Månadsarkiv: december 2013

Var händer nu med manus två? Och alla de andra manusen i hårddisken?

På bara ett år kan det hända saker. Det svänger snabbt och man får börja klättra igen. Läs vidare vad som hände mig, Ingrid och Nate på Debutantbloggen idag.

God jul!

Lämna en kommentar

Under Debutantbloggen, F & C - en ungvuxenroman, Här och Nu, Marknadsföring

I år rationaliserar jag bort julkort…

… men några av sändarna till vår familj har valt att inhandla kort, skriva vår adress, sätta på frimärke och lägga på lådan. Fast helt rationalisera bort själva julhälsningen.

Fyndigt å min ära, men lite trixigt att säga tack…

bild

Lämna en kommentar

Under Snack för en snack, Tidskapning i vardagen

Kan mina barn läsa?

För man skulle kunna tro det. När Lilla Hjärtat vaknade klockan tio (!) så steg han rätt in i köket där jag sitter vid bänken och jobbar.

”Kan jag få en torktrasa, tack. Det är så stökigt här.”

Ni skulle se min fart. Ut med trasor, moppar och dammsugare. Sötnosen var inte sen att följa efter. De sista två timmarna har de hjälpts åt (!) på vardera rum med att plocka undan (i vissa fall betyder även detta att leka lite i dockskåpet och läsa böcker, men hej). Musiken är på högsta och jag hör hur de dansar runt där inne. Kan tänka mig att det kanske inte blir megastädat men hej… De bad om det och de levererar.

Jag har lovat glass efter lunch som belöning. Ikväll är det väl jag som får följa upp med dammsugningen om jag ska följa barnens goda exempel.

Mera bloggande åt barnen!

Lämna en kommentar

Under Barnjidder

Städning – vik hädan!

Vi är fem i vårt hushåll. I varierande åldrar och med varierande smak, tycke och intresse. Fem stycken som tycker olika om massor av saker. Allt sådant måste man ta hänsyn till. Så är det ju när man bor i en familj. Lever under samma tak och äter vid samma bord.

Väldigt irriterande. Speciellt när det gäller sådant som är viktigt för mig.

Jag har redan pratat om att jag slängde upp gardiner på smutsiga fönster och ställde fram julsaker på dammiga bord. Sådant skaver på min själ men ingen annan i familjen ryckte ens på ögonbrynen. Inte en enda gång faktiskt. Jag tror till och med jag hörde ett ”amän, vad löjligt” bakom min rygg när jag grimaserade vilt där jag stod på ena benen på soffkanten för att få upp gardinerna i vardagsrummet samtidigt som jag deklarerade hur otroligt illa passande det var att just sätta upp gardiner utan att först städa hela huset i tre-fyra timmar. Högt olämpligt och skämskudde på det.

Som sagt, det är bara jag som krullar tår när huset står på huvudet, disken står inte i diskmaskinen, det dammar när jag går över mattorna och det ligger saker överallt. Över. Allt.

Ja, jag blir galen. Fullständigt. Och ja, så här i juletider kan jag inte fröjdas ett dugg. Det är bara så. Jag går upp i städade hus.

Men vad ska man göra då? Om det är bara jag som tjatar att kuddar ska ligga i soffan och inte bredvid. Att sängar ska bäddas och smutskläder ska i tvätten. Herre gud, är det egentligen för mycket begärt? Att använda kalsonger/trosor inte hamnar på skrivbord i en enda knölig röra utan i tvättnedkastet? Helt också vända på rätt sida så jag slipper stå där och vrida runt nere i tvättkällaren. Nej, det är ju inte det.

Jag har försökt allt. Jag har tiggt på mina bara knän, jag har städat själv utan att pip, jag har tvingat fram torsdagsstäd, jag har straffat och belönat. Allt jag kan komma på har jag försökt.

Så här i juletider har jag sett mig besegrad. Det blir inte städat här. Inte alls. Barnens rum får översållas av leksaker och dammråttor i en salig blandning. Kläder får ligga utspridda över hela huset och golven, legobitar hamnar helt enkelt där de hamnar.

Jag tar hand om mitt. Städar toaletten, dukar av bordet och ställer disken i maskinen. Tvättar och viker kläder i vanlig ordning men sedan är det slut. Inget tjat, inga krulliga tår. Jag tar helt enkelt bara av min glasögonen. Väldigt praktiskt att vara närsynt i ett sådant här läge. Började redan förra veckan med denna taktik. Redan efter en dag var det kaos framför teven. Filtar, kuddar och kontroller låg som om en bomb briserat tätt intill. Alla reste sig och gick som om inget hade hänt. Så gjorde även jag. Tänkte att stöket låg ju kvar tills morgondagen.

