Hur gick det nu med NanoWrimo?

Egentligen tvivlade jag varken på min förmåga att hamra ut massor av ord på kort tid. Jag tvivlade heller inte på min historia. Jag hade gjort ordentligt med research innan jag skrev de första kapitlen. Det brukar jag ju inte göra. Dessutom hade jag gjort en synopsis som jag diskuterat med flertal personer som godkänt plotten. I alla fall i stora drag. Det brukar jag inte heller göra.

Jag brukar bara kasta mig ut i orden, låta dem få vingar och se om det bär.

Eftersom jag behövde en spark i baken var just NanoWrimo verkligen bra för mig. En hel månad då man ska tävla mot sig själv att få ihop 50.000 ord. Eller, omsatt i A4sidor, en så där 180 sidor. Cirka.

Men så jag skrev de första dagarna. Jag var på tjänsteresa i Berlin så kvällarna var mina att ta hand om. Och jag skrev och skrev. När kollegan ville umgås över ett glas vin efter middagen tog jag med mig datorn och skrev en dialog tillsammans med henne. Det blev många skratt, många minnen och extremt trevligt. Något jag definitivt kan tänka mig att göra igen. Det gav energi in i skrivandet samt någon att prata med när jag kört fast.

Redan efter femton dagar var jag i mål. I dag är jag nästan uppe på 60K och still counting.

Det är bara det att jag kom in i ett stort problem. Insåg det i natt.

Ingenting hänger ihop. Inte i tidslinjen, inte i en logisk vänskap och verkligen inte i en romans. Det stämmer helt enkelt inte.

Får jag panik? Blir jag förbannad? Drabbad av ångest?

Ja, men så kan det vara. Och så gäller det att återhämta och hitta en lösning.

Är det något så är jag bra på just den biten. Tackla motgångar med en lösning. Sätta en handlingsplan i verket och sedan inte se bakåt.

Verkligen bra om man vill bli författare. Eller målvakt. Eller forska. You name it!

Idag (läs måndags) är planen att sätta mig med mina postit-lappar. Skriva upp varje kapitel och bena ut tidslinjen. parallellt. Vissa handlingar måste nog skrivas om. Andra läggas till. Det kommer ta tid men det är lika bra att jag gör det nu innan historien drar iväg åt totalt fel håll.

Men jag kan ju verkligen göra det då NanoWrimo är över för min del. In i kaklet med postit-lappar på näsan. Ska vi säga så?

Heja!

Lämna en kommentar

Under F & C - en ungvuxenroman, NanoWrimo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.