Igår var första dagen sedan NanoWrimo började som jag inte överhuvudtaget har öppnat upp dokumentet. Där jag hade planerat in tid åts upp av en välförtjänt gymträning. Även fast jag tänkte jag skulle vara lite snabb på crosstrainern så blev det inte så. Jag tog ett avsnitt Solsidan till helt enkelt. Det gick ut över min NanoWrimo.
Jag är på ca 36K ord (har jag precis lärt mig att man ska svänga sig med av termer) och är rätt glad över det. Ja, det finns både konflikter, intriger och kapitel kvar för de sista 14K. Ingen fara, jag kommer gå i mål (såtillvida inte något förfärligt händer framöver, men nu ska vi inte vara sådana).
Så om det är tyst på bloggen och om jag ser lättare stressad ut när vi ses så är det för att jag
1. Gärna ville hänga lite mer med F och C
2. Försöker hinna med allt jag ska göra en normal november plus skriva en roman
3. Har fått för mig att man ska göra en NanoWrimo på halva tiden för då är man helt enkel cool…
Något sådant!
Vi hörs snart!
Eva Ludvigsen 
Jo, jag har sett att du har rusat iväg på ordstapeln – jag gnisslar tänderna varje gång jag laddar upp och tänker ”Å, vad duktig jag har varit nu” och så ligger du hur långt som helst för mig ändå :-). (dessutom blev det inte ett enda ord i går, och idag har jag inte haft tid att öppna dokumentet än men räknar med att kunna skriva ikväll åtminstone). Själv har jag nog drabbats av ”andra-veckan-vånda”, dvs det är inte lika kul längre. Så nu är det dags att värma upp självdisciplinen!
*före*
hihi, såg jag inte ens…
Jag vet… Tänker ibland att jag inte ska stressa er andra när jag själv pressar mig. Tänkte ju att jag skulle få tillbaka mitt manus Här och nu från förlaget, just nu i november så jag skrev så bara fingrarna glödde för att hinna med. Nu strular det lite i återlämningen så nu skriver jag på bonustid. Meen, att konstant vara ett med sin text betyder väldigt mycket lätt uppstartstid. Det har jag verkligen lärt mig genom detta. Lycka till och vilka hejare vi är som skriver!