Det gjorde den. Och blev värre.

Så jag ber om ursäkt till alla ni som tänkt besöka oss under julhelgen. Det kommer vara stökigt här. Har ni allergier bör ni ta medicin innan. Det är också möjligt att jag kommer se ut som om jag ätit en hel citron för stök är helt enkelt inte min grej. Men jag ska lära mig nu för tjat är verkligen inte heller det.

God stökig jul på er alla!

2 kommentarer

Under Barnjidder, Snack för en snack

Det där med att prata om sig själv och skrivandet

…är rätt bra för självförtroendet. Jättetrevligt, ju! Och så måste journalisten både lyssna och ställa frågor. Bara lägga upp till smash för mig att ta vara på. Och så lite kaffe på det.

Höra sådana där saker som ”jag hörde dig på radio i våras och tänkte att jag ville läsa din bok.” Eller ”du verkar väldigt närvarande i nuet.” Det är egoboost av bästa sort.

Det där med att bilder klockan tidigt på morgonen. Not my thing. Men han var trevlig och satte mig vid en spegel. Jag vet inte… Men jag kollade heller aldrig på resultatet. Tänkte att han har väl sin yrkesstolthet att tänka på.

Och så Photoshop i datorn.

Ja, jag lägger upp länk den den dagen kommer.

Lämna en kommentar

Under Marknadsföring

Fullmånenätterna fortsätter…

…inatt fick jag hela en timme sömn i min egen säng. Sedan började nattvaket. Denna gång (precis som de flesta gånger) var det Lilleman. Han grät och ville bli omhållen samt struken över fötterna. Vem är jag att förneka honom det?

Innan jag fick ta mitt pick och pack och lämna min sköna säng hade även Mr Underbar varit i farten. När jag släckte lampan hade han redan somnat. Precis när det var dags för mig att knoppa in klämmer han i med ett:

”Handgemäng. Det ska man undvika. Till varje pris.” Också lite fäktande med armarna på det. Sedan sov han sött igen.

Handgemäng, liksom. Hur gammal drömmer han att han är?

Lämna en kommentar

Under Barnjidder, Snack för en snack

Mardrömsnatt

Just hela natten har jag varit i en mardröm. Nej, inte som i går då jag nattvakade Lilleman som hade ont i sina fötter. Det är en mardröm när klockan ringer och man inser att det blev visst bara den sömnen man fick denna natt.

Nej, sådana där riktiga mardrömmar. När man vaknar upp, svettig och med hjärtat hamrande genom bröstkorgen. Rädd för gardiner, blommor och halvöppna dörrar. Allt det som kan se ut som om någon är på väg in i rummet med kniv/lie/sten/valfritt läskigt tillbehör för att skrämmas/rånas/döda mig.

Sådan natt har jag haft. Vid 4.30 gav jag upp hoppet om att få lugn och ro och åkte till jobbet istället.

Oklart varför jag hade mardrömmar. Det var onekligen ett tag sedan. Sist var faktiskt på skräckhotellet i Barcelona där jag drömde att det kom spöken in genom rummet och passerade igenom mig medan jag var vaken men kunde inte röra en fena. Den natten vaknade jag av att jag skrek. Fast, det var ett skräckhotell med brandlarm som gick mitt i natten och läskig ryamatta som täcke.

Inatt var jag ju hemma hos mig själv. Bland mina barn och Mr Underbar. Kanske var det Bröderna Lejonhjärta som vi läste just innan läggdags som tog fart? Eller att Lilla Hjärtat låg bredvid mig mestadelen av natten och gnisslade tänder nära mitt öra? Eller att jag sov i en Spöken Laban t-shirt? Eller det faktum att jag travade runt med hästar inne i mörkaste skogen igår på Sötnosens ridavslutning. Jag menar, mörker och hästar är ju bland det läskigaste som finns och den kombinationen…

Jag vet inte… Jag vet bara att jag inte är ett dugg utvilad idag och veckan är lång och jag jobbar hela julen. Och sade jag att jag ska bli intevjuvad av UNT imorgon? Hängpåsar under ögonen har jag hört inte är så snyggt på bild.

Ja ja. På det igen bara och sov gott i natt. Det är planen…

8 kommentarer

Under Snack för en snack