Lever jag än?

Jag förstår ni undrar. Att valla hem 12 ungar från dagis och skola kan ju ge viss respekt för de där militäranlagen jag nog har djupt begravet inom mig. ”Uppställning! Inräkning! Framåt!” kunde man höra genom det lilla samhället där jag bor.

Om det var trevligt? Jajamänsan! Det var det faktiskt. Ungarna bakade så mjöl och degkluttar rök genom köket. Vissa drog av sig kläderna och fortsatte halvnakna för att bli av med mjölpudret. Russinen hamnade lika gärna i munnen som på plåten. När föräldrarna dök upp fick vi luciaframträdande till fikat och hög (jag menar) hög stämning. Jag tror även det var uppskattat.

Om det kan bli en tradition? Det är inte helt oävet. Det var trevligt och barnen tyckte det var kul. Så snart jag hittar min telefon ska jag lägga upp lite bildbevis.

Det var väldigt tyst när alla gick. Barnen somnade ovaggade och jag torkade julmust från golvet.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.