Inte ett hett tips som tidskapare utan mer en bekännelse

På min förra blogg hade jag en sida som hette ”Tidskapare” för jag är ju lite av en expert på att just kapa tid i svängarna. Vara effektiv och hinna det mesta fastän dygnet bara har 24 timmar. Faktiskt. Det här är ett inlägg i den andan men jag är inte stolt. Det är jag inte. Absolut inte stolt. Men jag delar i  alla fall.

Imorgon kommer 12 (TOLV!) ungar hem till oss för att julbaka. Det lät som en bra idé när vi sände ut inbjudningarna men hej, tolv ungar och deg… Efter lussebullarna är klar, morotsoppan uppäten så kommer syskon och föräldrar in på fika. Glögg hade jag tänkt mig. Det ska bli jättetrevligt och jag vet att ungarna gläder sig blå på både skola och dagis.

När man då ska bjuda hem till lite adventsfika så här i alldeles-snart-dags-för-juletider så måste det ju pyntas. Man kan inte sitta där med sommargardinerna och gröna lampan och baka lussebullar. Det går inte.

Så igår drog jag igång gardiner, stjärnor och dukar. Med god (nåja) hjälp från mina barn. Det är ju bara det där… att…. (och här kommer det skämmiga och jag bara vet att både mormor och farmor vrider sig ett antal varv i graven och mamma kommer ta sin hand ifrån mig).

Jag julstädade inte. Hängde upp gardiner på smutsiga fönster, lade på dukar på dammiga bord och såg åt ett annat håll.

Själva grejen med just julpynta är att veta, absolut säkert veta, att därunder är det skinande rent. Att man slitit som ett djur i ett par timmar, svetten lackar mot jul och fönstrena glittrar. Det är det som kallas att jujpynta. På riktigt.

Mr Underbar tyckte inte det var så farligt medan jag gick runt och svor, slog och domderade. Som om dammen stack och gömde sig av bara farten.

Sanningen ska fram. Där i mörkret blev det riktigt juligt. De där stjärnorna sprider ju ett härligt ljus omkring sig och gardinerna gör sitt till. Jag ser fram emot att hämta hem ungarna, ta fram saffranet och värma på glöggen. Inte för att jag har vare sig glas eller speciellt för ändamålet russinbehållare. Jag är ändå säker på att vi kommer ha det riktigt mysigt och vill det sig väl så kan det mycket väl bli en tradition.

Fast då ska jag ha städat. Nog för att jag sparat mig ett antal timmar (som kan läggas på mitt manus istället) men nu vet jag att det inte blir städat förrän efter jul. Då det är dags att byta om på skepnaden igen och svida till schyssta tantgardiner. Sådana där med rysch pysch och en aning spets. Kappa har jag hört ska vara inne hos tanter.

Varför då? För då blir jag tant…

5 kommentarer

Under Snack för en snack, Tidskapning i vardagen

5 svar till “Inte ett hett tips som tidskapare utan mer en bekännelse

  1. Haha, skönt att höra att jag inte är ensam med att ha lite skit bakom gardinerna (om jag nu skulle ha sådana, vilka jag alltså inte har…). Julpynta och baka blir det i helgen, städa blir det… nästa år 😉

  2. Ping: Dags att korka upp Champagnen! | Habowoodfruar

  3. Ping: Trokramp ger gnistrande fönster | Eva Ludvigsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.