att jag skulle göra det. Ovärdigt, tycker jag. Ursäkta utbrottet, men det berörde mig alltså, vilket visar att du har lyckats med att måla upp en karaktär som jag texten igenom har fått en växande empati för, och som jag tycker förtjänar bättre.

Lämna en kommentar

Under Noveller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.