Min första skrivuppgift – En smakfull dag

Nu har jag pratat så mycket om den, den där första uppgiften jag fick. Novellen har jag dock aldrig presenterat. Så den kommer här.

Helt oredigerad och osminkad. Precis som kursledaren såg den första gången och slog näven i bordet.

Det gjorde hon rätt i…

En smakfull dag – Eva Ludvigsen

En dag som denna hade hon inte svårt att slå upp ögonen och hoppa ur sängen med ett stort kliv. En hel vecka i svenska fjällen var något hon längtat efter länge och nu såg hon fram emot dagar fyllda av skidåkning och, förhoppningsvis, sol på näsan. Kvällarna hade hon tänkt vika åt alla böcker hon aldrig hann läsa, då hennes arbete som bibliotekarie i en lågstadieskola mest handlade om rekommendationer runt Kitty-böcker och Harry Potter. Att hon var ensam på resan, och i livet, var hon van med och inte något hon längre tänkte över. Visst längtade hon efter fredagsmys i soffan med popcorn gemytligt delad med en stor brokig familj, men när de tankarna dök upp brukade hon snabbt stänga den dörren och se vidare och fram i livet.

Efter en snabb frukost bestående av rykande svart kaffe och en gedigen havregrynsgröt drog hon på sig sin omoderna, utslitna men väldigt bekväma skidoverall och pjäxorna. Hon var mycket väl medveten om att hon såg grå och trist ut, men hon hade lärt sig att hålla hakan högt, precis som hon gjorde i barndomens skola, där alla mobbade henne för hennes ärvda kläder från kusinerna som var mycket äldre. Hennes fyra år yngre bror, Sixten, fick dock alltid nya kläder eftersom han var den enda pojken i familjen och således var det otänkbart att han skulle gå i rosa och lila.

Det var fortfarande tidigt på morgonen så kön till liftarna var nästan obefintligt. Solen hade börjat leta sig över trädtopparna och himlen var blå med endast ett par molntussar i horisonten. Glad i sinnet saxade Anna sig fram till ankarliften och satte sig väl tillrätta i väntan på att dras upp för fjället. Det var årets första skidåk så hon kände att benen var lite ostadiga men vis av erfarenhet från tidigare år visste hon att det snart skulle ge med sig. Hon såg ut över fjällanläggningen och mindes tillbaka till barndomens sportlov då hon och hennes bror alltid åkte till mormor och morfar i Vemdalen. Det var där hon lärde sig åka slalom, även om det tog ett tag innan hon fick svängtekniken. Hon hade aldrig varit speciellt snabb på att lära sig nya saker, medan Sixten brukade glänsa över alla andra redan på första försöket. De var så otroligt olika, hon och hennes bror, nästan exakt varandras motsatser. Hon var osäker, ville vara alla till lags och hade inga åsikter själv, medan han var kaxig och full av nya äventyr. Trots att han var hennes lillebror och en del yngre så var det alltid han som bestämde över henne och han kunde alltid få henne att göra det han ville. Hon hade till och med snattade en chokladkaka i närbutiken för hans skull med löfte att hon skulle få vara med hans kompisgäng.

Hennes blick föll nu på liftstången, som var kall och isig. Det fick henne genast att tänka på en annan sportlovsdag då Sixten utmanat henne till att slicka på en busshållplats i utbyte att hon fick pröva hans nya mössa. Hon var precis fyllda 9 år och börjat intresserat sig för pojkar. Hon visste att hon inte alls såg ut som de populära tjejerna i klassen, men nu inbillade hon sig att Sixtens mössa skulle få grannkillen på 13 år att titta uppskattande på henne. Den dagen var det både kallt och fuktigt ute så det riktigt fräste till när tungan fastnade på stålstången. Anna minns paniken då hon insåg att hon ohjälpligen satt fast och när hon prövade att rycka sig loss fick smärtan det att tåras i ögonen och knäna att vika sig, vilket verkligen inte fick hända i detta läge. Hon greppade stången med båda händerna för att hålla sig stilla och försökte febrilt be Sixten att hjälpa henne, men han stod vid sidan och bara skrattade så tårarna rann. Hon kände hur känslorna av uppgivenhet, desperation och pinsamhet blandades i hennes mage. Hur kunde hon gå på ett av Sixtens påhitt igen? Att hon aldrig lärde sig! Tårarna rann nedför hennes stressvarma kinder och svetten pilade utmed hennes stickade bruna polotröja. ”Vänta där, sade Sixten plötsligt, jag bara måste ta en bild på det här!” och sprang iväg mot morföräldrarnas hus. I skidliften flera år senare mindes fortfarande Anna med en rysning paniken hon fick då där hon hängde fast på busshållplatsen alldeles ensam och att hon verkligen inte ville att detta skulle förevigas på bild. Med all kraft och ilska inombords hon inte ens visste att hon hade tog hon ett djupt andetag, räknade till tre och ryckte snabbt loss tungan. Smärtan som följde var obeskrivlig och hon gick spottande ned på knä för att samla sig. Tungans alla små blodkärl spydde ut blod och snön runt omkring busshålllplatsen färgades snabbt röd. På stången kunde man tydligt se vart tungan hade suttit och man kunde i det närmaste räkna de bortrivna smaklökarna. När hon stod där på knä hörde hon hur Sixten kom tillbaka med mormodern hack i häl. Anna mindes hur mormodern var snabbt framme för att inspektera skadan, men när hon såg att blödningen höll på att avstanna skrattade hon bara åt henne. ”Lilla Anna, du kan nog aldrig lära dig att hålla dig borta från tokigheter! Vad skulle du dit och göra?” men sin rökhesa stämma. Annas tunga var nu så svullen och svårstyrd att hon bara kunde skaka uppgivet på huvudet och inom sig hålla med mormor. ”Ställ dig upp, Anna, vi måste ta kort på din tunga” fortsatte mormodern. På skakiga ben drog Anna sig upp i stående och kände sig väldigt uppgiven där hon stod bredvid sin spjuver till lillebror, som absolut inte skulle låna ut sin mössa till henne. I samma ögonblick som mormodern tog kortet såg Anna hur grannpojken kom gåendes ut från sitt hus. Visst kastade han blickar på dem, men inte var de uppskattande som Anna hade hoppats på utan mera roande. Anna slog ner blicken och lät sig återigen förevigas för framtiden.

Det rytmiska dunkandet från ankarliftarna fick Anna att vakna upp från sina barndomsminnen. Hon kunde fortfarande känna blodsmaken i munnen och ärren efter den sportlovsdagen satt både i själen och på tungan. Nästan som besatt stirrade hon på liftstången framför sig. Den närmast blängde tillbaka på henne, utmanande och trotsigt. En obstinat tanke väcktes till liv inom Anna, en känsla av att våga och leva livet fullt ut. Man kanske skulle pröva igen? Se om tungan bar, om hon kunde övervinna stången. Hennes tunga sträcktes prövande ut och hon böjde fram huvudet.

”Aaarrghhhh!!”

Lämna en kommentar

Under Noveller

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.